Simon Cowell, 52, är spindeln i den internationella talangjaktsvärlden. Ni har säkert sett honom som slagfärdig jurymedlem i "American Idol".

Ytligt sett en ganska oansenlig man med jeansmidjan högt upp mot halsen och brittiskt rosiga kinder. Men bakom de lätt ­kisande bruna ögonen döljer sig underhållningsbranschens skarpaste affärshjärna.

Simon Cowell gick i början av 00-talet från en plats som domare i "Idol" till att skapa "X factor" för den brittiska marknaden. 2004 lanserades programmet och sen bara växte det. Rättigheter såldes världen över till cirka 40 länder. Och på hemmaplan vanns horder av tittare. Sjunde säsongens final lockade 19,4 miljoner tittare.

I ljuset av den magnifika ­succén blev förra året en besvikelse, då man tappade till 13,5 miljoner tittare.

"Definitivt att synas"

Detta har naturligtvis inte passerat obemärkt. I Storbritannien har producenter och vanligt folk gnuggat geniknölarna och kommit fram till samma slutsats: tappet beror på att Simon Cowell hoppat av som domare för att i stället satsa på den amerikanska versionen.

- Han kommer definitivt att synas i årets säsong, lovade producenten Richard Howley i brittiska tidningen The Guardian i förra veckan.

- I någon täckmantel. Det är allt jag kan säga... Det är inte ett hologram.

Det smått desperata uttalandet har väckt löje i debatten. Journalister och tyckare ­spekulerar i om han kommer att uppträda "som en ondskefull allvetande dimma" eller helt enkelt födas på scen genom en gigantisk konstgjord vagina.

Vi kan säga så här. Det kommer att ­krävas mer än att David Hellenius gör Lady Gaga-inspirerad ­fosterslems-entré för att det ska bli en hit på söndag.

Det vet TV4. Redan 2005 köpte de rättigheterna till programmet och ända sen dess har de väntat. Man har mjölkat det mesta ur "Idol" och sonderat terrängen på begåvad produktionspersonal.

- Man vill ha rätt tajmning och möjlighet att göra det bra, då trycker man på knappen. För 1,5 år sen började vi jobba mer intensivt med programmet, förklarar Fredrik Arefalk.

"Är helt övertygad"

Men hur bra är tajmningen egentligen? 2005 var talangshower av typ "Idol" en ny företeelse med framtiden för sig. Nu 2012 tycks succén ha kulminerat.

"American idol" blev för första gången inte USA:s största tv-program. "X factor" har långtifrån tagit USA med storm (det är ungefär hälften så stort som "American Idol") och i Storbritannien har programmet åkt på stryk av deras motsvarighet till "Let's dance".

Samtidigt hemma i Sverige så ligger både "Talang" och "Idol" i träda på obestämd tid, medan nysatsningar som "The voice" och "True talent" har fått kalla handen av publiken.

Det verkar inte bättre än att folk har sett sig mätta på 16-åringar som slaktar "Hallelujah".

Men kanske finns det outforskad mark även för talangshowen.

- Jag är helt övertygad om att det finns utrymme för en välproducerad talangjakt av det här slaget, säger Fredrik Arefalk och fortsätter:

- Det är inte en genre som försvinner. Det handlar om så grundläggande instinkter hos oss. Man reagerar på sång och musik, att följa nya talanger, kontakten med publiken, känslan av att det skulle kunna vara jag, unga människors drömmar... Det är för universellt för att kunna vara en trend.

"Jakten på det magiska"

Viggo Cavling, författare, föreläsare och före detta chefredaktör för Resumé är inne på liknande tankegångar.

- Alla bra tv-program är tävlingar. Folk älskar det, det är som sport.

- Med "The Voice" så låg det för tätt på "Idol". Vad jag förstått är "X factor" mer jakten på det magiska medan "Idol" var mer jakten på den som kan sjunga perfekt. Jag tror att folk är mer intresserade av det magiska. Det finns goda förutsättningar.

På TV4 ges nu allt för att skapa "X factor"-sug. Premiären av de nya "Solsidan"-­avsnitten har skjutits fram och lämnat fint söndagsutrymme åt "X factor". På stan syns det stora ­annonstavlor och tv-snuttar portioneras ut på nätet som små aptit­retare.

- Det är en utav våra största underhållningssatsningar någonsin. Absolut. När man gör den här typen av stora påkostade produktioner som dessutom har många timmar tv, då blir det väldigt kostsamt och för att få hög kvalitet måste det få kosta, säger Fredrik Arefalk.

Att den där idiotsäkra tv-satsningen man köpte upp redan 2005, nu har gnagts av tidens tand till ett riskprojekt, ger han inte mycket för:

- För oss är det ett nytt program. Det har ju utvecklats mycket och känns otroligt kontemporärt och nytt. Det är en nutidsbedömning vi har gjort av "X factors" kraft, inte en kopplad till inköpet för flera år sen.

Simon Cowell verkar dessutom hålla en skyddande hand också över lilla Sverige. Hela den svenska juryn har fått träffa honom för rådgivning.

- Simon ville ses som en kickoff, säger jurymedlemmen Andreas Carlsson och fortsätter:

- När det var 120 tävlande kvar tittade han personligen på alla 120 och gav utlåtanden. Det tycker jag tyder på stort engagemang. Men han tror att den svenska showen är en av de viktigaste av de 40 som går runtom i världen. Han har ju varit mycket involverad i Sverige tidigare.

Den där "ondskefulla allvetande dimman" kommer alltså att sippra in även på den svenska "X factor"-scenen. TV4 ska nog inte räkna med att den kan kväva den glade spelmannen Kalle Moraeus hos konkurrenten SVT. Men vi kan förmodligen vänta oss mer än ett hologram från talangshowens mästare Simon Cowell.