Nils Schwartz: Hur pass upprörd ska man bli?

Det beror nog lite på hur förvånad man blir - själv blev jag mera överraskad av att det faktiskt inte var fler friskolor som valde bort kostnadskrävande elever. Men så är jag inte heller någon anhängare av friskolereformen, vilken under namn av valfrihet snarare fungerar som ett klassamhällets sorteringsinstrument.
Så det paradoxala inträffade att jag fick en mera positiv bild av friskolorna än jag hade innan - tänk att så många som nio av tio ändå följer skollagen och tar på sig extrakostnaderna! Samtidigt som jag än en gång kunde konstatera att det är en välsignelse att det ändå finns kommunala skolor kvar för vilka det vore en fullständig omöjlighet att välja bort någon aldrig så handikappad elev trots skandalöst eftersatta resurser.

Jan Björklund var naturligtvis klädsamt upprörd över "Skolfronts" avslöjande och gav sken av att han var medveten om problemet.
Det var inte hans enda framträdande denna kväll. På "Debatts" överbefolkade läktare fanns inte fler anhängare till honom än vad som motsvarar folkpartiets andel av väljarna.
Denna lektionslånga mobbning av grabben med framtandsglipan skulle få en högstadieklass att framstå som ett under av disciplin och hade man mätt den kunskap som programmet förmedlade hade man inte ens funnit något värde att mäta.