Hon var inställd på en lång väntan. Precis som förra gången 2005, när hon med en hårsmån vann det tyska valet.
Ändå rådde det egentligen aldrig något tvivel om att Angela Merkel skulle få behålla jobbet som Tysklands första kvinnliga förbundskansler. Frågan och spänningen gällde i stället vem hon skulle regera med. En ny storkoalition med hennes socialdemokratiska huvudmotståndare, eller en ny regering med de allierade i det liberala FDP? Nå, svaret kom illa kvickt.

Redan en dryg halvtimme efter att vallokalerna stängts stod SPD:s kanslerskandidat Frank-Walter Steinmeier där och medgav att det sämsta resultatet i partiets efterkrigshistoria var ett faktum.
- Det finns inget sätt att försköna det här bittra resultatet, sa han.
Och så var det. Valet blev en katastrof för Mona Sahlins tyska partikamrater. Om Labour nu som väntat förlorar i Storbritannien nästa år så styrs Europas tre viktigaste länder alla av högerregeringar.

Fast ärligt talat gick det inte så förfärligt bra för Angela Merkels CDU heller. Partiet tappade lite jämfört med det förra valet 2005. Det hindrade henne förstås inte från att jublande glad - så jublande glad som nu fru Merkel kan bli - konstatera:
- Vi har åstadkommit något rätt märkvärdigt. Vi har en klar majoritet och kan bilda en ny regering. Det är bra!
Det kan hon dock tacka det liberala FDP för. Partiet gjorde sitt bästa val någonsin.

Så det var Guido Westerwelle som var nattens stora segrare. Han är också Tysklands förste öppet homosexuella partiledare och blir med största sannolikhet Tysklands nye utrikesminister.
Angela Merkel vaknar i dag upp till en ny verklighet. Den hon önskat. Problemfritt är det inte.
Hon har tvingats till många kompromisser de senaste fyra åren, men också antagligen vunnit i popularitet just tack vare det. Tyskarna föredrar i regel den trygga mittfåran och Merkel skördade frukterna av detta. SPD - som trots allt haft lika många ministrar - gjorde det definitivt inte.
Nu finns plötsligt möjligheterna att genomföra de reformer som Merkel talade om redan för fyra år sedan, som sänkta skatter.
FDP vill sänka dem ännu mer än CDU.
Men en hel del i denna politik riskerar väcka fackföreningarnas vrede. Och för första gången har Merkel nu en riktig opposition.
Vi lär få se ett oroligare Tyskland, med mer protester framöver.
Men det är som det ska vara. Storkoalitioner är osunda modeller som sätter en del av demokratin ur spel.
SPD betalade ett högt pris för detta. Åren i opposition kommer säkerligen att göra partiet gott.
Och Angela Merkel har släppts fri ur ett "tvångsäktenskap" hon aldrig ville ha. Nu är det upp till henne att göra något av den nyvunna friheten.