Maria Näslund: Jag tror på allt Tuva Novotny säger

Så onödigt, tänker jag. Så onödigt att komma på en bra idé till en tv-serie, fixa rollista med lite stjärnglans, skapa en spännande produktion - och så slarva bort trovärdigheten med att skruva sönder en viktig roll.

För vare sig man vill eller inte så är journalisten drivande i SVT:s nya dramaserie om livet efter en dokusåpa. Och rollen är ett skämt, precis som påhittade tidningen "Citypressen".
Antar att det ska vara en kvällstidning. Jag har jobbat på en i över tio år och är i stort sett uppvuxen på en annan och undrar verkligen hur manusförfattare Hans Rosenfeldt tänkte här. För det är inte små detaljer det faller på - den här reportern är ingen reporter och tidningen är ingen tidning. Ingen arbetar så. Ingen tidning fungerar så.
Men jag hade gärna sett en obehaglig, cynisk och lite för hungrig journalist - för sådana finns.

Annars är det inte så dumt. Visst faller flera karaktärer i sterotypfällor - arga rebellen, svarta fåret från fina familjen, sliskiga producenten - men ämnet är bra och berättelsen intressant. Förnedringen känns i hela kroppen när Mandy (Sasha Becker) gör allt för att bli känd, och efter ett tag känner man även för den till synes vidrige Sebbe (Ulric von der Esch).
Men bäst av alla är Tuva Novotny som Emma. Scenerna med Johan Rheborg i kommande avsnitt är så laddade att jag struntar i resten. Tills seriefiguren från hittepåtidningen dyker upp igen och ska göra "intervjuer" och föra krystade samtal med "kollega" på "redaktionen" och magin är som bortblåst.