"Jag är en väldigt osmart människa"

Stina Lundberg Dabrowski
Född: 3 december 1950.
Familj: Sambo med tv-producenten Kjell Dabrowski, som hon tidigare varit gift med. Fyra barn, fem barnbarn.
Bor: Hus i Stocksund, norr om Stockholm.
Gör: Journalist/programledare knuten till SVT.
Karriär: Värvad från Dagens Eko till SVT 1982, där hon ledde ”Nöjesmaskinen” ihop med Sven Melander. Förutom breda underhållningsprogram har hon genom åren intervjuat ett stort antal internationella tungviktare – exempelvis Muammar Khadaffi, Nelson Mandela, Hillary Clinton och den i veckan mördade Benazir Bhutto. Fick Stora journalispriset 1991 och utsågs efter en Sifoundersökning 2005 till ”Tidernas programledare” i tv-programmet ”Folktoppen”.
Ser på tv: ”Väldigt lite. Senast en dokumentär om Saudiarabien.”
Läser: ”Mycket skönlitteratur. Senast ”Flyga drake” och ”Tusen strålande solar” av Khaled Hosseini.”
Lyssnar på: ”P1, God morgon, Världen!”
Gillar: ”Kontroversiella och karismatiska latinamerikanska ledare.
Ogillar: ”Räddhågsna, försiktiga, politiskt korrekta petimetrar.”
Dold talang: ”Är en jävel på att simma.”
Aktuell: Leder ”Debatt” i SVT med start i mitten av januari.

Hon räknar upp egenskaperna som är hennes största tillgångar i livet, och samtidigt hennes största svagheter som människa.
Impulsiv – som när hon en gång ringde barnens skola och meddelade att hon tänkte resa till Kuba senare samma dag, ”en sån sak som de aldrig förlåter”.
Temperamentet – som utsatt relationer för hårda prövningar.
Dominant – på ett sätt som gör att ”folk kan känna sig nedtryckta i min närvaro”.
Hon sammanfattar:
– Om jag inte haft dessa egenskaper hade jag aldrig lyckats i mitt jobb. Men rent privat vill man inte vara så här. Det händer att jag sitter i ett sällskap och känner ”ojojoj, nu har jag tagit över debatten här”.
Det där sista kan hon möjligen vänta till en fördel när hon i mitten av januari ger sig i kast med sin senaste utmaning: som programledare för SVT:s ”Debatt”.
– Först blev jag paff och tänkte: Nu är de inte kloka. Varför ringer de mig, jag som är 57 år och aldrig har lett en debatt i hela mitt liv.
När jag tänker på debattprogram i SVT ser jag fortfarande Siewert Öholm framför mig, han som avbröt hela tiden. Har du några förebilder?
– Nä. Det har funnits eminenta programledare, men jag tycker att de debatter som jag sett varit för torra och teoretiska. Debatter måste vara mer känslosamma, framför allt i tv.
Du har ständigt en lista med internationella tungviktare som du vill intervjua – hur många bearbetar du just nu?
– Eftersom jag inte får betalt har den där listan har krympt ihop rätt väsentligt. SVT är inte intresserade av mina intervjuer just nu. Men min stora dröm är att få en intervju med Hugo Chavez. Jag har investerat så mycket arbetstid och pengar på det projektet, och varit så nära. Venezuelas säkerhetstjänst har skrivit en noggrann redogörelse över mitt liv och Sveriges Television, och jag har fått en stor stämpel där det står: ”Recomendable.” Nyligen hade jag en kille på plats i Caracas. Jag satt med väskorna packade hemma och bara väntade på att han skulle ringa och säga: ”Nu!”
Du har liknat din man Kjell Dabrowski vid en manager. Hur mycket av din framgång är hans förtjänst?
– Han har betytt väldigt mycket. Jag är en väldigt osmart människa. Jag hade aldrig tjänat en spänn på egen hand. Jag kan inte ta betalt. Kjell har tagit hand om den sidan av mitt arbete och har dessutom påverkat vilken typ av program jag gjort. Åren då vi var skilda styrde jag helt över mitt liv och min yrkesverksamhet – då gjorde jag smala dokumentärer som nästan ingen ville se. SVT lade mina program klockan elva på kvällen. Jag sköt nästan min karriär i sank under de åren.
Hur hittade du och Kjell tillbaka till varandra efter skilsmässan?
– Vi har ju barn tillsammans, så vi sågs då och då. Men det var liksom inte elden som saknades mellan oss utan problemet var att vi är så olika. Det är väldigt arbetsamt att leva tillsammans med någon som man är så olik. Kjell är väldigt social och utåtriktad, går gärna på tillställningar, älskar sport och det goda livet. Jag vill helst åka till Kuba eller åka ut i djungeln och svettas och tälta. Men det som håller ihop oss är starkare än det jobbiga. Just nu.
I boken ”Stinas möten” skriver du att du känner igen dig i Ludmila och Johan Engquists relation. Du är stark och självständig, men vill samtidigt bli ”omhändertagen och behandlad som en kvinna”. Det är väl inte helt könspolitiskt korrekt att tycka så i dag?
– Jasså? Det är möjligt. Det skiter jag högaktningsfullt i. Så är det i alla fall. Det är svårt för såna som jag. Jag är ju en väldigt stark och dominant kvinna, lång dessutom. Jag önskar att jag hade kunnat visa lite mer svaga sidor, så att jag hade kunnat få lite mer omhändertagande. Det var jag lite avundsjuk på Ludmila för. Hon är också jättestark, men Johan tog hand om henne. Han ställde krav och pushade, men hon fick också vara liten.
Hur reagerar män i allmänhet på din starka och dominanta personlighet?
– De jag har i min närhet har inga problem med det. Men jag tror inte det är många män som skulle klara av att vara gift med mig.
När blir du förbannad?
– Inte lika ofta nu som förr. När man blir äldre lugnar man ner sig. Kjell har också ett enormt temperament, han skriker mer än jag. Men sedan en tid tillbaka skramlar vi omkring själva i huset, Kjell och jag. Nu när vi är färre ryker vi inte ihop lika ofta. Sedan kommer barnbarnen ibland, men dem blir jag inte arg på.
Under valrörelsen 2002 blev du och din kollega Erik Fichtelius rejält osams, du väste ”jag ska döda dig” till honom under partiledardebatten. Hur är er relation i dag?
– Den är bra, jag gratulerade honom verkligen från hjärtat när han fick Stora journalistpriset. Men det skulle vara underbart om han någon gång kunde erkänna att det var fel att göra partiledarintervjuerna samtidigt som han höll på med Perssonprojektet.
För drygt ett år sedan sa Fichtelius i tidningen Vi: ”Stina har utvecklats till en arketypisk primadonna på gott och ont.”
– Det är ju jättekul. Både ”arketypisk” och ”primadonna”… Det är det värsta någon har sagt om mig. Men det tar jag som en enorm eloge, även om det inte är menat så. Han menar väl att… ja, jag tror att det retar honom att jag har klarat mig så pass bra. Vi hade ju konflikter när vi gjorde partiledarintervjuerna. Han är inte som jag. Jag är som sagt väldigt temperamentsfull, jag bråkar och skäller och har mig. Han tycker väl att jag är väldigt jobbig egentligen, det är vad det betyder.
Det är en väldigt fin omskrivning för att du är en diva.
– Ja, precis. Exakt.
Har du några…
– Divalater? Ja, det tror jag nog. Jag ger ett exempel på det i min bok. Det är väl det värsta, när jag säger åt min redaktör: ”Du ska lära dig att tända mina cigaretter.” Det är väl divalater, om något. Jag är inte rädd att säga till att jag vill ha hjälp. Men jag tycker inte att det är något negativt.
Hur har det påverkat dig att synas i tv?
– Jag vore väl en sten om jag inte hade förändrats. Att synas i tv är något av det mest degenererande man kan ägna sig åt. Jag har försökt bekämpa det från första dagen genom att inte leva en tv-stjärnas liv, så att säga. Men det är klart att jag har påverkats. Jag har nog fått en mer positiv bild av människan än vad andra har, för folk är ofta så snälla mot mig. Jag är medveten om att det ofta beror på att de känner igen mig, men nu känner inte alla igen mig längre. Unga människor vet ju inte vem jag är.
En medverkan i ”Let’s Dance” kunde ha ändrat på den saken. Stämmer det att du tackade nej till danstävlingen i TV4?
– Ja, jag behövde inte ens fundera. Jag menar, jag har aldrig gillat att vara med i tv. Det skiljer mig från många programledare som ställer upp i alla möjliga konstiga sammanhang. Det finns inte på kartan att jag skulle vara med i ”Let’s Dance”, även om jag älskar att dansa. Jag har faktiskt fått med Kjell på en salsakurs på äldre dar. Vi är äldst och sämst i klassen.
Men ärligt, hade det inte varit skönt att överglänsa Malou von Sivers?
– Jag har faktiskt inget behov av det. Tvärt om, varje gång jag såg henne dansa var jag tacksam att det inte var jag.

Av Christofer Brask
christofer.brask@expressen.se