Sara Svensson, då 26 år, var under tidspress. Hon trodde sig ha ett uppdrag av Gud att döda – och det skulle ske inom kort. Hon behövde hitta ett vapen. Det var i december 2003.
Hon åkte till Stockholm och på Sergels torg började jakten. Hon tog kontakt med narkomaner och frågade om de kunde hjälpa henne att köpa en revolver.
Förra veckan, nästan exakt fem år senare, var hon tillbaka på platsen. Omringad av vårdare gick hon ner på Sergels torg.
Det är uppenbart att besöket på platsen är känslomässigt starkt för henne. Hon fick stöd av vårdare för att kunna hantera känslorna som väcktes till liv.

Känslorna kan återkomma

– Känslorna hon kände då kan komma tillbaka, det är vanligt när man utsätts för gamla situationer där det varit starka känslor inblandade, säger Niklas Långström.
Enligt honom är det vanligt att vården, i fall som Sara Svenssons, bygger på att minska risken för att samma sak ska hända i liknande situationer i framtiden. Att återvända till Sergels torg tror han kan vara bra för henne.
– Det handlar om att hitta och träna nya alternativa, mindre destruktiva sätt att hantera pressade situationer, säger han.
– Personen får träna in en ny repertoar, skaffa sig bättre ”verktyg” för att hantera svåra situationer. Det enda som då fanns i hennes ”verktygslåda” var att skaffa och använda vapen och det blev oerhört destruktivt, säger han.

Medverkar för att bli frisk

Med all sannolikhet ville Sara Svensson själv återvända till Sergels torg – som ett led i terapin.
Enligt tidigare uppgifter har hon själv hela tiden medverkat aktivt för att bli frisk.
Sedan hon dömdes för mordet och mordförsöket i Knutby har hon fått vård på den rättspsykiatriska regionkliniken i Vadstena. Där vill man inte uttala sig om resan som Sara Svensson gjort till Stockholm.
”Bygger upp stabilitet”
En av klinikens grundprinciper är att ”de intagna ska i möjligaste mån ges inflytande över behandlingens utformning och innehåll”.
– Jag tror man jobbar mycket med att bygga upp hennes psykiska stabilitet. Hon bedömdes ju vara psykiskt skör och dömdes därför till rättspsykiatrisk vård, säger Niklas Långström.
Sara Svensson har numera utökade permissioner och får regelbundet, på egen hand, besöka och övernatta utanför kliniken hos släktingar och vänner.
Inte redo för frihet
Men så sent som i höstas sa hon sig inte vara redo för fullständig frihet.
– Jag är inte mogen för att skrivas ut än, sa hon till länsrätten då.
Risken att hon skulle begå våldsbrott igen är troligen låg, säger Niklas Långström. Han tror inte att hon kommer utgöra någon allvarlig risk för andra då hon släpps ut.
– Om frågan ställts när Knutbymordet inträffade hade svaret förstås sett annorlunda ut. Då var hon fortfarande kvar i den dåliga hanteringen av alla krav som ställdes på henne.
– Under förutsättning att hon jobbat seriöst med det här under den rättspsykiatriska vården, kan man anta att risken är liten för våldsåterfall, säger han.

”Lätt att tappa fotfästet”

Sektexperten Helena Löfgren håller med. Hon menar att vem som helst hade kunnat bli manipulerad på samma sätt som Sara Svensson – om de utsatts för samma behandling under lika lång tid.
– Hon blev utstuderat, mentalt isolerad och utlämnad till den här pastorns hus. Hon fick under en lång period inte prata med andra, och då är det väldigt lätt att tappa fotfästet och verklighetsuppfattningen. Den viktigaste pusselbiten var att hon blev rädd för sina kritiska tankar, för hon fick veta att de kom från djävulen, säger Helena Löfgren.