Robin Sinisalo, 15, sköts till döds i en av många skottlossningar runt Järvafältet i Stockholm. På bilden är Robin elva år. Foto: Meli Petersson EllafiRobin Sinisalo, 15, sköts till döds i en av många skottlossningar runt Järvafältet i Stockholm. På bilden är Robin elva år. Foto: Meli Petersson Ellafi
Robin Sinisalo, 15, sköts till döds i en av många skottlossningar runt Järvafältet i Stockholm. På bilden är Robin elva år. Foto: Meli Petersson Ellafi
Carolina Sinisalos, Robins mamma, jobbar nu mot förortsvåldet. Foto: Meli Petersson EllafiCarolina Sinisalos, Robins mamma, jobbar nu mot förortsvåldet. Foto: Meli Petersson Ellafi
Carolina Sinisalos, Robins mamma, jobbar nu mot förortsvåldet. Foto: Meli Petersson Ellafi
Habib Hallak, 16, och Omar Hamadi står utanför de kriminella gängen - de säger att ingen pratar med polisen i förorten. Foto: Meli Petersson EllafiHabib Hallak, 16, och Omar Hamadi står utanför de kriminella gängen - de säger att ingen pratar med polisen i förorten. Foto: Meli Petersson Ellafi
Habib Hallak, 16, och Omar Hamadi står utanför de kriminella gängen - de säger att ingen pratar med polisen i förorten. Foto: Meli Petersson Ellafi
I Hässelby finns ett projekt som ska hjälpa de som lämnat ett gäng. Foto: Meli Petersson EllafiI Hässelby finns ett projekt som ska hjälpa de som lämnat ett gäng. Foto: Meli Petersson Ellafi
I Hässelby finns ett projekt som ska hjälpa de som lämnat ett gäng.  Foto: Meli Petersson Ellafi
På Ungdomens Hus i Rinkeby möts ungdomar. Många beskriver en familjekänsla, men också rädsla. Foto: Meli Petersson EllafiPå Ungdomens Hus i Rinkeby möts ungdomar. Många beskriver en familjekänsla, men också rädsla. Foto: Meli Petersson Ellafi
På Ungdomens Hus i Rinkeby möts ungdomar. Många beskriver en familjekänsla, men också rädsla. Foto: Meli Petersson Ellafi
19-årige Ablaj Mbye tycker att det sällan ges en rättvis bild av Rinkeby. Foto: Meli Petersson Ellafi19-årige Ablaj Mbye tycker att det sällan ges en rättvis bild av Rinkeby. Foto: Meli Petersson Ellafi
19-årige Ablaj Mbye tycker att det sällan ges en rättvis bild av Rinkeby.  Foto: Meli Petersson Ellafi

Barn mitt i Sveriges dödligaste maffiakrig

Publicerad

Ett narkotikakrig rasar i Stockholms nordvästra förorter.
Blodiga strider med automatvapen och handgranater – där skolungdomar värvas som springpojkar för att bära vapen och sälja droger.
Expressens kamerateam dokumenterar hur en vit påse och pengar växlar ägare mitt framför barnfamiljer, shoppingkunder och restaurangbesökare.

– Folk är döda. Det går inte att lösa. Det kommer bara att fortsätta, säger en 21-årig knarkhandlare och gängmedlem.

Klockan slår 15.

Förorternas narkotikahandel, öppen alla dagar 15 till 22, har öppnat.

Vi åker genom nordvästra Stockholm och passerar grå miljonprogramhus. Här runt Järvafältet sker var tionde mord i Sverige och inom Polisområde Nord i Stockholm finns nu ett 20-tal öppna mordutredningar. Under flera dagar möter vi knarklangare, poliser, ungdomar och fritidsledare.

Kanske finns en gnutta hopp i några engagerade förortsungdomar men ändå - ändlösa berättelser om blod, rädsla, och öppen narkotikahandel.

Det är när reportageresan går mot sitt slut, när vi en tidig fredagskväll i januari 2017 andas ut på en restaurang i Hässelby, som vi ser det.

Sedlar och en vit påse växlar händer.

Förorterna som är landets tyngsta narkotikafästen

Vår kamera dokumenterar hur en man i 25-årsåldern helt öppet står och räknar pengarna i sin sedelbunt och hur en jämnårig kille i svart jacka kommer fram. På några sekunder lämnar en vit påse över, glider ner i fickan, och en av männen lämnar platsen. Och polisen syns inte till.

Flera av Stockholms nordvästra förorter och särskilt Rinkeby, Tensta, Husby och Hässelby pekas av polisen ut som landets tyngsta narkotikafästen.

Här har gängen tagit över kontrollen.

- Vi får inte resurser till att vara där och det prioriteras bort. När vi inte är där tar de tillbaka marken, säger en polisman.

Det är just denna lönsamma narkotikamarknad, ofta kombinerat med personliga konflikter, som uppges vara en viktig orsak bakom det blodiga gängkrig som nu rasar i nordvästra Stockholms förorter.

En polis säger att de inte har resurser till att vara i områdena.Foto: Meli Petersson Ellafi

I ändlösa kedjor av hämndaktioner skjuts gängmedlemmar i huvuden genom bilrutor. Besinningslösa knivattacker och automatvapen. Oktober 2016 går striderna in i ett nytt skede när en ledande medlem i gänget Brödraskapet Wolfpack skjuts till döds – strax efter att ha släppts från fängelse – utanför Ica Maxi i Barkarby. Den sista spillran av Wolfpack, kända som "Vargarna", slås ut och det konkurrerande gänget "Lejonen" tar kontrollen över narkotikamarknaden.

Men snart tar nya konflikter vid mot andra förortsgäng.

 

LÄS OCKSÅ: Brödraskapet Wolfpacks blodiga historia

 

Ett dominerande gäng per stadsdel

Polisen har nu efter en rad mord i december klassat läget som en "särskild händelse" och bildat en särskild mordgrupp.

I centrum står de kriminella nätverken med ett dominerande gäng per stadsdel i nordvästra Stockholm.

Löst sammansatta nätverk – men med en tydlig hierarki.

Springpojkarna längst ner, tonårskillarna som hanterar vapen och narkotika. Över dem gängmedlemmarna, män i 25-årsåldern, runt 15 personer i varje förort. Och allra längst upp, enligt misstankar polisen utreder, en grupp män i 40-årsåldern som lämnat förorten för innerstan i Stockholm men som tros ha en övergripande funktion och stå för införseln av stora partier narkotika.

Foto: Meli Petersson Ellafi

Här sker var tionde mord i Sverige 

- Vad gör ni här?

Vi står vid torget i Rinkeby, ingången till tunnelbanan.

Här, i ett förhållandevis litet område runt Järvafältatet, sker var tionde mord i Sverige och den större delen av droghandeln i Stockholmsområdet.

Här i Rinkeby finns enligt polisen det kanske viktigaste navet i gängens främsta marknad - narkotikaförsäljningen - och det handlas med hasch, marijuana, kokain och heroin.

Vi får snabbt misstänksamma blickar från tre killar i 20-årsåldern. De ger ett rastlöst intryck och har märkesjackor, jeans, händerna i fickorna.

Inför reportaget har flera poliser varnat oss:

- Ilskan är stor mot både poliser och media. Ni riskerar att bli utkastade med våld om ni försöker komma dem nära.

En inredd bil som tycks fungera som bostad på en parkering i RinkebyFoto: Meli Petersson Ellafi

Nu, vid utgången från tunnelbanestationen i Rinkeby, står det snart klart för oss att vi ställt oss mitt på de unga männens försäljningsplats.

Det här är deras revir.

- Säkert att ni inte är civilare? Man ljuger inte om sånt.

Bakom den hårda uppsynen visar det sig finnas en stark vilja att berätta, något vi återkommande möter efter flera dagar bland ungdomar i Stockholms nordvästra förorter.

FÖRORTSGÄNGENS HIERARKI

• SPRINGPOJKARNA. Längst ner på stegen. Tonårspojkar som säljer knark på offentliga platser eller kör ut på beställning. Hanterar vapen och knark. Bär ofta ledarnas vapen och droger.

- Ibland använder de följebilar där ledarnas bil, som är ren, följs av en bil som de yngre killarna kör med vapen och narkotika. Samma taktik används ibland även när de rör sig gåendes. På det sättet klarar sig ledarna undan och småkillarna tar smällen, säger en polisman.

 

• GÄNGMEDLEMMARNA. Kärnan i verksamheten. Kriminellt belastade män, ofta i 25-årsåldern. Runt 15 drivande personer i varje stadsdel. Det enda gänget som numera bär ett namn är Lejonen, en beteckning som polisen fortfarande använder internt men det är oklart om gängmedlemmarna själva använder gängnamnet längre. Brödraskapet Wolfpack fanns tidigare runt Järvafältet men har konkurrerats ut, enligt polisen.

 

• MISSTÄNKTA KNARKKUNGARNA. Polisen utreder uppgifter om en grupp män i 40-årsåldern, med bakgrund i förorterna, men numera skrivna på adresser i centrala Stockholm. Männen misstänks ha en övergripande roll och stå bakom införseln av stora partier narkotika.

Kan dra in nästan 10 000 kronor på två dagars arbete

Efter försäkran om att vi inte tillhör de civilklädda narkotikaspanare som ibland syns i området ställer en i gruppen, en 21-årig kille, upp på en intervju.

- Jag är ingen knarkare och jag gör inga personrån och sånt. Men jag säljer. Det är för pengarna.

- Det mesta sker här på torget men ibland ringer telefonen och man åker och träffar nån.

Andra berättar att narkotikahandlarna kan dra in uppåt 10 000 kronor på två dagars arbete.

Det lockar i denna värld mer än de vanliga hederliga "slavjobb" som 21-åringen beskriver.

- De flesta här gör ingenting. Det finns jobb, men folk vill inte ha slavjobb. De vill inte jobba på lager.

Omar Hamadi, 18, är en av de talanger som fötts inom Ungdomens hus-verksamheten i Rinkeby.Foto: Meli Petersson Ellafi

Han berättar om en mamma som kämpar, ensam med en stor familj i Rinkeby.

- Jag vill inte fråga om hjälp. Min morsa tar hand om hela familjen. Jag är näst äldst. Jag vill inte fråga henne om pengar.

Han pratar om ett tomrum för de som blivit för gamla för ungdomsgården. Dag efter dag driver de runt här kring torget. De flesta av hans vänner säljer knark. Skolan, menar han, har svikit. Han tror inte att han hade stått här i dag med mer engagemang och större krav från skolan.

- De måste hålla koll på ungdomarna och pusha mer.

"Det kommer aldrig lugna sig. Det sitter för djupt"

Bara ett par hundra meter bort mördades hans vänner, två bröder, för några veckor sedan.

Flera beväpnade män stormade in på ett kafé i Rinkeby och sköt ihjäl dem. Två unga män greps nyligen för dubbelmordet, skäligen misstänkta, och alla vi frågar i Rinkeby säger sig hela tiden vetat vilka som låg bakom. Ingen av dem har pratat med polisen - som i veckor jagat mördarna. Det gäller även för andra mord i området.

Alla vet. Ingen pratar.

Man golar inte.

Nu beskriver i stället både gängmedlemmar och polisen ett krig som väntas bli ännu blodigare.

- Folk är döda. Det går inte att lösa. Det kommer bara att fortsätta, säger knarkhandlaren.

- Det kommer aldrig lugna sig. Det sitter för djupt.

"Jag krigar och gör allt för att läka mina sår. Men det är svårt när jag sett mina bröder på en bår".

Så beskriver den lokala rapparen Jaffar Byn saken i en låt med tydlig koppling till skottlossningarna.

19-årige Ablaj Mbye tycker att det ofta ges en orättvis bild av Rinkeby.Foto: Meli Petersson Ellafi

Vi möter honom och flera andra lokala hiphop-killar på Ungdomens Hus och runt torget och tunnelbanestationen i Rinkeby.

Det här är ungdomarna som hamnat i centrum av samhällsdebatten - som politikerna, media och polisen slagit larm om - men som menar att de sällan kommer till tals själva.

- Det känns som att det är ett laddat ämne och att svenska folket får en felaktig bild av hur vi har det, säger 19-årige Ablaj Mbye.

Fritidsgården är uppskattad och arrangerar ibland skidresor och utflykter till Gröna Lund.

Ablaj Mbye och artisten "A-Keyy" som gör låtar om förortens levnadsvillkor.Foto: Meli Petersson Ellafi

Platsen har fött flera talanger inom sport och musik och i ett mötesrum sitter Jaffar med en fritidsledare och förbereder en kommande talangjakt - Ghetto Superstar. Strax intill, inne i en musikstudio, sitter "Bamma B", "A-Keyy" och Ablaj Mbye - och spelar upp nya låtar.

”Jag är ghetto och jag är fast här"

Ablaj Mbye har valt en annan väg och har talang inom videoproduktion och fotografi. Han är inte förvånad över att förorterna kommit att förknippas med samhällsproblem.

- Det är ett naturligt resultat när man samlat folk från olika delar av världen på en liten plats. Alla kan inte få ett jobb. Det är ett naturligt resultat att det förekommer brottslighet på en sådan plats.

Han menar att det målas upp en orättvis bild av förorten i media. Fler poliser hjälper inte och skapar i stället konflikter, menar han.

- Det är redan för många här. Det blir laddat. De patrullerar runt varje dag.

- Det skapar en negativ bild. De stör folk mer än de hjälper. Jag har inte sett dem göra så mycket här. Polisen har jobbat upp en bild av att alla med Sail Racing- eller Canadian Goose jackor säljer knark, men det stämmer inte.

”Jag är ghetto och jag är fast här. Och jag gör 100 procent för min trakt här".

"A-Keyy" spelar upp en av sina senaste låtar, där texterna ofta kommenterar skottlossningar och problem i förorten.

 

LÄS OCKSÅ: 19-åring åtalas för råa dödsskjutningen i Akalla

 

Liksom storheterna inom genren, som 2Pac, kan låtarna ofta liknas vid förortsreportage som inte sällan ger en rå bild av invånarnas vardag.

Det handlar om en hatkärlek till förorten, känslan av att vara fast, att leva och dö i förorten.

Ungdomarna - både de som står utanför kriminaliteten och knarkhandlarna på torget - beskriver samma känsla. Känslan av att stå utanför samhället. Känslan av att alla stirrar när de åker in till stan. Känslan av förorten som en välkomnande famn. Hemmet och familjen - men också ett fängelse.

Platsen de älskar och hatar.

- Vi är fast här, säger en av knarkhandlarna på torget.

Inne i tunnelbanestationen i Rinkeby pågår droghandel.Foto: Meli Petersson Ellafi

Knarkhandel inne på tunnelbanestationen

Samtidigt finns också ytterligare något i luften, som ingen av alla dem vi möter vill prata öppet om.

Rädslan.

Många äldre i områdena vittnar om den. När skottlossningar skett mer eller mindre varje vecka är skräcken stor att hamna mitt i nästa gänguppgörelse. Också inne på fritidsgården för de yngre skolbarnen, strax intill Ungdomens hus, är det mer eller mindre tomt.

- Många håller sig hemma och är rädda nu efter skottlossningarna, säger en fritidsledare.

På Ungdomens hus samlas unga, bland annat för att spela tv-spel.Foto: Meli Petersson Ellafi

Inne på tunnelbanestationen står flera olika grupper med ungdomar och vi pratar med en SL-anställd som är upprörd över att inget görs åt den omfattande knarkhandeln inne på stationen.

- Det är totalt och fullständigt kaos här, säger han.

En kraftigt påverkad man i 40-årsåldern står och skriker mot en polispatrull som just anlänt om att invånarna jagas för småbrott, som droger, när de borde inrikta sig på skottlossningarna.

Ungdomens hus.Foto: Meli Petersson Ellafi

Han blir upprörd när han ser Expressens kamera, ilskan riktas istället mot fotografen och han vrålar hejdlöst.

- Nu har du gått för långt, säger en av polismännen och han förs bort över torget.

Rinkeby t-banestationen pekas ut som en plats där polisen tappat kontrollen och det sägs att även heroin nu förekommer här inne.

- Sen det kom ut har vi inte sett lika mycket, men på perrongen finns det fortfarande och då har det varit främst ensamkommande som rökt heroin där, säger Erik Ahnlund, gruppchef för en gatulangningsgrupp i Rinkeby.

Fritidsledaren Mohammed och två ungdomar.Foto: Meli Petersson Ellafi

"Alla här vet vad som ligger bakom skottlossningar"

Denna kväll syns inga ensamkommande flyktingar till och istället möter vi Omar Hamadi, 18, och Habib Hallak, 16. Omar Hamadi är en av de talanger som fötts på Ungdomens Hus, inom idrottsverksamheten, och gör idag karriär inom basket. Medan många pratar om ansvaret hos föräldrar, skolan och polisen betonar han det egna ansvaret.

- Många här säljer men det är viktigt med det egna ansvaret, man måste ta ansvar för sitt liv, valen man gör och vilka konsekvenser det kan få.

16-årige Habib Hallak har valt att stå utanför de kriminella gängen.Foto: Meli Petersson Ellafi

Polisen har inte högt förtroende i området.

- Alla här vet vad som ligger bakom skottlossningar men det går inte att prata om. Vad ska polisen göra för oss? säger Omar.

Vi åker vidare genom Stockholms nordvästra förorter och en splittrad bild tornar upp sig utanför bilrutorna. En nybyggd skola med ultramodern grön fasad på ena sidan. På den andra en rostig bil som inretts som bostad framför en grå miljonprogramsskrapa.

Polisens förklaring: därför har gängen levt vidare

På Folkets Hus i Husby möter vi biträdande verksamhetsledaren Anne Nielsen. Hon lyfter fram den sammanhållning och familjekänsla som finns i Husby och andra förorter - men bekräftar också problem med kriminalitet och droghandel.

- Jo, det har varit mycket. Min uppfattning är att det är folk som kommer utifrån och så dras man med. Om man fastnar är det inte lätt att komma ut själv och man blir desperat efter pengar. Det ena föder det andra.

- Det blir en gängmentalitet, det uppgivna, hatet mot samhället.

På torget i närheten är det lugnt för stunden men en polis vittnar om öppen droghandel.

- Det har stått killar och hållit upp påsar för förbipasserande som om de delade ut reklam.

Foto: Meli Petersson Ellafi

Vi åker vidare mot Hässelby.

På telefon pratar vi med en självkritisk Christoffer Bohman, verksamhetsansvarig vid polisen i Järva, som medger att de yngre i gängen prioriterats bort när polisen slagit till mot gängledare. På det sättet har gängen alltid kunnat leva vidare.

- Man behöver ha ett tryck i ungdomsmiljöerna. För att hitta de som begår brott och få in dem i sociala insatsgrupper och även de som finns i riskzonen. För att vi inte ska fylla på i de kriminella miljöerna.

Vapnet klickade - gängledaren sköt tillbaka

Therese Karlsson arbetar i en sådan insatsgrupp, ett projekt inom Hässelby stadsdelsförvaltning, och försöker fånga upp avhoppare och ta ett helhetsansvar för att vinna tillbaka dem till samhället.

- Några gemensamma nämnare är att man haft en skolgång som inte funkat. Man har inte fått rätt stöd. Hemförhållandena har inte heller varit bra.

Therese Karlsson hjälper personer som vill lämna kriminella miljöer.Foto: Meli Petersson Ellafi

På Lyktans fritidsgård i Hässelby möter vi två 17-åringar.

Torget strax utanför har blivit ett centrum för narkotikahandel, som ska kontrolleras av gänget Lejonen, men förknippas också med vilda skottlossningar.

Lyktans fritidsgård.Foto: Meli Petersson Ellafi

Många Hässelby-bor blev vittnen till hur ledaren för Brödraskapet Wolfpack, samma man som senare mördades i Barkarby, tågade rakt in på en krog vid torget beväpnad med ett automatvapen. Han var där för att skjuta en av ledarna inom Lejonen. Men vapnet klickade. Istället tog Lejonen-ledaren fram en pistol och sköt tillbaka.

Här inne på ungdomsgården står idag några ensamkommande flyktingbarn och spelar biljard medan en fritidsledare kokar kaffe.

- Det är svårt att känna sig som en del av samhället. Media vinklar bara när det är skottlossning och polisen kommer bara hit och griper oss, säger en av 17-åringarna.

Tolvåringar med jackor för 10 000 kronor

De återkommer till utanförskapskänslan och pratar om att narkotikahandeln bottnar i en ständig jakt efter pengar. En av 17-åringarna, han bär en Armani-tröja, säger sig ha flera vänner som säljer narkotika för att bekosta dyra levnadsvanor. De berättar om tolvåringar som går runt med jackor för 10 000 kronor. Allt för att inte hamna utanför.

- Man blir retad om man inte har rätt skor. Utanför Hässelby känner vi att vi blir uttittade.

Polisen Patrik Zanders har flera gånger tvingats lämna dödsbesked till gängmedlemmars anhöriga.Foto: Meli Petersson Ellafi

Jakten på pengar gör att många ställer sig nere på torget och säljer knark. Många börjar också missbruka själva och försöker finansiera både missbruk och dyra livsvanor.

- Så gott som alltid börjar det med en haschbit, som man röker själv. Man har inte råd att finansiera ett haschmissbruk som 14-åring. Då måste man finansiera och börjar råna, stjäla eller sälja. Sen är man inne i den svängen.

Det berättar polismannen Patrik Zanders som specialiserat sig på gängmedlemmar och ungdomar i nordvästra Stockholms gängmiljöer, särskilt i Hässelby, när vi möter honom på polishuset i Solna.

Han beskriver en allt råare kultur.

GÄNGMORDEN I NORDVÄSTRA STOCKHOLM

BROMSTEN, 22 JULI 2015

På Småbjörksvägen, i ett skogsparti, skjuts en 20-årig man till döds i en kriminell uppgörelse. Dådet kopplas senare samman med ett annat mord vid Brommaplan och dubbelmordet i Rinkeby december 2016.

 

BROMMAPLAN, 24 JULI 2016:

En 17-åring skjuts till döds vid en bensinmack vid Brommaplan, ett dåd som kopplats samman med dubbelmordet i Rinkeby i december 2016 och mordet i Bromsten två dagar tidigare.

 

RINKEBY, 30 AUGUSTI 2015: 

En 42-årig man knivhuggs och skjuts till döds på Rinkeby torg. Flera andra på torget skadas av kulorna som viner i luften. Två bröder döms för mordet.

 

AKALLA, 13 NOVEMBER 2015: 

En 25-årig man skjuts bland annat i huvudet nära Ica Supermarket i Akalla och hittas på Sibeliusgången.

 

SPÅNGA, 16 DECEMBER 2015: 

En 19-åring knivhuggs i hjärtat på Degerbygränd i Spånga och avlider.

 

AKALLA, 19 JANUARI 2016:

Robin, 15, och hans 20-årige bror Alejandro blir beskjutna vid entrén till huset där de bor i Akalla. Robin avlider. Hans bror skadas svårt och är idag rullstolsburen.

 

TENSTA, 27 JUNI 2016: 

En 33-åring skjuts till döds med skott i huvudet och ytterligare en person blir skottskadad. Mordet misstänks vara en kriminell uppgörelse.

 

KISTA, 18 JULI 2016: 

På Själlandsgatan skjuts en 24-åring i huvudet och avlider på platsen. Flera skott har avlossats enligt vittnen och dådet tros vara en gänguppgörelse.

 

AKALLA, 18 JULI 2016: 

En 35-årig man hittas avliden på Järvafältet i närheten av Akallalänken mellan Akalla och Hjulsta. Mannen uppges ha dött av knivhugg.

 

BARKARBY, 15 SEPTEMBER 2016: 

En 29-årig ledare inom Brödraskapet Wolfpack skjuts till döds på Barkarbyvägen vid Ica Maxi. 29-åringen hade just kommit ut från ett fängelsestraff och har varit inblandade i flera tidigare våldsdåd kopplad till en konflikt med gänget Lejonen.

 

RINKEBY, 2 DECEMBER 2016: 

Flera maskerade gärningsmän avlossar skott med både pistol och automatvapen på Kafé Mynta i Rinkeby. Två bröder, i 25-årsåldern, dör och en tredje person skottskadas. Tre misstänkta greps vid lunchtid 31 januari.

 

TENSTA, 13 DECEMBER 2016: 

Polisen får larm om skottlossning i ett skogsområde och hittar en ung man som skjutits i bland annat ansiktet. Dådet kopplades sammans med dubbelmordet i Rinkeby.

 

SUNDBYBERG, 22 JANUARI 2017: 

En man i 25-årsåldern avlider sedan han vid två tillfällen, bland annat i Sundbyberg, beskjutits. Bilen som mannen färdades i prejades och offret sköts genom rutan i huvudet och dådet kopplas samman med tidigare skottlossningar runt Järvafältet.

Skrev brev strax före sin död

För några år sen bestod de tyngsta gängkonflikterna av knytnävslag, ett skott i luften, i värsta fall ett skott i benet.

Nu skjuter man direkt för att döda.

- Jag har pratat med flera från denna miljö och de beskriver hur gränserna suddats ut. Tillgången till vapen är stor och man känner sig kränkt. Det räcker.

- Jag är inte övertygad om att folk ens vet vad som ligger bakom i några fall. Man är bara arg.

Patrik Zanders vet vad det i slutändan kokar ner till.

Flera gånger har han gått de tunga stegen till mammor och pappor för att ge dem beskedet.

Sonen är död.

- Det är en av de tyngsta bitar vi gör i vårt jobb att lämna dessa besked. Man kan tycka ibland att personer levt ett kriminellt liv, men det är ändå en mor som mist sin son och den sorgen blir alltid densamma. När man lämnar det beskedet att sonen inte finns, det är fruktansvärt.

Vid ett tillfälle hade en gängmedlem som han fick närmare kontakt med skrivit ett brev till Zanders strax före sin död och ville göra upp med sitt gamla liv.
Någon vecka efter begravningen besökte Zanders familjen för att läsa upp brevet.
- Ett oerhört känslofyllt möte där tårarna flödade.

Carolinas son sköts till döds utanför deras port. Nu kämpar hon mot förortsvåldet. Foto: Meli Petersson Ellafi

Carolinas 15-åriga son mördades: "Det är barn som dör. Nån måste ut och få slut på det"

Carolina Sinisalo vet vad det handlar om.

Hennes son föll offer i ett av alla de runt 20 ouppklarade morden de senaste två åren. De utreds fortfarande inom Polisområde Nord i Stockholm. Sonen Robin blev bara 15 år och sköts till döds utanför hemmet i Akalla i januari förra året.

Familjens bild på Robin från då han var elva år.

Hans 20-årige bror Alejandro blev allvarligt skottskadad och lever nu sitt liv i rullstol.

- Varför just han?

När Expressen möter Carolina Sinisalo i hemmet är det strax efter årsdagen och buketter fyller hela köksbordet.

- Alla mammor säger så om sina barn. Men han var faktiskt världens snällaste människa. På riktigt. Han var född som en ängel.

- Han var min bästis. Han var min tvillingsjäl. Han var min diamant.

Carolina Sinisalo, liksom flera andra som på olika sätt drabbats av skottlossningar i nordvästra Stockholm, säger sig vara övertygad om att många vet vilka som låg bakom.

- Jag vet att det är många som vet. Men ingen pratar.

- Någon måste ta första steget. Säga någonting.

Utanför porten där Robin, 15, sköts finns fortfarande ljus och blommor ett år efter mordet.Foto: Meli Petersson Ellafi

Hon har nu engagerat sig starkt i kampen mot förortsvåldet och när vi möts arbetar hon för att få till ett nytt möte med inrikesminister Anders Ygeman (S).

- Det är barn som dör. Nån måste ut och få slut på det. Det är människor som dör. Jag såg att mina barn blev siffror på ett papper och då kände jag att nu måste någon göra något.

- Det är ju barn och ungdomar. Människoliv.

 

text: Claes Petersson Foto: Meli Petersson EllafiFoto: Meli Petersson Ellafi

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag