Strax nedanför den stora motorvägen via della Martora, sprider sig lägret ut över den leriga gräsmattan. Ett oöverblickbart område packat med husvagnar som inte rullat på många år. Runt 500 romer lever här. Utan el och med endast en gemensam brunn att hämta vatten vid.
– Vi har bott här i över 20 år. Vi är övergivna av samhället. Se er omkring, säger Rosa Zorka.
Ur husvagnarnas fönster väller smutsiga och blöta tyger fram. Hjulen är sedan länge borta. Den leriga marken fortsätter in under vagnarna, blir till stampade golv i de provisoriska hemmen. Det har regnat i natt och vi halkar fram i leran. Glasflaskor krossas under fötterna. Plankor leder över de vattenpölar som är för stora för att gå runt.
Överallt följer oss lukten av rök, det sticker i halsen och näsan. I de smala gränderna som vuxit fram mellan korrugerad plåt, plywood och husvagnar luktar det fränt av avföring och fukt.
Rosa Zorka fortsätter:
– Det är värre nu än någonsin i lägren, jag oroar mig för mina barn. Hur ska de klara sig?

Det är mer än ett år sedan polisen förstörde hennes hem medan hon var ute och handlade.
– När jag kom tillbaka höll min son sin yngsta syster, Anastacia, i famnen. Hon hade inga kläder på sig. De stod på vägen, och tittade mot platsen där huset hade stått. Nästa dag kom polisen tillbaka och sa att det var ett misstag. Det var inte min familj de skulle köra bort.
Anastacia, 3, är döpt efter Disneyfilmen med samma namn. Hon rultar förbi med en leksaksbarnvagn i plast. Hon kör beslutsamt över gamla gympaskor och kläder, flaskor, matrester, plåtbitar och plastkassar. En matta av skit som breder ut sig över lägret och vittnar om myndigheternas totala nonchalans inför tusentals människors misär.
– Jag är orolig för henne. Hon är sjuk, och har redan opererats en gång. Nu måste hon snart till sjukhuset igen och jag är rädd att såret blivit infekterat, det är inte hälsosamt här, säger Rosa Zorka.

Invandrade och italienska romer har länge levt i samhällets utkant. Sedan två år är situationen i landet alarmerande.
– Regeringen har skapat en intern fiende att skylla sina problem på. Då slipper de prata om finanskrisen och vad de gör för att gagna sina egna intressen, säger Rasema Hosovic, lägrets taleskvinna.
Marco Constantin, 17, håller upp ett foto på hemmet som polisen rev till marken när familjen tvångsförflyttades. Foto: Robban Andersson Premiärminister Silvio Berlusconi använde sig i förra årets valkampanj av uttryck som ”ondskans arméer” för att beskriva romer, illegala invandrare och statslösa. Den växande kriminaliteten i landet skylls ofta på dessa grupper, som ”ska ut ur landet”.
Regeringen, som till viss del består av det högerextrema partiet Lega Nord, har infört ett så kallat säkerhetspaket. Bland annat började man förra året att ta fingeravtryck av romer.
Projektet mötte starka protester från EU och den så kallade folkräkningen avslutades. Men den politiska retoriken har redan piskat upp en hatisk stämning i landet. Frivilligorganisationer oroar sig över växande rasism och främlingsfientlighet i Berlusconis Italien. Vid flera tillfällen har uppmärksammade brott skyllts på romer, och vanliga medborgare har reagerat. Romska läger har bränts till marken och hundratals har jagats i väg från sina hem.

En av händelserna som utlöste tvångsförflyttningar var ett mord på en italiensk kvinna, förra året i utkanterna av Rom. En romsk man misstänktes för mordet.
– Veckorna efter kom polisen till vårt läger, de var hårda mot oss och gick in i våra hem. Till slut måste vi flytta, och fick en vecka på oss att samla ihop våra saker. Vi hade ingenting med mordet att göra! säger Johnny Constantin, 40.
Hans fem barn kommer nyfiket fram.
– Vi fryser om nätterna, säger Bianca, 6.
– När får vi gå i skolan igen? frågar Romina, 8.
Flickornas äldre bror Marco:
– Jag och mina kompisar vågar aldrig gå utanför lägret ensamma. Och vi går aldrig ut om natten.
Johnny tittar ner på barnen.
– Jag känner inte igen dem längre. De är så smutsiga, så här ser inte mina barn ut, säger han och suckar.
Han pekar mot berget av sopor som tornar upp sig bakom familjens husvagn.
– Missbrukare stryker omkring här och lämnar kanyler efter sig där våra barn leker. Där vi bodde förut var allt bättre. Vi hade ett riktigt hem med två våningar och en liten trädgård. Här har vi inte ens vatten eller el. Barnen har inte varit i skolan på mer än ett år.

I Italien blir man inte automatiskt medborgare för att man föds i landet.
Många vi talar med har bott här i hela sitt liv, men är fortfarande statslösa. Utan identitetshandlingar får de inte uppehållstillstånd, och utan uppehållstillstånd går det inte att få arbetstillstånd.
– Det är många i lägren som är kriminella, de har inga andra alternativ. Vi får inga jobb. Men, vi måste ha mat på bordet, säger Johnny Constantin.
Det börjar regna och barnen springer, in mot det lilla skydd som skjulen och de rangliga husvagnarna ger.
– När det regnar för mycket kommer inte skolbussarna fram till lägret, barnen är fast här tills vägarna är framkomliga igen, säger frivilligarbetaren Laura Savino.