Sitter inlåst på en svinkall fästning i fyra timmar.
Elva meter tjocka väggar.
Kommer osökt att tänka på Lasse-Maja som lyckades rymma från straffarbetet här.
Skulle nog själv klassas som ytterst rymningsbenägen den här kvällen.
Alltså. Det är långrandigt – precis som Lasse-Majas fångdräkt.
Inte Johnny Cash på San Quentin, om man säger så.
Det är ett evigt filande, plinkande och gastande innan den här showen överhuvudtaget får vind i piratskeppsseglen (Wells har sett ”Pirates of the Caribbean”).
Well, han har förstås Wynne Evans, Englands Tito Beltran, som sjunger ”Till havs” så att Marstrand sliter sig och guppar ut i Kattegatt.

Men framför allt har han Sarah Dawn Finer, som ger showen en välbehövlig Aretha Franklin-injektion. Hon dunkar till och med Beatles ”We can work it out” gul och blå.
Men här finns ingen Perrelli, ingen Stenmarck, i år. Här saknas helt enkelt starkt lysande profiler.
Men största problemet är att man aldrig begriper vad det egentligen handlar om, om nån överhuvudtaget har kopplat in hjärnan när mastodontshowen sjösatts.
Om Wells varit kock hade han lagat pytt i panna. Med extra allt. Alltid. Ni fattar. Han hackar och blandar. Alla de av världen nu kända genrer göms under locket i hans vita flygel. Jätteorkestern och en handfull solister, som huserar på piratskeppets däck, slukar glupskt det Wells kastar till dem.

Och Wells försöker knyta ihop sjösäcken, men hittar ingen tråd, i vart fall ingen röd. Han låter mest som en tv-hallåa som fritt ur hjärtat berättar handlingen ur ”Pirates of the Caribbean”.
Vet inte om det är kylan eller ledan som tar mig den här kvällen i fästningen. Målfoto där.

LåtlistaHe’s a pirate
Pirates of dance
I bergakungens sal
Dreamgirls/One night only
Spartacus
Funnnicoli
I love piano
I remember love
Intermezzo no 1
A rose among thorns
Latin-medley (paus)
Så skimrande var aldrig havet
Till havs
Candyman
Bumble bee boogie
Down the road apiece
Get on
Feeling good
Breaking down the house
We can work it out
Stevie Wonder-medley
Piano-medley
Dance with the devil
For always for ever
Highway to hell
The show must go on