Kung Carl Gustaf bemötte anklagelserna i skandalboken vid en pressträff i samband med älgjakten.
Men han lämnade en drös av frågetecken efter sig. Hela anförandet får underkänt, av retorikexperten Barbro Fällman.
– Både kroppsspråket och sättet han uttrycker sig på tyder på att kungen är i obalans. Han babblar för mycket och det är ett tecken på att han är nervös, säger hon.

"Krånglar till det"

I stället skulle kungen ha skött situationen mer kort och koncist.
– Han skulle ha sagt att han inte läst boken och att han inte kommenterar skvaller, säger Barbro Fällman och fortsätter:
– Oavsett om det är sant eller inte så ska han inte befatta sig med sånt här. Han krånglar till det hela och får det att låta så skumt. Varför säger han att han har pratat med familjen och med drottningen? Det behöver han inte säga.
Och att kungen skämtade under tiden han bemötte skandaluppgifterna gjorde inte saken bättre.
– Det går inte riktigt hem i det här sammanhanget.

"Måste få hjälp"

Hela talet gjorde i stället saken värre för kungen i den situation som han är i.
– Jag undrar vad han har för rådgivare. Har man svårt att uttrycka sig så måste man få hjälp. Det bästa man kan göra i en krissituation är att bestämma sig på förhand vad man ska ha för hållning och vara kortfattad. Annars är risken att man pratar för mycket.