Har haft en Skåneturné och tittat in i fantastiska, originella, smakfulla, avundsvärda sommarhus. I år när jag är sommarhusfri har jag i stället snyltgästat i andras. Rosenkaskader, lavendelblått mot vit mur, pergolor med vindruvor, persikoträd i engelska växthus. Det svenska medel- och överklassboendet på sommaren når ständigt nya höjder. Avundsjukan slog sina gröna klor i mig - men bara för en kort stund. För jag vet hur det - också -kan bli.

I inredningstidningar som Lantliv, Drömhem och trädgård, Gods och Gårdar står familjerna och ler och visar sina sommarhem och verkar vara så otroligt lyckliga. För det blir man väl om man bor så vackert?

Ett utomhuskök, en brygga med blåvitrandiga kuddar lite nonchalant slängt, verandor till höger och vänster, en egen örtagård, kalksten, sjösten, terrakotta, äggtemperamålat betonggolv - har jag bara en liten släng av detta så ökar min lyckofaktor.

I Sverige har halva befolkningen sommarhus. Den andra halvan tältar, reser bort, har inte råd eller gör som jag, besöker dem med hus.

Jag kan inte annat än fundera på korrelationen mellan ökningen av husknarkandet och ökningen av spruckna förhållanden. Lite som förhållandet mellan allergier och för mycket hygien. Lite skit i hörnen skadar inte. Låt er partner, er familj bli sommarprojektet i stället för verandan, loftet, bryggan, uteplatsen. Inred inte bort tiden för kärlek.

I tolv år hade jag ett sommarhus i Skåne. Jag minns hur det var de där sommarmånaderna då allt skulle hinnas med. Barnen, bullarna, stranden, vännerna, rosévinet, släkt på besök, storköpskassar, storköpskassar, storköpskassar, rensa ogräs, klippa gräsmattan, täta fönster, åka på loppis och så vidare i fem veckor.

Alldeles bredvid oss fanns en camping. Avundsjukt kunde jag betrakta deras sorglösa sommarliv. De levde utanför de ganska fula tälten, kanske stod det en pelargon eller några tagetes i en hörna.

De hade garanterat inte tittat i Lantliv eller liknande publikation. I timmar satt de och spelade kort, eller så tog de lilla båten och fiskade, på kvällen bredde grilloset ut sig över vår tomt som en fet filt.

Alltid samma flintastek med potatis, ingen kocknymodighet här inte. Bordet de åt på var av plast, lätt att hålla rent. Medan jag skurade bort jordgubbsfläckarna på mitt avlutade känsliga bord och på spisen stod Sylt-Majan och kokade gubbarna vi plockat på självplocket. Genom mitt öppna fönster strömmade musiken från campingens dansbana. Snart hördes också de lite mer överförfriskades höga skratt. Då sov jag, av utmattning. Men sylten blev fin.

Så därför vill jag trumpeta: varning för att drömhus blir din fotboja. Ett vackert monster som äter pengar. En stilfull kuliss som döljer trötthet, besvikelse och för få famntag. En skilsmässoorsak. Ditt nyinredda vackra sommarhus måste säljas och själv står ni i kö till parterapeuterna i augusti. Fy vilket hemskt scenario - men inte alls ovanligt.

Själv har jag planerat att fortsätta bo i andras hus. Hyra, låna eller besöka. Beundra rosenpergolan, det hemsnickrade hönshuset och groggverandan med utsikt mot havet. Och veta att jag är fri och avgiftad från husknarkeriet (kanske).