Musikalen är inte precis ny och upphovsmännen tillhör inte de hetaste i dag, men den här uppsättningen känns ny och fräsch. Regissören Linus Tunström har verkligen lyckats. Det är en flödande rik föreställning. Suggestiv scenografi av Maja Ravn och fantastiska 40-talskreationer av Camilla Thulin.

Jag har aldrig sett "Evita" i det här formatet och bara det är en njutning. Dessutom har det tempo, tydlig handling och ett ljud, där man verkligen hör varje sjunget ord perfekt.

Ensemblen fyller jätte- scenen och är ibland halvvägs ute i salongen. Det är mycket att titta på, det är bra röster att lyssna till och i ett grovt överslag får jag ihop till 120 personer på scen och i diket.

Berättelsen om Eva Peron är spännande, från fattig flicka till Argentinas första dam, folkets kärlek och politisk makt över landet. Där vibrerar det och detta känns i musikalen.

Det är bara tre roller. Juan Peron, militär som blir diktator. En ung Che Guevara, som promenerar omkring i alla scener och berättar, kommenterar och protesterar. Och så Evita, glamourprinsessan som blir drottning och lite till.

Lindy Larsson spelar Che Guevara med svets- låga i rösten. Fred Johans - son och hans mäktiga röst ger pondus åt Juan Peron. Men det är Charlotte Perrelli som är musikalens självklara stjärna. Och jag är imponerad av hennes insats.

Här handlar det inte bara om att sjunga de kända sångerna med känsla.

"Evita" är en genomkomponerad musikal, där man sjunger nästan all dialog . Och hennes rollfigur förändras från glad tangodansande flicka till cancersjuk kvinna.

Jag har glädjen att rapportera att Charlotte Perrelli klarar detta alldeles utmärkt. Och publiken vill inte sluta applådera.