Skolmördaren Pekka-Eric Auvinen, 18, beskrivs som en ensamvarg som mest satt hemma på sitt rum framför datorn eller spelade trummor, gitarr och piano. Att han i själva verket detaljplanerade en skolmassaker, som nu skakar hela Finland, kunde ingen ana.

Hyllade Hitler och Stalin

– Han hade inte så många vänner. Kanske två–tre stycken. Han var ensam men alltid snäll, säger Miro Lukinmaa som bor några hus från Pekka-Erics och som känt honom sedan de var sju år.
Han berättar att Pekka-Eric de senaste åren utvecklat ett allt starkare politiskt intresse och dragit sig mot såväl höger- som vänsterextremistiska rörelser. Han hyllade personer som Hitler och Stalin.
– Först var han jätteintresserad av kommunism och sen blev det nazism. Under lång tid ville han bo i Nordkorea och kunde ibland bråka med lärarna om huruvida omvärldens bild av Nordkorea var korrekt eller inte, säger Miro.
Pekka-Eric började allt mer hata det finska systemet och omvärlden. Han hyllade dem som tagit till våld för att förstöra systemet som hjältar och planera sitt eget dåd.
– Han pratade ofta om massakern i Colombine och den i Virgina som något bra. Han sa att gärningsmännen var bra killar och att de hade gjort rätt. Det spelade ingen roll vad vi sa, säger Miro.
Och han förberedde sig precis som sina hjältar. Han filmade sig med sitt nya vapen, när han provsköt det, och när han förklarade för världen vad som skulle hända.
Han skrev också ett manifest, som han la ut på Internet i onsdags. I det skriver han:
”Förhoppningsvis inspirerar mitt dåd alla världens intelligenta individer till något slags världsomfattande krig och revolution mot rådande system // Jag är beredd att dö för min sak.”

Kontrollerande föräldrar

I går var det många som funderade över vad som slutligen drivit honom över gränsen att döda åtta personer. En del menade att det orsakats av en avvisning från en internetflickvän. Andra menade att hans föräldrar alltid varit oerhört kontrollerande och överbeskyddande. Han fick till exempel inte åka med på skolutflykter eller gå på fester med de andra i klassen. Till slut var han tvungen att ta ut en hämnd.
Men Miro Lukinmaa tror att förklaringen är enklare.
– Han ville bli ihågkommen helt enkelt, han ville göra historia. Bli vår värsta mardröm.