I går berättade Svenska Dagbladet att Alvedon har blivit det vanligaste självmordspillret bland unga svenska flickor. Chefen för Bup:s akutmottagning, Mari Kampf Westerberg, citeras:
"Det enda rimliga är att ha en 18-årsgräns även för att köpa Alvedon på apoteken."
Men det enda rimliga, i så fall, är väl att flickorna börjar överdosera Ipren i stället. Och så blir det åldersgräns där också. Vilket vore grymt.
Ibland har unga människor nämligen ont på riktigt - inte minst flickor. Många får svår mensvärk då och då och för somliga är smärtan hemsk varenda månad. Och en Alvedon plus en Ipren är en oslagbar receptfri kombo.
Bara tanken på att någon snubbe på Apoteket skulle stå och skaka myndigt på huvudet åt invacklande flickor med vita ansikten och sammanbitna tänder - för flickornas egen skull, till råga på allt - är faktiskt lite motbjudande.
Men kvinnors smärta och PMS-problem har aldrig tagits på blodigt allvar. Det är symptomatiskt att svenska läkare först nu har kommit på idén att lösa gåtan med kvinnors låga smärttröskel genom att faktiskt forska på möss av honkön.
Tidigare har man - surprise, surprise - nästan bara smärtforskat på mushannar.
Dr Camilla Svensson, som leder forskningsgruppen, har upptäckt att honmöss är mer smärtkänsliga än hanmöss. En teori om varför det är så är att östrogenet och menstruationscykeln spelar in.

Lika trög som den mansdominerade läkarvetenskapen har varit på att forska på kvinnlig smärta, lika snabbfotad var den när det gällde att ta fram p-piller för kvinnor. (Mäns fruktbarhet har man inte velat experimentera med; manliga p-piller "kommer inom några år" och det har de gjort så länge någon kan minnas.)
Läkarna är dock mycket glada i att skriva ut p-piller till kvinnor; användningen ökar och går allt längre ner i åldrarna. Så man skulle ju kunna tro att det var fråga om ett riktigt harmlöst litet piller som bara har en, graviditetspreventiv, verkan. Men icke. Vid sidan av hälsorisker som blodpropp och bröstcancer, finns följande biverkningar, enligt FASS: "illamående, svullnad, ökad flytning från underlivet, ökad aptit, trötthet, nedstämdhet, minskad sexuell lust, fett hår, ansiktsfinnar och kramper i vadmuskulaturen".
Dessutom finns det teorier om att p-piller kan ligga bakom vestibulit, alltså den smärta vid samlag som har blivit så omtalad på senare år.

Deppig, svullen, med smärtsamt sex som man inte ens är sugen på - det låter inte som det ultimata pillret för en redan normalnojig tonåring.

Självmord bland tonårsflickor ökar i Sverige, samtidigt som självmorden minskar generellt. Detta beror i grunden inte på att det finns för mycket Alvedon, förstås, utan på att flickor har blivit mer deprimerade.
Orsakssambanden är naturligtvis komplexa och de skulle behöva redas ut - ordentligt. Och då vore det mycket intressant om det reddes ut ifall det finns något samband mellan depression, självmordsförsök och p-pilleranvändning.
Och, för övrigt, om det finns något samband mellan kvinnors depressioner och det faktum att samhället inte alls är så jämställt, och kvinnorollen inte alls så modern, som vi vill tro.