Malin Roos: När Willy besegrades försvann spänningen

Såg ni leendet på Tony Irving när sista paret ropades ut?
Vojne vojne.
Dels lättnad över att vara av med det där envetna snickarspektaklet som klamrat sig fast som en spyflyga i augusti, dels liiite besviken över att inte få springa "naken i parken".
Men låt oss vara ärliga, hur söt Willy Björkman än är och hur lattjolajban han än har varit under de här veckorna, så hade han inte i finalen att göra.
Faktiskt.
Inte om det är dans det handlar om.
Och det är det ju.
Mattias Andreasson och Claudia Galli däremot!
De har satt sina steg ända sen starten, fått den ena tiopoängaren efter den andra.
De är värda sina platser i finalen.
Verkligen.
Men...
Fan alltså...

Jag kan inte påstå att jag har tillhört "Rädda Willy"-sidan, jag slapp ur mig en rätt otrevlig harang när sweet Molly Sandén fick åka hem häromveckan, men nu när han är borta...
Juryn kan snacka bäst den vill om hur spännande upplösning vi står inför med "närkamp och två par som kämpar stenhårt för att ta hem titeln."
Sanningen är den, att tävlingen är död.
Spänningen försvann med Willy.
Claudia och Mattias är jättefina, dansar bra, har stora muskler och fasta rumpor, allt det där som Tony Irving gillar.
Men de har det båda två.

Det spelar liksom ingen roll vem av dem som vinner "Let's dance".
Dessutom är jag ganska säker på att Claudia Galli redan pussar sin lyckliga stjärna varenda kväll för att hon tackade ja till att dansa i tv.
Galli, som har levt en mycket undanskymd tillvaro som skådis de senaste tio åren (ja, jag vet, "Svensson Svensson") är det här årets Måns Zelmerlöw.
Månsan var snudd på bortglömd efter sin femteplats i "Idol" 2005 när han kom tillbaka och vann "Let's dance".
I kväll leder han SVT:s mastodont-satsning "Jakten på Julia".
Så kan det gå.
När det går som en dans.