Trots att Anders "Lillen" Eklund var dubbel Europamästare hade han det ekonomiskt knapert, och lyckades aldrig lägga undan någon större summa pengar efter sin sista proffsmatch 1990.
I långa tider gick han arbetslös och sjukskriven, sargad av sin diabetes och ett sår under foten som aldrig ville läka. Han hade svårt för att få ekonomin att gå ihop.
Hans kamrat, civilekonomen Andreas Svensson, 40, som larmade ambulans när Eklund höll på att dö, berättar:
- Kvällen innan han dog gick vi till en restaurang. Då berättade Anders att han bara hade 400 kronor kvar när han betalat hyran på drygt 8 000 kronor. Jag föreslog att han skulle byta till en mindre lägenhet och det var han också inne på.

Ville ha tjänat mer

Anders Eklunds exfru Gunilla Eklund säger att Anders var bitter över att inte ha tjänat mer på boxningen.
- Han pratade ofta om att han hade blivit lurad av sin proffspromotor Mogens Palle, att han borde ha fått mer pengar. Anders längtade efter att kunna börja arbeta igen, säger Gunilla Eklund.
För några år sedan sa "Lillen" Eklund i en intervju med Svd:
- Mogens Palle... vilken oärlig människa.
Mogens Palle försvarar sig. Han säger till Expressen:
- "Lillen" Eklund fick över två miljoner kronor för matchen mot Frank Bruno 1985. Men sedan hade han förstås kostnader också. Men jag känner ingen som säger att de inte tjänar för lite.
I början av "Lillen" Eklunds karriär byggdes ett konsortium av finansiärer och BK Falken i Gävle upp kring Eklund. En av rådgivarna var troende kommunist och hatade allt vad kapitalism stod för, och var kanske inte rätt man att sköta "Lillens" penningplacering...
- På vägen upp i karriären var det inga stora pengar - kanske 12 000 kronor per match, säger Leo Vainonen, "Lillens" boxningsvän i Gävle.

Boxades för minussiffror

Olof Johansson, som tog över promotorskapet för "Lillen" Eklund 1988, säger till Expressen:
- Fram till 1985 boxades han med minussiffror. När jag tog över var "Lillen" bankrutt och hade bara skulder. "Lillen" blev inte fet på sin boxning.