Andreas Nordström: Man kan diskutera om tv var bättre förr

Härom dagen intervjuade jag Ingvar Oldsberg inför årets största tv-händelse: "Här är ditt liv". Att prata tv med Oldsberg är en njutning. Hans gehör för mediet är absolut.
Han berättade att programmet kommer att röra sig långsamt. Men inte så långsamt som Lasse Holmqvists förlaga. Det skulle inte funka i dag, konstaterade Oldsberg.
Man glömmer lätt det där, hur tv såg ut för 25 år sedan. Hur kamerorna vilade på människors ansikten.
Länge, utforskande. Helt stilla. Men tack vare "Öppet arkiv", en sektion av SVT Play som finns gömd längst ner på hemsidan, är det bara att sjunka ner i nostalgins bubbelbad. Här finns drivor med vintage-tv.
Bland annat några avsnitt av "Här är ditt liv". Att titta är märkligt meditativt. Jag blir som hypnotiserad av passagen där Bo Widerberg dyker upp i avsnittet som avhandlar Carl-Gustaf Lindstedt. På sin dröjande skånska formulerar den vidunderliga regissören en alldeles ljuvlig kärleksförklaring till Lindstedt. Ingen avbryter. Alla håller andan. Laddningen är så stark att luften darrar än i dag.

Klickar man sig ytterligare 20 år tillbaka till "Hylands hörna", då är tempot ännu sävligare. Det är inte tv. Det är diabildsvisning.
En av hans inledningsmonologer pågår i nio minuter. Nio minuter! På den tiden hinner Jack Bauer rädda Belgien och skjuta nio terrorister i knäna.
Men Hyland pratar så vackert. Efter en dag på Youtube är hans fridfulla vältalighet en betablockerare.