Min husläkare meddelade att på måndag den 15 januari får jag komma in på Stockholms sjukhem. Tack! och Hurra! Eftersom jag är så darrig, yr och svag och orolig att inte kunna klara mig här hemma ända till på måndag drack jag för att få styrka tre klunkar vatten, och en klunk som tröst. Tillfälligt! Fult, ja men - Klarar därför av att skriva dessa rader. Kanske måste jag för att klara mig här hemma ända till måndag ta några få klunkar vatten var morgon. Till min husläkare vill jag gärna nämna något för mig och kanske för henne och andra intressant. För länge sedan fick jag av henne ett värkplåster. Det hjälpte inte mot mina plågor. Men nu fungerar det. Värken ej så svår. Kan det bero på att kroppen nu är så tunn och ger inte samma motstånd. Tack för plåstret. Varför är jag så euforisk? Så många dagar. Finns det något i värkplåstret som orsakar detta? Tack även till min läkare Peter Hansson på Sophiahemmet som varit på hembesök utan att han ombetts därom. Han säger "ät lite mosad mat" och "drick lite". Det vill jag ju inte. Men tack för Din omtänksamhet. Han sa också: "Du måste leva och följa debatten." Varför vill jag ha så iskallt? Iskallt! Något annat intressant. Doktor Gunnar Hagberg sa att tuggummi kunde jag få tugga. Det kändes bra. Men efter några dagar la sig tuggummit som en beläggning på tänderna. Jag fick med möda bort det. När jag sedan tog ett tuggummi smälte det bara bort. Bort! Var det på grund av att där inte fanns någon saliv? Intressant. Jag mår ibland plötsligt mycket illa, så kräkpåsen är min följeslagare. Mitt hjärta har bråttom när jag ansträngt mig. Att mina handeksem, frånsett smärre sår, snart är borta har jag nämnt. Förmodligen på grund av uttorkning. Jag drar glupskt och med djupa andetag in den kalla luften utifrån. Kan det bero på att det finns fukt i luften som min kropp nu så gärna vill ha? Och jag längtar efter dofter. Dränker mitt ansikte i knippor av rosor och tulpaner och dricker deras doft. Sprejar även mina handleder med god eau-de-cologne och inhalerar och njuter. En väninna i Göteborg, Eva White, ringer mig nästan dagligen och stärker mig. Tack! För övrigt är hemtjänsten kass och rörig. En hemtjänstkvinna, Anna Nielsen, har varit mig ovärderlig. Inget är henne främmande när det gäller att hjälpa andra. Tack! Och tack till alla som stött mig med brev, telefon och genom mejl till Expressen. Tack till den läkare på Stockholms sjukhem som gjorde sig besvär med att komma hit för att ser hur jag mådde. Tack till narkosläkaren Peter Hollender som tipsade mig om en liten citronskiva i munnen som sätter i gång saliven. Det gör den. Men inte länge. Och framför allt tack till min dotter Eva. Det är tack vare hennes omsorger och beslutsamhet som jag nu kommer in på Stockholms sjukhem. En liten undring. Varför har inte ordföranden i "Rätten till vår död" hört av sig under hela denna tid? Det är ju faktiskt för hans förening jag kämpar. Och vice ordförande har inte hört av sig nämnvärt. Och ett litet förslag till Fredrik Reinfeldt. Byt ut din äldre- och hälsominister. Hon är ju fullständigt inkompetent när det gäller äldrevården. ELLEN BERGMAN