Kristna kan för första gången sedan julen 2013 fira jul i sin kyrka i Bashiqa Foto: Magda GadKristna kan för första gången sedan julen 2013 fira jul i sin kyrka i Bashiqa Foto: Magda Gad
Kristna kan för första gången sedan julen 2013 fira jul i sin kyrka i Bashiqa Foto: Magda Gad
Mustafa fick inte den vård han behövde efter dådet. Foto: Magda GadMustafa fick inte den vård han behövde efter dådet. Foto: Magda Gad
Mustafa fick inte den vård han behövde efter dådet.  Foto: Magda Gad
Flera bilbomber har sprängts i Mosul. Foto: Magda GadFlera bilbomber har sprängts i Mosul. Foto: Magda Gad
Flera bilbomber har sprängts i Mosul. Foto: Magda Gad
Magda Gad på plats i Irak. Foto: Expressen / CHRISTOFFER HJALMARSSON EXPRESSENMagda Gad på plats i Irak. Foto: Expressen / CHRISTOFFER HJALMARSSON EXPRESSEN
Magda Gad på plats i Irak. Foto: Expressen / CHRISTOFFER HJALMARSSON EXPRESSEN

"Svårare att lura folk att spränga sig för olja"

Publicerad

IS är en oljekartell.

Det är lättare att lura någon att spränga sig själv för en ideologi och för att försvara ett "vi" mot ett "dem" än att få dem att spränga sig själva för en gasledning.

Expressens Magda Gad är på plats i Irak. 

I den här dagboken bevakar hon utvecklingen i landet löpande. 

Tisdag, 27 december, 22:31, svensk tid

IS är en oljekartell.

Det är den bästa beskrivningen jag hört av dem hittills.

En oljekartell med spår så långt tillbaka som till USA:s och Saudiarabiens allians efter första världskriget, och dessa länders finansiering och träning av mujahedin i Afghanistan på 80-talet - där mujahedin användes som USA:s och Saudis proxykrigare mot Sovjetunionen.

Mujahdein vände direkt efter Sovjets uttågande sina vapen mot det USA som hjälpt fram dem – och i förlängningen blev dessa mujahedin talibaner och al-Qaida, ledda av saudiske miljardären bin Ladin.

al-Qaida spred sig från Afghanistan och fick fäste i Irak i det maktvakuum som skapades då USA invaderade 2003 och avsatte Saddam Hussein samt alla sunnipolitiker och landets säkerhetsstyrkor.

Det sunniuppror som därav bildades bestod av Saddam Husseins gamla sekulära mannar och al-Qaida Irak – som blev IS.

I Syrien var den syriska grenen av al-Qaida – al-Nusra – en av de över hundra regimoppositonella grupper som började strida mot den syriska regimen i bland annat Aleppo.

IS som inte varit i staden Aleppo utan har sitt fäste i syriska Raqqa har man inte gjort någon offensiv mot, men helt nyligen har en offensiv inletts från norr av kurder med allierade.

IS kontrollerar och har kontrollerat områden där det finns olja i Irak samt områden där sunniländer - Saudi, Qatar, Jordanien, Turkiet - med stöd av USA planerat att bygga en gasledning genom Syrien för att få in gas från Saudi till den europeiska marknaden.

Assad var emot denna gasledning och var istället för att bygga en pipeline från Iran via Irak och in i Libanon, vilket skulle stärka shialänderna Iran och Syrien (Assad är alawit, en del av shia) och stärka shiaproxygrupper som Hezbollah och Houthi (Yemen) och Iranstödda Hamas samt stärka shialänderländernas allierade Ryssland och Kina.

I de proxykrig som de här blocken för mot varandra (även i Yemen) används IS som en bricka. En bricka som från början var ett sunniuppror som man kunde använda mot shia - men som sedan började sprida halshuggningsreklamfilmer och steg fram som inte främst regimoppositonella mot shia (det vill säga nyttiga proxysoldater för sunniländerna inklusive allierade västmakter) - utan som det okontrollerade monstret som vill ha ett "endgame" i hela världen.

Kasperdockan som hittade på egna sätt att svinga svärd och som även vill döda de som försöker hålla i deras trådar.

Ytterst är IS proxyterrorister i ett krig om olja, om vilken valuta olja ska handlas i, gasledningar, transportvägar, om väst- eller östblockens agendor ska gälla i framtiden, regional och global säkerhetspolitik. Men för att denna oljekartell IS ska kunna fungera internt och få rekryter använder de också vad de själva ser som en revolutionär ideologi - extremistisk wahhabism - och säger att man ska ta tillbaka makten från shia, starta krig mot västvärlden och USA som en hämndaktion mot tidigare interventioner (deras logik: de har dödat muslimer - nu ska vi döda dem), genom att med terrordåd, särskilt i västvärlden, måla upp att det pågår ett krig mellan muslimer och icke-muslimer och på det sättet få rekryter att strida mot "otrogna" - när det i verkligheten är muslimer som strider mot IS och inte icke-muslimer.

Denna propagandiska ideologi hjälper till att rekrytera terrorister och få dem att vilja dö i gerillakrigföring och i självmordsdåd.

(Det är lättare att lura någon att spränga sig själv för en ideologi och för att försvara ett "vi" mot ett "dem" än att få dem att spränga sig själva för en gasledning.)

Precis som Farc-gerillan rekryterade och fick folk att dö för så kallade revolutionära ideal, fast deras funktion var en kokainkartell.

 

Måndag, 26 december, 19:08, svensk tid

När man ska logga in på internet och ser att någon i närheten har döpt sitt wifi till al-Nusra ... undrar vad lösenordet är?

Måndag, 26 december, 12:32, svensk tid

Stephen J. Townsend, kommendör för den USA-ledda koalitionsstyrkan i Irak och operationen "Inherent Resolve" mot IS i Irak och Syrien, har nu gått ut och sagt att det behövs två år till av hårda strider för att bekämpa IS.
Han säger att det inte bara är deras stora fästen i Irak och Syrien - det vill säga Mosul och Raqqa - som måste återtas från IS, utan att terroristerna även efter det kommer att omgruppera i andra områden och i öknen.
Ett IS 2.0 alltså.
Townsend säger också att efter drygt två månaders strider mot IS i Mosul måste trupperna nu vila - att de irakiska marktrupperna är trötta och behöver omgruppera och få fram mer resurser.
Just nu alltså dödläge i Mosuloffensiven samt en beräkning om att det behövs två år till för att driva ut IS från de territorier de håller.
Det här är en helt annan prognos än vad det pratades om när offensiven mot Mosul inleddes den 17 oktober.
Då sa irakiska specialförband att de kunde ta Mosul på två veckor.
Sedan pratades det om att Mosul skulle fritas till jul.
Nu är det jul ... och det nya beskedet är inte direkt någon julklapp till de miljoner som lever under IS.

Söndag, 25 december, 08:53, svensk tid

Kristna kan för första gången sedan julen 2013 fira jul i sin kyrka i Bashiqa. Staden Bashiqa nordöst om Mosul återtogs under hårda strider mot IS i oktober och minröjdes i november. Många Peshmerga dog i striderna för att befria staden. Nu har kristna kunnat komma tillbaka. I dag firar de och ber tillsammans. Peshmerga vaktar kyrkan.

Lördag, 24 december, 17:15, svensk tid

Sverige vill ge körkort, bostad och jobb - till och med hjälp att betala skulder - till massmördare som slaktar människor, begår folkmord och spränger små barn:
"Kommunen ska hjälpa till med exempelvis försörjning, boende och sysselsättning.
– Det är en rakt igenom social, ekonomisk och materiell fråga. Du behöver kunna återintegreras på arbetsmarknaden, du behöver kanske ha körkort, skuldsanering och tak över huvudet, säger Christoffer Carlsson, författare av en rapport från Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, till SR."

Breivik kanske har några skulder som han behöver hjälp med att betala?

Sverige kanske kan ge honom en hjälpande hand?

Här i Irak finns massor med människor som fått sina hus, bilar, id-handlingar, bankkort, bebisar, alla tillhörigheter och så vidare sprängda av IS.

Har inte hört något om att de erbjuds skuldsanering?

Yasmines familj, den lilla treåriga flickan som jag har följt som skrek och grät rakt ut i ett filmklipp jag publicerade, de höll på att brinna inne i sitt hus när IS körde in en bilbomb i det och de enda som har hjälpt familjen är irakiska grannar.

Om Sverige vill ge körkort till denna bombare så beklagar jag - han dödade sig själv i dådet så honom kan ni inte hjälpa.

Lördag, 24 december, 15:23, svensk tid

Ledsen att störa i julefriden, men detta (länk till SvD) måste Europa verkligen agera emot.
IS infiltrerar flyktingströmmar både för att rekrytera och göra dåd.
De använder sig av samma metod som de också använde sig av i Irak och Syrien i början - spelar snälla.
När de intog städer delade de i början ut godis till barn, startade sociala projekt och så vidare.
Sedan började terrorn.

Lördag, 24 december, 11:19, svensk tid

Mustafa splitterskadades i ansikte, ögon, överkropp och bröt en arm när en bilbomb exploderade i östra Mosul på lucia, 13 december.
Han togs ut i ambulans av irakiska lokala Röda korset, Röda halvmånen, men väl framme på offentligt sjukhus fanns inte möjligheter att göra den operation han behövde för att få synen tillbaka.
Sjukvård kostar här.
Hans släkting var arg och sa att regeringen är korrupt.
Mustafa själv grät för att han levt under IS och förlorat all egen inkomst och inte hade möjlighet att betala sin sjukvård.
Släkten samlade ihop pengar och han opererades på ett privat ögonsjukhus.
Nästa problem var att han inte fick tillstånd att befinna sig utanför Mosul. Säkerhetspolisen ville redan i torsdags skicka tillbaka honom till Mosul alternativt ett flyktingläger precis söder om Mosul.
Säkerhetspolisen vill helt enkelt inte få in folk från Mosul utanför Mosul - man har kontroll på alla och grundorsaken är att man är rädd att få in IS.
Det är en rädsla som förhöjts efter att man hittat IS i flyktingläger.
IS blandar sig också med flyktingar för att placera ut sovande celler framför sina egna frontlinjer. Ett resultat av det såg vi i förrgår när IS sprängde bilbomber i en befriad del av östra Mosul.
Just ett sådant dåd Mustafa föll offer för.
Jag har följt Mustafa varje dag. I förrgår hade han för ont för att göra någonting.
I går gick han ut men fick problem med ögonen av både kyla och ljus.
I dag kunde vi äntligen få tillstånd för honom att stanna utanför Mosul, så att han får läka i fred och vara med sin släkt utanför krigszonen och eländet i lägren.
God jul Mustafa, trots att du och nästan alla andra här inte firar jul.

Fredag, 23 december, 19:59, svensk tid

LIVE FRÅN IRAK! Ställ dina frågor om IS, offensiven mot Mosul, övriga fronter, gårdagens terrordåd, civilas situation, flyktinglägren eller annat om kriget i kommentarsfältet - och jag svarar. Jag tar varje fråga i ordning och gör så gott jag kan med att hinna svara på så många som möjligt! OBS glöm ej klicka på ljudet här i själva inlägget, annars hör du inget.

LÄS MER: Magda Gads svar på läsarnas frågor om striderna i Irak

Fredag, 23 december, 13.56, svensk tid

En splitterskadad flicka som gråter efter mamma.
En några år äldre pojke som var skadad i huvudet och hängde över sin pappas axel.
En tio dagar gammal bebis som ännu inte hade fått ett namn.
Det är er jag tänker på i dag.
Speciellt på dig du lille utan namn.
Ni var alla på plats i går när IS gjorde ett terrordåd i Gogjali.
När IS dödade runt 30 och skadade 60.
När självmordsbombare från IS exploderade flera bilbomber.
En bilbomb körde de in på en marknad mitt bland barnfamiljer.
De skröt senare om det på internet med film på en av explosionerna.
Gogjali var det första området som fritogs från IS när offensiven mot Mosul inleddes 17 oktober.
I ett par månader har det betraktats som relativt tryggt.
Vardagslivet har kommit igång, frukt- och grönsaksstånd har satts upp, människor har börjat försörja sig igen.
Försöka leva igen.
I går var Gogjali en krigszon.
På gatorna låg metalldelar och människodelar.
Marknaden var övergiven.
På de försäljningsbord som fortfarande var hela låg varor prydligt uppradade.
Apelsiner och äpplen som sken i solen.
Väntade på kunder som inte längre fanns.
Som om alla handlare skulle sprungit från Hötorgsmarknaden mitt i Stockholm en ovanligt solig dag två dagar före jul.
Utbrända bilar, utbrända humvees och svartklädda militärer syntes överallt.
Några skrämda civila tittade fram från tvärgator likt spöken.
Annars var det öde.
Ambulanser kom hela tiden ut med skadade.
Mitt i ambulanskaoset låg den tio dagar gamla bebisen i sin mammas famn.
Pojken utan namn.
Jag tänker på dig.
Speciellt på dig.
För jag undrar vad du kommer berätta om när du blir stor.
Om du blir stor.
Vad du kommer berätta om de dagar då du föddes.
Att du föddes hemma i Mosul när IS sköt in granater.
Att din mamma började blöda.
Att hon gick med dig genom kriget för att söka vård.
Att hon satt och vaggade dig till tröst när närmare 100 människor skadades och dödades i ett terrordåd.
Att din mamma sedan tvingades gå tillbaka hem med dig genom striderna.
För att hon inte hade någon annanstans att ta vägen.
Vad kommer du berätta du lille utan namn?
Vad kommer du lilla flicka som skrek efter din mamma berätta?
Vad kommer du lille pojke med det skadade huvudet berätta?
Kommer ni överleva så att ni kan berätta?
Och vad kommer omvärlden tänka om det ni berättar?
Kommer de känna att de visste och gjorde vad de kunde?

Fredag, 23 december, 08.28, svensk tid

I kväll kör jag FB Live från Mosul klockan 20:00! Då kan ni ställa frågor i kommentarsfältet och jag svarar direkt. (Tänk på att jag är en person och att det kan komma tusen frågor som sist - jag gör mitt bästa för att svara och tar frågorna i turordning!)
Det går bra att fråga om till exempel Mosuloffensiven, gårdagens terrordåd, IS, Irak, hur striderna går, de olika grupperna som strider mot IS, civilas situation, flyktinglägren och så vidare.
Under dagen ska jag träffa familjen med den treåriga traumatiserade flickan - familjen som var hemma när IS sprängde en bilbomb i deras hus.
Jag ska också träffa mannen som är splitterskadad i bland annat ögonen och som har haft svårt att få tillstånd att vara utanför Mosul för att få sjukhusvård.
Ses i kväll!

Torsdag, 22 december, 14.54, svensk tid

Skymning nära IS-fronten i östra Mosul.
Här försöker folk ha ett vardagsliv.
Barnen får vara vuxna.
Alla måste hjälpa till.
För att överleva.

Torsdag, 22 december, 13.39, svensk tid

Ett terrordåd i Berlin väckte stora rubriker.
Här i Mosul har i dag flera bilbomber sprängts av IS varav en på en marknad med barnfamiljer. Det ligger halva kroppar på marken och kroppsdelar är blandade med metallskrot.
Stadsdelen befriades i slutet av oktober så detta var alltså inte vid någon front.
Hela tiden kommer barn, kvinnor och män ut från det attackerade området med splitterskador.
Hur stora rubriker blir det av detta?

Torsdag, 22 december, 12.10, svensk tid

Den här tio dagar gamla pojken föddes i striderna i nordöstra Mosul.
Mamman blödde och har sökt vård men måste nu tillbaka.
– Det ramlar granater men vad ska jag göra? Var ska jag annars ta vägen? Jag har inget annat.
Pojken har ännu inte fått ett namn.
Han omges just nu av splitterskadade människor, stridsfordon och ambulanser.

”Det ramlar granater men vad ska jag göra? Var ska jag annars ta vägen?” säger mamman till pojken.Foto: Magda Gad

Torsdag, 22 december, 11.45, svensk tid

Senaste från terrorattacken i Gogjali östra Mosul:
Nio bilbomber till finns i stadsdelen enligt underrättelseinformation.
Irakiska styrkorna har information om att de finns men de vet inte var.
Dessa är alltså bilbomber som IS ännu inte sprängt men som de kan spränga.
Informationen kommer från en soldat på plats.
Skadade kommer ut hela tiden.

Flera människor befaras ha dödats.Foto: Magda Gad

Torsdag, 22 december, 11.14, svensk tid

Ett femtiotal döda kroppar ser ut att ligga på gatorna.
Delar av döda blandat med delar av metallbitar.
Många är kvinnor och barn.
Ingen vågar hämta dem då kroppar ofta används som lockbete för att döda flera.
När människor springer för att hjälpa skadade och anhöriga sätts nästa attackvåg in.
Andra blöder och skriker.

Flera dödade och skadade är kvinnor och barn.Foto: Magda Gad

 

Det här kan vara den mörkaste dagen sedan offensiven mot IS i Mosul inleddes den 17 oktober.
Jag har inte kunnat ta mig in på platsen själv men befinner mig i närheten och enligt vittnen som just kommit ut har fem bilbomber sprängts i Gogjali i går kväll, två bilbomber till för några timmar sedan och tre bilbomber till precis nu, strax efter tolv lokal tid.
Olika vittnen anger olika antal bilbomber men bekräftat är att en av dem exploderades mitt i marknaden, där barnfamiljer handlar.
Gogjali är en österförort till Mosul och var den första delen av staden som intogs i oktober.
Gogjali har de senaste två månaderna betraktats som den enda säkra platsen i Mosul.
Det är dit man transporterat flyktingar och skadade i väntan på att de ska kunna komma vidare till läger, sjukhus och så vidare.
Många som bor längre in i Mosul har valt att flytta till Gogjali för att vara säkrare och längre bort från striderna.
Även hjälporganisationer har tagit sig in i just Gogjali.
Det här är en typisk IS taktik.
Istället för att slå till vid fronterna längre in i staden, där specialförbandet Golden Division finns med understöd, gör de en stor attack bakom frontlinjerna.
Det är en gerillataktik som allt från al-Qaida till tjetjener använt sig av - element som finns inom IS.

En skadad man bå bår lyfts in i en ambulans. Döda människor ligger kvar. Den som hämtar dem gör det med livet som insats.Foto: Magda Gad


IS brukar när de gör detta använda sig av sovande celler samt att de bäddar in terrorister med flyktingar, för att på så sätt ta sig ut från områden som de själva kontrollerar och in i områden som hålls av styrkor som strider mot dem.
Tidigare under offensiven gjorde IS en liknande attack i Kirkuk, när försvarsstyrkor hade flyttats därifrån för att göra offensiv i Bashiqa nära Mosul.
Det jag ser där jag befinner mig är att en stor mängd irakiska ambulanser åker in och ut med splitterskadade människor - män, kvinnor, barn - att alla inklusive hjälporganisationer och AP stoppas från att åka in, att säkerhetsstyrkor skjuter i luften för att kontrollera vägspärren.

IS skjuter på allt som närmar sig, säger en soldat på plats. Foto: Magda Gad


En ambulansvårdare säger att han och de kollegor han känner till kört 17 skadade.
Ett vittne säger också att IS intagit en del byggnader i Gogjali och att det är pågående strider.
En soldat som befinner sig i Gogjali sa just på telefon att civila inte får gå ut och att det bara är militärer och poliser på gatorna och att de "skjuter på allt som närmar sig".
IS finns alltså nu både framför och bakom de irakiska styrkorna i Mosul.

Tisdag, 20 december, 22.03, svensk tid

Jag vet att detta är väldigt kontroversiellt att skriva men nu gör jag det ändå.
Jag har rapporterat från IS-fronten i Irak sedan juni, jag har följt offensiven mot Mosul sedan den inleddes 17 oktober, jag har varit med i strid mot IS och jag har träffat tillfångatagna IS.
Jag har sett deras massgravar, träffat dem som överlevt och har hundratals vittnesmål från civila som levt under dem.
Och min slutsats är följande:
Västvärlden är för civiliserad för att förstå och bekämpa detta.
Det finns fortfarande folk i väst som blir förvånade av att IS bombar sönder allt och även bebisar.
Det finns fortfarande sådana som tror på rehabilitering av IS och att man kan prata med dem om att öppna korridorer för civila och så vidare
Glöm allt det där.
IS gör inga misstag när de skjuter in granater mot bebisar, när de skjuter barn som öppnar dörren i huvudet, när de spränger bilbomber i barnfamiljers hem.
Det är tvärtom en militär taktik.
De vet att människors, även soldaters, reaktion är att hjälpa skadade barn.
Och när folk då springer för att hjälpa - så blir de skjutna.
IS intar sjukhus där det finns patienter och personal och gör om dem till stridspositioner.
De tränar sina egna barn i hur man avrättar människor genom skjutning och halshuggning.

 

De sörjer inte sina döda eftersom de tror att döden är bättre än livet.
IS har också all modern utrustning, som drönare, gps, sociala medier, propagandafilmer.
I motsats till Hitler och andra diktaturer döljer de inte sina krigsbrott och folkmord utan skryter om dem på internet.
De har de modernaste handeldvapen som finns, de har samma pansarfordon som Navy Seals (MRAP:s), de har stridsvagnar och kulsprutor och raketer och granatartilleri.
De har hög militär kompetens, från bland annat Saddam Husseins tidigare elitförband och veteraner från Afghanistan och Tjetjenien.
De har japaner som bygger teknik åt dem.
De har underrättelsetjänst, tingsrätt och driver in skatt.
Dessutom använder de medeltida metoder som halshuggning, bålbränning, korsfästning, dränkning, skära av händer och tungor.
Och metoder som strider mot krigslagar som kemisk gas och självmordsbombare.
Allt för att upprätthålla skräckväldet.
Västvärlden har helt enkelt kommit för långt bort från detta för att förstå - och kommer aldrig heller få det inrikespolitiska stöd som behövs för att sätta in något emot detta.
(Och det här att "rebeller" och moderata FSA skulle ha hållit Aleppo - glöm det. FSA radikaliserades för många år sedan och "rebeller" är inget ord för att benämna till exempel al-Nusra och andra tidigare al-Qaida-grupperingar.)
Tyvärr kommer i dag politik före liv.

Måndag 19 december, 14.41, svensk tid

Så här mår en treårig flicka som var hemma när en bilbomb exploderade i huset.
Vid minsta ljud påminns hon om bomben och reagerar så här.
Jag har varit i huset.
Det finns inget kvar.
När bomben exploderade flög hela familjen flera meter och saker ramlade över dem –fasadbitar, metall.
Sedan började det brinna.
De blödde från öronen och de hörde ingenting.
De var säkra på att de skulle dö.
Då tog en av männen i huset bort fläkten från en vägg så det blev ett hål ut och så kröp de ut från hålet.
Familjen har nu fått hjälp att bo på en annan plats men de har bara hyran betald en månad till.
Sedan vet de inte vart de ska ta vägen.
Huset förstört.
Bilen förstörd.
De har ingenting kvar.
Jo en sak.
Sina trauman.
Flickans sjuåriga bror, som inte vågar gå ut och som ber till Gud för att han är så rädd, säger:
– IS brände allt! De brände vårt hus, de brände vår bil och våra leksaker!
Se videon här – varning för starka bilder:

Söndag 18 december, 12.03, svensk tid

Medan färska lik ligger och ruttnar och tuggas på av hundar på Mosuls gator är marken och bergen runt Sinjar i nordvästra Irak fulla av skelett från det folkmord som begicks här sommaren 2014.
De massgravar man har hittat har hägnats in men ingen har ännu hunnit gå igenom dem.
Man misstänker också att det finns många som ännu inte har hittats.
När jag var där sa en soldat:
– Vill du se alla massgravar så behöver vi en hel dag.
I de massgravar jag besökte såg jag rester av människor och även barn som skjutits ihjäl, alla var yazidier, en minoritetsgrupp som dödades och fördrevs från det här området och som även togs som sexslavar och barnsoldater.
I Hammam al-Alil söder om Mosul finns en mycket färskare massgrav med delar av över 400 människor som fortfarande har långt kvar till skelettstadiet.
Alla de delar av människor som jag såg i Hammam al-Alil var på olika sätt torterade och mördade – huvuden låg avhuggna i högar, vissa kroppar var bara halva, alla händer och fötter var ihopknutna.
De i Hammam al-Alil dödades för att de var en motståndsrörelse (sunniarabisk) som hade rest sig mot IS, enligt irakisk polis på plats.

Östra Mosul, fronten mot IS.Foto: Magda Gad
Massgrav med delar av över 400 människor.
Massgrav, yazidier, Sinjar.

Lördag 17 december, 20.45, svensk tid

Kanske är det i de mörkaste skrevorna som en strimma ljus kan skina in?
Den här förödelsen var någons hem.
Alis och hans familjs hem.
Före kriget hade de sparat i flera år för att kunna bygga huset och köpa en bil.
De planerade för sina tre barns framtid.
Nu är huset sprängt av IS.
På väggen finns torkat blod från Alis bror.
Hela familjen var i huset när bilbomben sprängdes.
Ali kan inte ta sig härifrån för hans id-handlingar brändes upp så han kan inte identifiera sig i vägspärrarna ut från Mosul.
Resten av familjen skadades svårt och togs till sjukhus.
Alis röst fastnade när han berättade om vad som hänt och att han är skild från sina anhöriga.
Framtiden är förstörd.
Drömmarna har exploderat.
Dåtiden är ett hemskt minne.
Men nu ser det ut som att en gnista av hopp har trängt sig in i mardrömmen:
Jag har fått tag på resten av familjen.

Lördag 17 december, 18.55, svensk tid

Enbart i dag lördag valde 143 familjer att LÄMNA flyktinglägren utanför Mosul för att återvända till stridszonen INNE i Mosul, eftersom att situationen i lägren helt enkelt är för dåliga.
Dessa barnfamiljer gör alltså bedömningen att det är bättre att bo i närheten av granater, kulsprutebeskjutning och bilbomber, än att bo i tält i lera.
Vissa av dem återvänder till delvis sönderbombade hus, istället för att stanna i tälten, som står uppställda på en inhägnad plats där de måste köa för att få gas, mat och där bajamajorna är överfyllda av bajs och skräp.

 

Lördag 17 december, 12.28, svensk tid

Det finns bara ett ord för det här.
Desperation.
Så här såg det ut när en person körde in med klädpåsar i ett flyktingläger söder om Mosul. (Alltså en privatperson, inte någon av alla de organisationerna som var närvarande.)
När jag såg det tänkte jag på berättelserna från Estonia när de starkare klättrade över de svagare för att ta sig ut.
Människan vill överleva.
Den här dagen var det väldigt kallt i lägret. Det blåste nästan storm och spöregnade.
Många har bara sandaler, en liten flicka var barfota.
Barnen sa att de inte kan sova för att de fryser.
Problemet med klädutdelningar är just detta. (Gäller så klart även mat.)
Att det blir upplopp och att de starkaste tar dem. Det har till och med hänt att polis har fått gått in och skjuta i luften för att skingra massorna.
Om de som rycker till sig kläderna är smarta använder de dem inte själva utan säljler dem vidare.
Det här är ett fenomen som jag har sett i många krig, katastrofer och fattiga länder.
I gettot där jag bodde i Bukarest skedde samma sak – fast med sprutor.
Eftersom många som bodde där var beroende av heroin delade man ut rena sprutor för att förhindra smittspridning och infektioner.
Även de som inte använde heroin gick och registrerade sig som missbrukare och tog emot sprutor.
När de som sedan använde heroin fick slut på sprutorna sålde de som inte använde till dem som använde.
Det blev ett sätt att försörja sig.
Även de som använde, som Marin som jag följde, sålde sprutor för att få sin knarkekonomi att gå ihop. Han tog också betalt av grannar som inte ville injicera hemma framför sina familjer utan som istället kom och injicerade i hans lägenhet.
Priset på sprutorna varierade på tillgången i området.
Organisationen som delade ut sprutorna brydde sig inte om svarthandeln med sprutorna, de sa att det är bättre att det finns tillgång på rena sprutor än att det inte finns det.
Det jag ser som en styrka i allt det här är just den lokala kraften.
De lokala människornas vilja och kraft och uppfinningsrikedom för att överleva.
Inne vid striderna i Mosul har jag sett att flera av de civila, även barn, har ställt ut backar utanför sina hus där de står och säljer helt nya varor, till exempel skinande burkar med jordnötssmör.
Det är inte helt orimligt att det är sådant som har delats ut av någon hjälporganisation, det brukar ges som näringstillskott till barn.
Jag har alltid tänkt att det är det här som man borde använda sig av – ge de civila möjligheter att i förlängningen själva försörja sig.
Hjälp till självhjälp helt enkelt.
Som när jag började hjälpa barnen som blivit föräldralösa under ebolan i Liberia. De hade ingen mat och jag började köpa mat åt dem. Enligt samma koncept som hjälporganisationerna som delar ut mat som räcker i några dagar.
Då var barnen mycket smartare än jag.
De sa: "Hjälp oss att bygga en liten affär istället och ge oss startkapital till varor som vi kan sälja till grannarna, då kan vi köpa vår egen mat."
Ingen av dem var över 15 år.
Men de visste bättre än jag.
Och det vet de fortfarande.
10-åringar som jag möter här, som Mustafa som stod och köade i kylan en hel förmiddag för att få gas och pratade om en halshuggning han bevittnat som om det vore normalt, har sett mycket mer elände än vad jag har gjort – och de har överlevt och de hjälper hela sina familjer att överleva.

Fredag 16 december, 19.15, svensk tid

Välkomna hem till 26-åriga Ali.
– Var ni hemma när bilbomben exploderade?
Han går över resterna som var hans hus och svarar:
– Ja, vi var hemma.

 

Fredag 17 december, 14.58, svensk tid

De här barnens hus har sprängts sönder både av en bilbomb och av granater som IS skjutit in mot dem.
Under dagen har det varit skottlossning i nästa kvarter, men familjen bor kvar.
Mannen som tar hand om barnen är 60 år och sjuk och säger att han inte kan ta sig någonstans. Och här får han i alla fall hjälp av grannarna med att hämta vatten.
En gång under striderna öppnade han sin ytterdörr och då stod det flera IS med vapen tryckta mot hans husvägg, och vid nästa husvägg stod irakiska armésoldater.
- Jag bara öppnade min ytterdörr - och så stod jag mellan IS och irakiska armén! minns han med skräck.
Han säger att varje dag blir sämre än den förra.
- Varje morgon vaknar vi och säger att det var bättre i går.
Han skyller situationen i landet inte bara på IS utan även på de olika grupperna som inte kommer överens om politiken och på den korrupta regeringen.
Det är samma sak som folk sa till mig i Bagdad.

Fredag 16 december, 12.43, svensk tid

Ali, 26, kunde inte hålla tårarna borta när han gick in och visade mig resterna av sitt hus. Tio personer varav tre små barn befann sig hemma i det här huset när en bilbomb exploderade den elfte november.
Alla skadades, det finns fortfarande blod på nedervåningen.
Blodet är Alis brors.
Allt i huset brändes upp.
Även deras bil.
Det finns ingenting kvar förutom förvriden metall. Bara att försöka ta sig runt inne i det här huset är svårt, vassa delar sticker upp i ett sotigt kaos.
Nu kan den här familjen inte ta sig ut ur Mosul - för att deras id-handlingar brann upp.
Utan id-handlingar kommer man inte igenom vägspärren där alla som åker in och ut ur Mosul måste identifiera sig.

Foto: Magda Gad

Fredag 16 december, 11.35, svensk tid

Fredag 16 december, 11.30, svensk tid

Massor av utländska IS har bott i denna del av östra Mosul.
En barnfamilj berättar att tjetjenska IS tog över ett helt kvarter som tidigare var kurdiskt, att japanska IS är extremt duktiga på att tillverka drönare och att många av de stridande även kom från Europa.
- Många av de utländska IS var kvinnor också, berättar pappan i familjen.
Ända sedan tidigt i morse har den här barnfamiljen pumpat upp vatten från en brunn och slangat in den i en tank som de ställt på en traktor.
Anledningen är att en IS granat exploderade i deras hem för en vecka sedan och deras vattentank sprängdes.
Nu har de inget vatten, ingen el och knappt någon mat.
Och granatbeskjutning och prickskyttar från IS som finns bara några kvarter bort.
Jag frågade varför de inte flyttar till ett flyktingläger.
Då slog de ut med händerna och sa:
– Där är det ju ännu värre!

Fredag 16 december, 10.07, svensk tid

Vad finns alla hjälporganisationer till för?
Vill de inte hjälpa människor?
Det frågar sig de som jobbar här på fältsjukhuset i östra Mosul.
Situationen här har inte förändrats. Varje dag kommer över 60 svårt skadade hit - de har träffats av granater, skott, bilbomber.
Bara hittills i dag har de fått in sjutton.
Just nu kom en gammal kvinna in som skadats i en granatattack.
Killarna från den slovakiska organisationen AEM som jobbar här tillsammans med irakiska soldater skickar ett stort tack till alla er som spridit information om dem och donerat.
De är oerhört trötta på de stora internationella organisationerna.
De bad Unicef om tält, flera små tält för att kunna värma upp dem och för att ha olika rum beroende på hur akut skadade människorna är.
De fick inga små tält utan istället ett gigantiskt som de inte har en aning om hur varken man sätter upp det eller hur de skulle ha möjlighet att värma det.
Så det blir bara ståendes här i lådorna.
De stora organisationerna säger också att de inte kan vara här och hjälpa till eftersom det är farligt och eftersom de måste vara neutrala och inte kan vara där irakiska armén är.
Men alla som jobbar här är neutrala.
Det enda de gör är att försöka rädda liv, både civila och soldater, vuxna och barn.
De behandlar till och med IS-terrorister om de kommer in hit och är skadade.
Så på vilket sätt är de inte neutrala?
En av killarna från AEM säger nu att han vill flytta fältsjukhuset en bit längre in i östra Mosul till ett hus som före kriget var en slags vårdcentral, och bara jobba med lokala sjuksköterskor och läkare, som inte alls har emot att jobba med irakiska soldater.
De berättar också att en FN-organisation tog sig in i östra Mosul för några dagar sedan med så mycket som runt 17 lastbilar - fyllda med matpaket.
Det började lugnt men slutade i totalt upplopp med polis som tvingades skjuta i luften för att skingra massorna.
Unicef skrev på sin hemsida att de delat ut mat som ska räcka i sex dagar.
Har de tänkt komma tillbaka och göra detta var sjätte dag, eller vad är den långsiktiga planen?
Detta kan pågå i sex månader.
Och eftersom det blir slagsmål om matpaketen slutar det förmodligen med att de starkaste tar dem.
Jag har sett i andra länder att folk tar och säljer dem på marknader.
Det skulle inte förvåna mig om samma sak händer här.
Att hjälpa är kanske något av det svåraste man kan göra.
Men de som jobbar här hjälper faktiskt.
De räddar liv varje dag.
Och de frågar sig:
- Vad vill hjälporganisationerna egentligen? Varför heter det hjälp om de inte vill hjälpa människor?
En pekar förvirrar på en yxa som de också fått från en organisation.
- Varför fick vi den? Vad ska vi göra med den?
Han ler snett:
- Ska hjälporganisationerna dela ut vapen nu?

Fredag 16 december, 08.06, svensk tid

Tioåriga Mustafa fick mig att känns mig som om jag vore yngre än honom.
Han har stått och väntat på gas hela morgonen för att kunna få värme inne.
Inte ett klagomål om de flera timmarna han måste vänta i kylan.
Mustafa har flytt IS i Mosul och berättar utan att röra en min att han sett en människa halshuggas.

Torsdag 15 december, 21.20, svensk tid

Blir så ledsen över att det ska behöva vara så här i det här landet.
I augusti följde jag irakiska armén 16:e divisionen när de gjorde offensiv mot al-Qayyarah, staden söder om Mosul där oljefälten som IS tände på fortfarande brinner och där himlen är svart.
Det var över 50 grader varmt på dagarna och soldaterna som gjorde offensiven hade väldigt dålig tillgång på mat.
En av dem jag följde var Arkan.
En väldigt smal man i tjugoårsåldern som trots hettan och eländet tålmodigt visade mig runt överallt och berättade om striderna, om klanerna, om hur livet som ung irakier fungerar.
Han la fram madrasser och jag fick sova med honom och de andra skyttarna på ett tak, varifrån de sköt mot IS.
En dag sa han till mig hela tiden:
– Say that you are angry.
Jag skrattade och svarade:
– But I am not angry.
Och han bara fortsatte, och han såg inte alls ut som om vi hade något skämt på gång.
Till slut gick det upp för mig att det han egentligen sa var:
– Say that you are hungry.
Det var det enda sättet han hade kommit på för att vi skulle få mat. Det är nämligen extremt oartigt att inte ge en hungrig gäst mat.
Så om jag skulle säga det skulle vi få mat.
Arkan är en av dem jag har mött som jag ofta har tänkt på.
I dag fick jag veta att han har blivit skjuten.
Med tre skott.
Av IS.
Personen som berättade det sa det som om det var något helt normalt.
Att unga män blir skjutna.
Jag ville inte ta in det.
Inte förrän jag fick vet att han överlevt orkade jag ta in det.
Det sista han hade sagt till den personen som berättade för mig var:
– Om ni kommer igen, ta med whisky.

Foto: Magda Gad
Foto: Magda Gad
Foto: Magda Gad

Torsdag 15 december, 17.05, svensk tid

Många, många pappor kom aldrig mer hem till sina barn efter att IS exploderade den här bilbomben i Mosul.
Lik lastades på flak, blev liggandes på marken och bara vissa hade tur att få plats i ambulans.

Torsdag 15 december, 15.40, svensk tid

Vissa människor fastnar i en.
Man träffar dem bara en kort stund.
Sedan vet man inte vad som händer med dem.
Som den här barnfamiljen.
Som satt på en trottoarkant utanför sitt hus efter att en bilbomb hade exploderat.
Det fanns ingen ambulans som kunde hämta dem.
Mamman vädjar:
- Kan någon ta oss till sjukhus?
Säkerhetssituationen var för farlig för att vara kvar, jag fick hoppa in i en pansarbil och åka därifrån för att själv ta skydd.
Men minnena kan jag inte åka ifrån.
Jag har hundratals sådana här på min näthinna.
Jag tänker också på den unga kvinnan som hade fått värkar och skulle föda sitt första barn och som inte heller fick en ambulans. Vad hände med henne?
Klarade hon sig och barnet?
Och hur klarar de sig i så fall nu i striderna?
En IS-prickskytt fanns kvar i deras bostadsområde och sköt mot deras hus, men hon planerade ändå att åka tillbaka dit när hon fött bebisen, eftersom hon inte hade några andra alternativ.

Torsdag 15 december, 14.50, svensk tid

Ibland vet jag inte vilket århundrade jag befinner mig i.
Jag går ofta runt i Mosul och tänker att jag lika gärna kunde befinna mig i första världskriget eller i spanska inbördeskriget.
Människor ligger och blöder och dör på marken utan sjukvård, de vrider sig spasmiskt i den sista plågan och suckar sedan som om all luft trycks ut ur kroppen och sedan är det slut. Levande människor drar dem som inte orkar gå i vagnar.

Det finns inget vatten, ingen el, ingen skola för barnen.
Ute på gatorna samlar folk upp vatten i de spränga kloakerna för att återanvända det.
En gammal man står med en pinne och petar i ett träd för att försöka få ner en apelsin.
Om någon bil har sprängts går de dit och undersöker om det finns bensin kvar i tanken, och om det finns slangar de upp den för att använda i sina generatorer – och få värme.
I dag är det minus tre i Mosul och det blåser så att man nästan faller omkull.
Mitt bland ruinerna finns även rester av pansarfordon. Tillknycklade humvees. Och till och med MRAP:s.
Jag har alltid känt mig väldigt skyddad när jag har åkt i MRAP:s under strider.
De är byggda för att klara mer sprängkraft än humvees.
När de Navy Seals som är på plats är ute och jobbar vid fronterna med att leda in flygvapnet sitter de i MRAP:s, just för att de skyddar bättre mot vägbomber, bilbomber och granater än andra pansarfordon.
Men inne i Mosul finns till och med MRAP:s som har bombats till en sorglig bit metall.
Och för alla människor som bor i den västra delen av staden, den som ligger väster om Tigrisfloden, finns ingen väg ut.
De är inlåsta där med IS.

Foto: Magda Gad
Foto: Magda Gad
Foto: Magda Gad

Torsdag 15 december, 11.00, svensk tid

För varje hus irakiska specialförbandet går in i måste de identifiera vem som är civil och vem som är IS.
Irakiska underrättelsetjänsten jobbar helt annorlunda än den svenska.
Här tar underrättelsetjänsten fram listor på alla som strider för IS och ger dem till irakiska armén, så att de på plats under striderna kan kolla av vilka som står på listan och inte.
I varje hus och rum i miljonstaden Mosul måste de lösa det som liknar gisslansituationer.
Hur många människor finns det i huset, vilka är beväpnade, vilka av de obeväpnade är civila som hålls gisslan och vilka är IS egna fruar som stödjer IS och så vidare.
Därför går det långsamt.

Foto: Magda Gad


IS däremot bryr sig inte alls om vem som är civil och vem som är soldat. Inte heller bryr de sig om vem som är vuxen och vem som är barn.
När de blir attackerade skjuter de tillbaka med allt de har - handeldvapen, granater, spränger bilbomber. De lägger också ut vägbomber och försåtsmineringar.
På samma sätt går de också själva till attack när de försöker återinta områden som tagits från dem. De kan också använda tunnelsystem för att göra attacker.
Hittills den här veckan har irakiska armén tagit två stadsdelar och förlorat tre.
Den IS som ligger död på den här gatan var turkisk och hade på sig nya Fila-gympaskor.
Varje gång jag ser en IS ligga död på detta eller liknande sätt undrar jag hur IS kan se det som det bästa sättet att avsluta livet på.

 

Onsdag 14 december, 17.30, svensk tid

 

IS har nu publicerat en propagandavideo där de visar upp bland annat en IS-terrorist från Danmark – som har kommit till Irak för att bli en mujahedin och strida med IS.
De beskriver hur denna danske man har lämnat sitt bekväma hus, sin familj och sitt enkla liv, för att strida för IS.
I videon visar de också hur en IS dödas i strid och de säger att det spelar ingen roll alls att någon från IS dör, för mujahedin älskar livet efter döden – paradiset – mer än livet.
De påstår också att de kan slå ut Abrams stridsvagnar med bara handgranater och mod – och visar hur just denna dansk klättrar upp på en stridsvagn och slänger ner handgranater i luckan.
De kan sin propaganda IS.
Och med denna propaganda lockar de till sig terrorister från länder över hela världen.

Onsdag 14 december, 17.00, svensk tid

Det är som förvaringsplatser för sådana som inte ska leva.
Flyktingläger.
I Liberia under ebolan byggde man i början av utbrottet kliniker i djungeln som var som inhägnader.
Man tog det man hade – träpinnar, plast, spik – och satte upp en plats där ebolasjuka kunde läggas in.
Det var egentligen aldrig meningen att de skulle behandlas där för att bli friska.
Det var platser där de sjuka skulle dö utan att smitta de friska.
Platser där sjuka fick kräkas blod och torka ut tills de dog.
Sedan hämtade man ut kropparna och stoppade ner dem i extratäta liksäckar och grävde ner dem i skogen.
Det var naturligtvis inget man sa till folk.
Då skulle ingen kommit till klinikerna.
Det var något man bara pratade om i hemlighet.
Lite här och var kunde man se plastdunkar med klorinvatten utplacerade på olika ställen märkta med namnet på någon internationell hjälporganisation.
Det var alltid så obegripligt.
Att bara se en dunk med ett namn på tillsammans med människor i akut nöd.
Vem hade egentligen planerat något och vad?
När USAID sedan kom på plats (efter att en person hade insjuknat i USA) förändrades allt.
Ebolakliniker byggdes som såg ut som västerländska sjukhus. Mark asfalterades, man satte upp väggar, tak, riktiga toaletter, installerade aircondition och läkare satt på kontor och arbetade med datorer och wifi.
Klorinvatten grävdes ner i marken i cisterner och det enda som stack upp var moderna kranar, märkta med procentsatsen på klorinet.


Här kunde människor behandlas – och faktiskt komma ut friska.
Varje gång jag kommer in i ett flyktingläger slås jag av känslan av förvaring.
Någon verkar ha slängt upp plast och pinnar i lera tillsammans med några bajamajor.
Tält blåser sönder och det rinner in vatten och de flesta har inte el så att de kan värma sig.
Här och var hänger skyltar med namn på olika internationella hjälporganisationer.
Bland människor i akut nöd.
Alltid lika obegripligt.

Med hjärtan som slår men utan ett liv

Om nu så många av världens organisationer är på plats, varför kan man till exempel inte asfaltera innan man sätter upp tälten, så att människorna slipper halka runt i dy?
Det är ju ingen hemlighet att det blir regn och blåst och kallt här på vintern.
Och då förvandlas lägren till just det där jag såg i djungeln.
Förvaringsplatser för människor.
Skillnaden är att dessa människor inte har en sjukdom som de dör av utan de får fortsätta gå runt i inhägnaden – med hjärtan som slår men utan ett liv.

 

Onsdag 14 december, 14.30, svensk tid

Foto: Magda GadFoto: Magda Gad
 Foto: Magda Gad
Foto: Magda GadFoto: Magda Gad
 Foto: Magda Gad
Foto: Magda GadFoto: Magda Gad
 Foto: Magda Gad
Foto: Magda GadFoto: Magda Gad
 Foto: Magda Gad
Foto: Magda GadFoto: Magda Gad
 Foto: Magda Gad
Foto: Magda GadFoto: Magda Gad
 Foto: Magda Gad
Foto: Magda GadFoto: Magda Gad
 Foto: Magda Gad
Foto: Magda GadFoto: Magda Gad
 Foto: Magda Gad
Foto: Magda GadFoto: Magda Gad
 Foto: Magda Gad
Foto: Magda GadFoto: Magda Gad
 Foto: Magda Gad
Foto: Magda GadFoto: Magda Gad
 Foto: Magda Gad
Foto: Magda GadFoto: Magda Gad
 Foto: Magda Gad
Foto: Magda GadFoto: Magda Gad
 Foto: Magda Gad
Foto: Magda GadFoto: Magda Gad
 Foto: Magda Gad
Foto: Magda GadFoto: Magda Gad
 Foto: Magda Gad

 

De bortglömda barnen.
Barnen som har tvingats se människor halshuggas.
Barnen som vet hur lik luktar.
Barnen som har fått sina hus söndersprängda av bilbomber.
Barnen som vet hur det känns när anhöriga förs bort och aldrig kommer tillbaka.
Barnen som inte har fått gå i skola.
Barnen som vet hur granater låter.
Barnen som inte kan sova för att de fryser.
Barnen som har gråtit av rädsla under strider.
Barnen som inte har skor.
Barnen som gräver grus och lägger runt tälten för att de inte ska blåsa sönder.
Barnen som säger att de inte har en framtid.
De har alla levt under IS.

Onsdag 14 december, 10.10, svensk tid

Foto: Magda Gad

Barfota!

Hur är det möjligt?

Det är två grader, blåser nästan storm och regnar horisontellt.

Nu börjar det precis hagla.

Onsdag 14 december, 09.54 svensk tid

Panik utbryter när en privatperson kör in i lägret med klädpåsar. Alla springer fram och försöker slita till sig en tröja eller en sjal.

Varenda barn jag har pratat med här i lägret utanför Mosul säger att de har sett IS döda människor.

Att de har sett halshuggningar, skjutningar, bilbomber, att IS har dränkt folk och även eldat upp människor.

– Vi grät för vi var så rädda, sa en pojke.

En man sa att IS egna barn var värst.

– Deras barn går runt och spionerar och även dödar människor.

Onsdag 14 december, 08.54 svensk tid

Foto: Magda Gad

De här flickorna, 5 och 9 år gamla, säger att deras hus i Mosul var mycket bättre än det här lägret men att de var tvungna att fly från IS.

– De sa att vi måste ha niqab och de dödade människor. De dödade med kniv och vapen. De dödade alla. Jag var jätterädd.

Nu kan hon inte sova.

– Det är för kallt. Jag fryser.

Barnen har sandaler och trasiga skor.

Jag har kängor och dubbla strumpor. Och jag fryser.

Foto: Magda Gad

Onsdag 14 december, 08.40 svensk tid

1,2 miljoner människor varav 600 000 barn har detta att fly till.

Om de tar sig levande ut ur kriget.

Några tält där det råder brist på allt - vatten, mat, värme.

Och som ni ser kan detta lilla läger inte ta emot över en miljon människor.

Över 100 000 har flytt. Resten är kvar i Mosul.

Många har inget annat val än att leva kvar i striderna och i sina sönderskjutna hus.

Som den kvinna jag mötte i går som hade värkar och skulle föda.

Hon hade bestämt sig för att åka tillbaka till krigets Mosul istället för att försöka få en tältplats.

Det ena är ett helvete.

Det andra är ett annat helvete.

I dag är det regnigt, kallt och blåsigt.

Och människor måste välja om de ska bo i tält eller utbombat hus.

De har inga andra resurser eller val.

Tisdag 13 december, 22.18 svensk tid

Människor dör på marken. Alla platser inne på fältsjukhuset i Mosul, som är inrättat i detta hus, och även golven var fulla av människor och blod.

Blodiga kläder skakades ut när soldaterna letade efter id-handlingar på dem som dog.

På marken.

Utanför sjukhuset.

Tisdag, 13 december. 19.18 svensk tid

Det här är första dagen sedan juni 2014 som den här mannen och de här barnen inte lever under IS.

Foto: Google maps

Mannen klipper glatt sitt skägg mitt i kulsprutebeskjutning och barnen reagerar inte alls på ljuden av vare sig skottlossning eller granater som exploderar bara några hus bort.

De reagerar inte heller på lik som ligger på gatan.

Han som ligger till hälften på en träbår på marken är en civil man som skadades av bilbomben. De försökte rädda honom men han dog. Alla bårar inne i huset var fulla så han dog på marken utanförFoto: Magda Gad

Rökmoln stiger mot himlen i östra Mosul och jag drabbas precis av en hemsk tanke.

Tänk om IS återintar stadsdelen de närmsta dagarna.

Och de ser att männen har rakat sig.

Rakade man sig under IS kastades man i fängelse och fick spöstraff.

Människorna som bor här är mycket modiga.

Att de till och med kan skratta när allt är sönderbombat och det fortfarande är strider.

De skrattar och de biter ihop och går och samlar upp avloppsvatten med slangar och trattar från de söndersprängda kloakerna för att återanvända det.

Något annat vatten finns inte.

Tisdag, 13 december. 12:44, svensk tid: Det är blodbad här på fältsjukhuset i Mosul.

Det finns inte plats för alla skadade inomhus. Vissa får läggas utanför. Foto: Magda Gad

Bokstavligen blodbad.

Det flyter färskt blod på mark och golv.

En ung man dog precis.

På marken.

Två små blodiga flickor lyftes i väg.

Bårarna och golven inne i huset är fulla så de har börjat lägga skadade utanför.

Det är både civila och soldater bland de skadade.

Många soldater skriker argt i panik och vevar med armarna.

Som om det gick att veva tillbaka tiden.

De är förtvivlade.

”Resten av världen är inte här – bara på IS sida”

En kommendör för en bataljon i Golden Division dödades av IS i den bilbomb som sprängdes för en halvtimme sedan.

Familjen har bara en handduk till sitt blod. Foto: Magda Gad

Fortfarande är det bara den lilla slovakiska sjukvårdsorganisationen AEM som är här och hjälper soldaterna att ta hand om de skadade.

Resten av världen är inte här.

Eller jo - de är här.

På IS sida.

”De skjuter mot barnfamiljer”

IS har just sprängt en bilbomb i östra Mosul. Den här familjen är bland de drabbade. De har bara en handduk till sitt blod. Ingen ambulans finns på plats för att ta ut dem.

Irakiska specialförbandet Golden Division som opererar här får köra ut dem på sina humvees.

IS skjuter också in med handeldvapen, kulsprutor och granater mot barnfamiljer.

Vissa barn som bor här i striderna är så små att de måste dras i vagn eller bäras.

Bebisar alltså.

Två flickor som var fem år reagerade inte ens på den tunga kulsprutebeskjutningen. Inte ens när två granater exploderade i närheten reagerade de.

Även deras äldre syskon stod stilla som om inget hänt.

Föräldrarna sa:

– Det här är vardag för dem.

”IS från hela välden är här”

Några meter ifrån dem stack två ben upp.

Det var två ben av en IS-terrorist.

Han hade Fila-gympaskor.

De såg nya ut.

En soldat har hittat turkiska ID-handlingar i resterna av kroppen.

– Det är IS från hela världen här. Spanien, Frankrike, Turkiet, Tjetjenien, Kina ... många européer ja, men vi vet inte exakt vilka länder alla kommer ifrån.

13:57, svensk tid – Jag vet inte om någon bryr sig.

Jag har bara mina ord kvar.

Jag vet inte vad jag ska göra med dem.

Jag kan bara använda dem för att berätta.

Mer kan jag inte göra med dem.

Jag vet inte om någon makthavare lyssnar.

Jag vet inte om någon bryr sig.

Jag vet inte om det skulle göra någon skillnad om jag ställde mig och skrek.

Bilderna jag har i dag är för blodiga för att visa.

Men orden kan jag fortsätta förmedla.

Ingen, ingen kan säga att de inte visste.

14:02, svensk tid – IS kastade ner dem från tak

– Kvinnliga IS piskade kvinnorna.

Det berättar Bayda som bor i al-Entisar i Mosul.

Om kvinnorna inte täckte sig helt med niqab och handskar eller om de gick ut utan en manlig familjemedlem piskade IS-kvinnor dem.

Och om två personer som inte var gifta blev kära i varandra så dödades de:

– IS kastade ner dem från ett tak på femte våningen.

Bayda sätter ett finger mot huvudet för att visa att de var galna.

Jag frågar:

– Vad gjorde IS egna barn?

Bayda pekar med händerna:

– De klädde sina barn i IS-kläder! I kläder som män har i Kandahar i Afghanistan! Och de lärde dem att slåss och döda!

Expressens Magda Gad från Irak. Foto: Magda Gad

– Gick era egna barn i skola?

– Nej, nej, vi gick inte ut. Vi tillät inte våra barn att lära sig om vapen och bomber.

Efter tjugo dagars strider mellan irakiska armén och IS drevs IS ut ur området.

– Vi drabbades av strider från båda sidor men nu tack gode gud är IS borta. Men vi kan fortfarande inte bo i vårt hus för det finns en IS prickskytt kvar.

Kärleken finns fortfarande där

Bayda och hennes sons fru har i dag fått skjuts av irakiska armén i ett pansarfordon till utkanten av Mosul.

Här väntar de på vidare transport till sjukhus.

Sondottern Ala har fått värkar och ska föda sitt första barn. De har ingen annanstans att bo än i Entisar så efter förlossningen ska de åka tillbaka till Mosul, trots prickskytten.

De måste försöka hitta ett sätt att fortsätta leva.

De små flickorna Laya och Aya är Baydas döttrar.

När Bayda får höra att jag pratar engelska ler hon och säger:

– I love you too.

I love you too.

Kärleken finns fortfarande.

Trots att IS försöker göra allt för att döda den.

Än så länge kan ingen ambulans komma till Ala för alla har åkt iväg med skadade människor.

Behöver någon akutsjukvård nu, eller föda barn, finns ingen kvar.

16.17, svensk tid – ”Jag blir lika förundrad varje gång”

Någon undrade hur jag orkar fortsätta jobba här vid fronten. Det är för att jag får styrka från de människor jag träffar.

Att folk lever i detta, och försöker ha en vardag, som en ung kvinna i dag som till och med satt lugn och skulle föda barn, är för mig en gåta.

Jag blir lika förundrad varje gång. Att människor kan ha en sådan överlevnadskraft.

De som bor här försöker med de medel de har att överleva i skrot och i strider. Även barnen strävar på och försöker hjälpa till genom att samla vatten i dunkar. Dunkar som nästan är större än dem själva.

På den här platsen är det fem kilometer till Tigrisfloden som delar Mosul i två delar. Här i den östra delen är det hårda strider. Den västra delen är fortfarande helt kontrollerad av IS.

IS skjuter in granater och tung kulspruteeld utan någon som helst hänsyn till de civila.

Några hundra meter härifrån exploderade de i dag också den bilbomb, som resulterade i ett blodbad.

Fredag, 22 december, 13.56, svensk tid

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag