Både Jennifers vänner och hennes mamma har vittnat i rättegången. Men ett av åklagarens starkaste kort var ett timslångt videoinspelat förhör med Jennifer.
Tingsrätten skriver i sin dom att hon i förhören som hållits med henne är "mycket trovärdig i sina berättelser. " Hennes berättelse får även stöd av vittnen," skriver tingsrätten i sin dom.
- Det måste vara bra för rätten att se hur en målsägande uppträder när hon berättar. Att de får se henne och se hur hon reagerar på frågorna som ställs, säger kriminalinspektören Jan Bihlar, som utrett fallet.

Mardröm

Knappt tre år har gått sedan natten i Uppsala som förändrade allt. Kompisgänget hade precis slutat åttan och skulle fira in sommarlovet tillsammans. En av flickorna hade fått låna sin storebrors lägenhet, men den ljumma kvällen lockade ut tjejerna på gården.
Där överfölls Jennifer, 15, av ett gäng på uppemot sex killar. De släpade henne till ett skogsområde vid von Bahrska häcken, tryckte ner henne på marken och våldtog henne.
Samtidigt höll de för hennes mun så att kompisarna som befann sig en bit bort inte skulle höra hennes skrik. Sedan lämnade de henne i gräset.
- En mardröm, som man inte tror är sann, säger Jennifers pappa Thomas om stunden då han fick veta vad som hade hänt.
Han och Jennifers mamma Jessica sitter vid köksbordet hemma i Uppsala. På väggen hänger en teckning på Jennifer, som en av hennes kompisar gjort, med hälsningen: "Du är nu den finaste av änglar".
Mamman höll dottern i handen när hon samma natt som överfallet genomgick en läkarundersökning på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Men trots att polisen säkrade DNA på hennes kläder, hittade de inte gärningsmännen. Ett knappt år senare las utredningen ner.
När Jennifer fick veta det skar hon upp handleden, men överlevde.
- Man såg en jättestor besvikelse hos Jennifer. "Det är ingen som tror på mig", sa hon till oss.
Alla desperata försök att återgå till ett normalt liv var förgäves. Jennifer undvek skolan allt mer, kunde inte sova, och rasade i vikt. Psykologhjälp gjorde ingen skillnad.
- Hon sa att det var som en film som spelades upp i huvudet, om och om igen. Man ville bara ta hennes smärta och bära den själv, säger Jennifers mamma.
- "Det finns inget du kan göra mamma, det finns ingen som kan göra det bra igen". Det var fruktansvärt för en förälder att höra.

"De ledde mig bort från platsen"

Den 22 juni i fjol, två år efter våldtäkten, och bara några dagar efter årsdagen, pratade hon med sina småsystrar om vilken pizza hon ville ha till middag på kvällen.
Men på vägen hem fick Jennifers mamma ett sms från en bekant som berättade att Jennifer synts till vid järnvägsspåren. Mamman cyklade dit i ilfart och på vägen mötte hon ambulansen.
- Jag bara förstod, och de måste ha sett det på mig, eftersom de ledde mig bort från platsen, säger hon.
Jennifer hade kastat sig framför ett tåg.
Inget avskedsbrev, inga svar.
På vad som skulle ha varit hennes 18-årsdag fick hennes föräldrar veta att man gripit en misstänkt - av en slump. En 19-åring, som topsats i samband med en misshandelsutredning, hade matchats med våldtäkten på Jennifer.
- Det enda man tänkte var: Varför har polisen inte hittat honom tidigare? Då kanske Jennifer inte hade valt den vägen hon valde, säger Thomas.

19-åringen döms för våldtäkt

19-åringen dömdes på torsdagen för våldtäkt till ungdomsvård i fem månader av Uppsala tingsrätt.
19-åringen, som var 16 år när brottet begicks, nekar till anklagelserna.
- Han säger inte ett ljud. Han har inte ens varit på platsen, menar han. Men hur hans DNA hamnade på hennes kläder, har han ingen förklaring till, säger Jan Bihlar.
Jennifers föräldrar väljer nu att berätta om övergreppet mot deras dotter i hopp om att de andra skyldiga ska träda fram.
- Vi vill att de ska veta hur mycket smärta de har orsakat och att de ska få sitt straff. Att Jennifer ska få upprättelse, säger hennes pappa.