Gång på gång nämns det: "Mördaren hade Aspergers syndrom".
Men vad är egentligen asperger - och finns det en koppling till allvarlig brottslighet? Svaret är nej.
Expressen fortsätter i dag artikelserien om Aspergers syndrom - sanningen om diagnosen.
I dag fortsätter vi artikelserien genom att problematisera de händelser som gjorde att begreppet Aspergers syndrom numera ingår i de flesta svenskars ordförråd. Det handlar om ett antal uppmärksammade brottsmål där gärningsmannen haft, eller trott sig ha, diagnosen.
Expressen och andra medier har i rapporteringen om dessa brott nämnt Aspergers syndrom. I ett par fall har det handlat om att förklara motivet till dådet, i ett annat fall tillvägagångssättet.

Självklart kan personer med asperger bli ledsna över att diagnosen över huvud taget nämns i samband med kriminalitet.
Och här är det viktigt att vara självkritisk - när är det egentligen relevant att redogöra för psykiska diagnoser i samband med brott?
Nu gör vi ett försök att nyansera rapporteringen, och reda ut om och i så fall på vilket sätt Aspergers syndrom hade med dåden att göra.
För diagnosen i sig är ju aldrig orsaken till brottslighet.

Det som ökar risken för våldsbrott är missbruk, att vara man mellan 15 och 25 år och att lida av psykisk ohälsa. Vår genomgång visar att dessa riskfaktorer märks även här.
Vi ser exempel på när man inte fått rätt hjälp att hantera sin funktionsnedsättning. Också det är viktigt att berätta.

PS. I morgon möter viprofessorn som är framgångsrik - mycket tack vare sin funktionsnedsättning.