"Jag tror det är det senaste halvåret jag blivit en arg feminist. Jag insåg att världen är fucked up. Jag hoppas att jag fått unga tjejer att öppna ögonen lite", säger Zara Larsson. Foto: Sara Strandlund
"Jag tror det är det senaste halvåret jag blivit en arg feminist. Jag insåg att världen är fucked up. Jag hoppas att jag fått unga tjejer att öppna ögonen lite", säger Zara Larsson. Foto: Sara Strandlund
Zara Larsson i "Allsången". Foto: Christian Örnberg
Zara Larsson i "Allsången". Foto: Christian Örnberg
Foto: (C) Granlund / Bulls
 Foto: (C) Granlund / Bulls

Zara: Jag insåg att världen är fucked up

Publicerad

Zara Larsson står nu på tröskeln till det riktigt stora genombrottet i USA.

Här berättar sångerskan för Pascal Engman om framgångarna, näthatet, sin nyfunna politiska inställning, svårigheten med långdistansförhållanden och om varför hon tror att Blondinbella är en konstinstallation.

– Jag tror det är det senaste halvåret jag blivit en arg feminist. Jag insåg att världen är fucked up. Jag hoppas att jag fått unga tjejer att öppna ögonen lite.

I din blogg skrev du "varför får inte kvinnokroppen vara rolig?", varför den alltid måste sexualiseras. Jag tycker det är en väldigt mogen insikt av en 16-åring, att kunna förstå samhället på det sättet.

– Vet du, det är som en befrielse och en bestraffning att inse hur världen ser ut.

Det var väldigt fint sagt.

– Tack. Å ena sidan är det sjukt att se hur tydliga strukturer och normer det finns. Kring hur killar och tjejer ska vara. Killar ska vara hårda och tuffa. Tjejer ska vara svaga, känslosamma och sexiga. Det är så tydligt. Jag såg inte det för två-tre år sedan. Ta det här med slutshaming – alltså "blev du våldtagen? Jaha, du hade kort kjol. Luder". Eller "Jag blir arg för att hon aldrig skickar nakenbilder". Så skickar hon nakenbilder. Då är hon "en hora". Det är dubbelmoral. Världen är helt fuckad.

Varför tror du att många män har så svårt att inse det?

– För att de inte utsätts för det, så klart. Och inte vill förstå.

På senaste tiden har du varit väldigt politisk. Hur mycket har du att säga till om vad du förmedlar till dina fans?

– Allt. Mitt management har aldrig sagt åt mig vad jag ska säga eller vad jag inte ska säga.

Många artister undviker att vara politiska, av rädsla att stöta bort sin publik. Hur tänker du kring det där?

– Det är konstigt. Samtidigt tycker jag inte att jag är så politisk. Jämställdhet, som ligger mig nära om hjärtat tycker jag är en mänsklig rättighet. Det handlar inte om att rösta rött eller blått. Segregation, rasism, feminism är frågor som rör alla.

När började ditt engagemang?

– Jag tror det är det senaste halvåret jag blivit en arg feminist. Jag insåg att världen är fucked up. Jag hoppas att jag fått unga tjejer att öppna ögonen lite.

Är det ingen som sagt till dig att vara mindre politisk?

– Jo, min mamma är jätterädd för att folk ska tycka illa om mig. Typ "Gud, ska du verkligen säga det här". Jag och mamma är oense om saker, men mamma är den jag älskar mest i världen.

När du lade upp en bild på Ung vänsters flygblad "8 tips till killar för att inte våldta" fick du utstå enormt hat i sociala medier.

– På ett sätt är det bra att jag väckte reaktion, även om jag inte trodde det skulle bli så stort. De som kränker mig och sysslar med personliga påhopp, är oftast de som inte vet vad de pratar om. "Oj, nu tog det slut på argument, nu måste jag säga något elakt".

Gör det dig inte ledsen när folk är elaka?

– Inte för min egen del. Oftast är det tyvärr människor som är 40 år och bor i sin mammas källare och har 30 mil till närmaste Ica.

Det finns en tråd på Flashback som diskuterar dig och din kropp, där folk uppmanas att skicka in bilder på dig. Du är ju väldigt ung – bara 16. Hur ser du på det där?

– Den är det värsta jag läst i hela mitt liv. Den är så läskig, obehaglig. Det är nog också folk som bor i sin mammas källare. Ärligt talat kändes det vidrigt att läsa. Usch. Ledsen är fel ord, men det är klart jag blir upprörd. Egentligen ska jag inte behöva ta det, oavsett om jag är en offentlig person eller inte.

Du är i en ålder som är rätt känslig för både killar och tjejer – ändå berättar du rätt ofta om dina kroppskomplex. Finns det någon tanke bakom det?

– Kanske måste man prata om det, eller så kanske man inte ska prata om det alls. Ta Molly Sandén, som jag tycker jättemycket om, och hennes kampanj "över min stolta kropp". Det var ett fuck you till alla som sagt att hon varit överviktig och tjock. Det är bra. Å andra sidan: "Titta på mig, jag är tjock MEN jag är glad". Man stärker idealet. Kanske borde man inte lägga så mycket fokus på kroppen. Jag är jättekluven i det där.

En du inte verkar ha mycket till övers för är Blondinbella. Isabella Löwengrip.

– Jag tror att Blondinbella är ett konstprojekt. Nej, men hon sitter och ger tips till unga om hur de ska få ihop sin studentekonomi utan att ha varit student. Eller när hon går i taket över att hon ska gå på samma toalett som en kille. Hon är en smart tjej, säkert jättegullig, men vissa av hennes inlägg upprör mig. Ibland tror jag hon gör det för att provocera.

Vad gör du med pengarna du tjänar?

– Inte ett skit. Jag bor hemma, betalar inga räkningar, ingen bil, ingen mat. Jag gör ingenting med pengarna. Vad ska göra med dem?. Jag sparar dem bara på mitt konto. Jag tänker inte på pengar. Förr trodde jag att jag skulle göra det mer än jag gör. Jag försörjer mig inte genom musiken, jag försörjer mig på mamma och pappa, haha. Sen kanske det blir viktigare. Jag har lovat mig själv att vara dollarmiljonär innan jag är tjugo.

Du flyttar till Los Angeles nu i sju månader. Tidigare ville du inte åka eftersom du har din pojkvän här. Vad har förändrats?

– Jag och Ludwig har varit tillsammans i tre år. Och det känns som att oavsett vad som händer kommer inget ändras. Även om jag och Ludwig gör slut kommer jag ha haft den bästa tiden i mitt tonårsliv. Vi är inte osams. Och vad som än händer älskar jag honom mest av allt, han älskar mig mest av allt. Och när jag kommer hem får vi försöka igen. Alltså, jag vet inte. Vi får ta det som det kommer.

Ni har inte planerat hur ni ska göra?

– Nej. Jag åker för att jag måste vara självisk någon gång. Det har funnits så många stunder när jag tänkte "jag kan inte lämna det här". Men chansen jag fått är helt sjuk. Det vore idioti att tacka nej. Men det är klart att jag är ledsen, så klart. Det känns otryggt att åka. Även om jag ska bo med mamma.

På tal om din mamma. När du var i Danmark med din mamma tog du ett glas vin efter en spelning för att provocera henne. Dricker du?

– Jag är nästan sjutton, så det får du väl räkna ut själv. Jag festar så klart, även om jag är ganska lugn. Folk ser allt, har mobilkameror. Jag känner inte alla jag festar med. Folk kollar ju extra noggrant på mig. De skulle tycka det var jättekul att lägga ut en bild på nätet där jag ligger avsvimmad i min egen spya. Men det kommer aldrig att hända. Jag är lite försiktig.

Är du rädd för att misslyckas i USA?

– Både och. För mig själv känner jag inte att jag måste lyckas för att må bra. Samtidigt har folk skrivit så bra om mig, att jag är nästa Abba, att jag ska bli nya Beyoncé. Klart jag känner press. Men typ när jag presenteras så är det "Nu kommer världsstjärnan Zara Larsson". Jag är ingen världsstjärna. Förhoppningsvis blir jag en. Men visst, det är ganska sjukt. Jag försöker att inte tänka på det. Det blir jobbigt att tänka "oj oj oj vad pressande det är". Jag har svårt att sätta ord på det där. Jag vill nog inte tänka på det. Men jag vill bli en legend. På riktigt vill jag det. Ha ett Zara-museum. Vara mer än bara en popstjärna.

 

Följ Expressen Nöje på Facebook - där kan du kommentera och diskutera.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag