På bordet står fikat med kaffe och Mariekex framdukat med finaste porslinet.
- Trepack för tolv kronor. Det är tur att barnen gillar dem, säger Wedassie och ler.
Samuel kastar sig plötsligt, med munnen full av kex, över Hermon som fipplar med fjärrkontrollen. De börjar brottas och innan mamma hinner ingripa så går "Kung-Fu Panda" igång på tv:n. Barnen hoppar upp i soffan.
- Jag skulle vilja ta med dem till Liseberg. De blir så rastlösa hemma, säger mamma Wedassie Hailemikael, 41.
Samuel spetsar öronen.
- Liseberg!?! Ja!!!
Wedassie skrattar.
- De gillar det jättemycket. Men i år är det omöjligt, säger hon och sänker blicken.

Missade simskolan

I år tillbringas sommarlovet i lägenheten i Stockholmsförorten Husby. Och trots värmen håller sig familjen borta från badstränderna. I våras missade både Hermon och Samuel simskolan. Det kostade för mycket.
- De är så vilda. Det känns för farligt nära vatten, säger Wedassie.
I slutet av januari tappade Wedassie kontrollen över sin kropp. Benen och armarna krampade, händerna knöt sig så att knogarna vitnade. Halvt bortdomnad såg hon dottern skrika och gråta i telefonen och sedan - ambulans, sjukhus, lugnade sprutor.
- Mina barn trodde inte att jag skulle överleva, säger hon.
Smärtan höll henne i sängen i en månad. Hypokalemi, sa läkarna till slut. Brist på kaliumjoner, möjlig njursjukdom. Men kramperna? Läkarna var förbryllade.

Läkarna ense

En sak var de dock överens om: Wedassie kunde inte jobba. Två olika läkare sjukskrev henne på heltid vid tre olika tillfällen.
Men försäkringskassan tyckte att Wedassie hade kvar sin arbetsförmåga.
- Jag kunde inte ens ta mig till arbetsförmedlingen. Hur skulle jag då kunna jobba? säger Wedassie och skakar trött på huvudet.
Med två tonårsdöttrar och två små söner att försörja hade familjen en inkomst på 7 800 kronor från pappa Elias aktivitetsstöd, plus barnbidraget. Svaren på deras överklaganden: nej, nej och nej.
- När barnbidraget kom betalade vi hyran. Barnen fick ingen veckopeng och inga nya kläder. Som tur var fick de mat i skolan och på dagis. Vi hade bara råd med ett mål om dagen, säger Wedassie. Familjen Hailemikael. Foto: Olle Wande
Men att gå till socialen var aldrig ett alternativ.
- Jag trodde ju hela tiden att de skulle ändra sig. Så man överklagar, lånar pengar av vänner och väntar, säger Wedassie.

Kan inte åka

En tår faller ner för hennes kind. Hermon, 4, och Samuel, 5, tittar storögt på mamma.
- Allt det här känns så orättvist, framför allt mot dem, säger hon.
Hon känner sig fortfarande dålig efter anfallet. Men hon har ändå skrivit in sig på arbetsförmedlingen som arbetssökande. Det ger henne en liten inkomst.
- Jag är rädd för framtiden. Om jag måste börja jobba nu kan jag bli så sjuk att jag aldrig återhämtar mig, säger hon och nickar mot soffan.
Samuel och Hermon ser inte mammas oroliga blick. Båda är uppslukade av den karatesparkande pandan.

FOTNOT: Wedassie har än en gång överklagat beslutet. Försäkringskassan kan inte säga när omprövningen är klar.