Så fick vi straffrea på mord i Sverige

Hur ska mördare straffas?

Livstids fängelse

Tidsbestämt straff

Mer vård

5 december 2007 Två kvinnomördare - olika straff

I 15 år tvingades Högsta domstolens ordförande Bo Svensson
se hur landets domstolar, påhejade av politikerna, dömde ut allt strängare fängelsestraff.
Den 30 mars i år fick han äntligen chansen att – som han ser det – ställa allt till rätta.
Det blev det sista han gjorde innan han samma dag gick i pension.

”Brottslingar ska sitta inne, så att du kan vara ute” stod det på moderaternas valaffischer i valrörelsen 1991.
Och som nytillträdd justitieminister genomförde Gun Hellsvik en rad drastiska förändringar i kriminalpolitiken.
Gun Hellsvik menar att för henne var det en självklarhet att agera.
– Alla uppfattade de utdömda straffen som näst intill ett skämt, säger hon.
Domstolarna följde lydigt den politiska signalen och började döma ut fler livstidsstraff.
Några år tidigare hade Bo Svensson utsetts till justitieråd, domare i högsta domstolen. Han gillade inte alls utvecklingen mot längre straff.
– Jag vill inte recensera olika politiker. Men jag
noterar ju att när jag blev chef för straffrättsenheten på justitiedepartementet så var Lennart Geijer justitieminister och han var
legendariskt snäll. Det var inte Gun Hellsvik, säger Bo Svensson i dag.
Han fortsätter:
– När det sedan blev ett regimskifte kom det aldrig någon återställare från socialdemokraterna. De gick vidare enligt de riktlinjer som Hellsvik la fast.
– Livstid är livstid, sa Laila Freivalds till Expressen när hon tog över som
justitieminister 1994.
Det är tydligt hur mycket Bo Svensson ogillade utvecklingen:
– Det fanns väl folk som tyckte att det var konstigt att man kunde göra en så betydande förändring utan att gå till riksdagen med frågan, men det skedde aldrig, säger han.
Och under de följande åren ökade antalet livstidsdömda i svenska fängelser explosionsartat.
1991 hade Sverige 35 livstidsdömda fångar. I dag är siffran 158 – trots att antalet fall av dödligt våld faktiskt har minskat.
– När man läser domarna är det många gånger svårt att se varför de valt livstid, säger Mikael Rying, kriminolog vid brottsförebyggande rådet och expert på dödligt våld.

Inte heller Högsta domstolen stod emot det politiska trycket. 1999 tog HD upp ett mordfall där en villaägare i skånska Tollarp knivmördats av en inbrottstjuv. Bo Svensson ville döma mannen till tio års fängelse, men blev nedröstad. Mördaren dömdes till livstid.
– Det var inte det utstuderade mordet som förtjänar livstids fängelse, säger Bo Svensson. Han tror att domen ytterligare spädde på tings- och hovrätternas benägenhet att döma ut livstidsstraff.
– Det har liksom gnagt, det avgörandet.
Det skulle dröja flera år, men till sist fick Bo Svensson den chans han väntat på att, som han ser det, ställa saker till rätta igen.
Plenisalen i Bondeska palatset
i Gamla stan den 30 mars i våras. Inför ögonen på Karl XI, som blickar ner från en flera meter hög målning, ska Bo Svensson och fyra andra justitieråd just enas om en morddom.
Dokumenten framför dem på bordet berättar om Jenny Johansson, 24, som mördades av sin make med ett kraftigt knivhugg
i ryggen.
I förhören berättar mannen om hur han trodde att Jenny hade träffat en annan.

Och den här gången får Bo Svensson med sig sina kollegor i HD. I stället för livstids fängelse döms gärningsmannen av högsta domstolen till det lindrigare straffet för mord: tio års fängelse.
”Livstidsstraffet bör förbehållas de allvarligaste fallen”, skriver de i domen.
Och dit räknas inte knivmordet på Jenny Johansson.
– Om det ska hänföras till lagens svåraste brott, då har vi ju uttömt alla möjligheter när Hells Angels sitter och skivar någon med motorsåg i små bitar medan han lever, säger Bo Svensson i dag.
Domen mot Jenny Johanssons mördare blir Bo Svenssons sista.
Han går i pension samma dag.
– Jag var ju glad att vara bland majoriteten den här gången, för jag menar ju att det här är riktigt. Jag tycker inte att vi ska ha en situation där vi måste bygga nya fängelser hela tiden, säger Bo Svensson.
Och domen fick precis den effekt som Bo Svensson ville:
Enligt Utvecklingscentrum vid åklagarmyndigheten i Göteborg dömdes fram till i våras 50 procent av dem som fälldes för mord till livstids fängelse.
Efter HD-domen i våras har andelen som döms till livstid rasat till 17 procent. Hela 83 procent av mördarna klarar sig undan med tio års fängelse.
Riksåklagare Fredrik Wersäll ser HD-domen som en dramatisk förskjutning av praxis.
Andra åklagare talar öppet om ”straffrea” på mord.
Riksåklagaren konstaterar att normalstraffet för mord nu har blivit lägre än normalstraffet för mycket allvarliga narkotikabrott.
– Så kan man ju inte ha det i längden, säger Fredrik Wersäll.
Polisprofessor Leif GW Persson är också bekymrad.
– Bo Svensson ville väl säga sitt innan han stack, konstaterar han kort.
Leif GW Persson fruktar att domen ökar sannolikheten för orättvisor i rättskipningen.
– Döms du till livstid kan du få sitta livet ut. Döms du till tio år kan du vara ute efter sju. I och med att gärningarna kan vara väldigt likartade så reagerar man.
Men praxis kan snart komma att ändras – igen. Den nya borgerliga regeringen har reagerat med missnöje på de mildare morddomarna.

I oktober tillsatte justitieminister Beatrice Ask en snabbutredning om hårdare straff för mord. På DN Debatt hänvisade hon direkt till HD:s dom i våras. Regeringen vill se fler och längre tidsbestämda straffalternativ för att minska glappet mellan tio års fängelse och livstid. Redan den 5 december ska snabbutredningen vara klar.
Bo Svensson konstaterar att ”alla inte håller med” honom:
– Nu vill ju justitieministern lagstifta och det är hon naturligtvis fri att göra.
Bo Svensson är ivrig att återvända till sin pensionärstillvaro och det han helst ägnar sig åt numera: aktiebolagsrätt.
– Det tycker jag är mer belönande än att stånga pannan blodig
i kriminalpolitiken, säger han.

Av David Baas
david.baas@
expressen.se

Av Anna Norberg
anna.norberg@
expressen.se