TV8 visade dokumentären ”Flipping out”, om den framgångsrike inredaren Jeff. Jeffs liv var fyllt av komfort och av kuvade assistenter som lagade hans mat, städade hans hem, tog hans katt till akupunktören, förklarade för hans katt vad akupunktur var och över huvud taget lade allt till rätta för Jeff. Eller försökte. För var Jeff nöjd med livet? Ingalunda. Allt var problematiskt. Nej, allt var superduperproblematiskt. Ett ostädat kylskåp: OH NO! Katten har gått och gömt sig: SEND IN THE MARINES!
Jeff var liksom deformerad av komfort och rikedom. Han var så uppfylld av sig själv och sina behov, tog sig själv på sådant fasansfullt stort allvar att han per definition inte kunde ha små, medelmåttiga problem. Alla Jeffs problem måste vara magnifika, femstjärniga problem.

Det enda den dåren behövde göra var att köra sin SUV mellan en massa superkåkar och säga ”här vill jag ha mörkt trägolv”, men han var lika fylld av ångest och frustration som en genomsnittlig Darfurflykting.
Jag lovar.
Men det är lätt för en svensk att raljera över tokiga jänkare. Om folk i tredje världen fick se TV3:s ”Grannfejden” skulle de med viss rätt kunna fråga sig vad svenskar är för deformerade lyxlirare. Om de inte bråkar om ett staket så bråkar de om en enbärsbuske från 1873. Och det är helt uppenbart att de vill fortsätta bråka, eftersom bråken piffar upp deras trygga, barnsäkra liv.
Lyckan är en hal tvål.

BÄST
Stressad, rädd och förbannad.

SÄMST
CSI Miami.

I kväll… tittar jag på: Gavin och Stacey.