Anders Björkman: Bästa "På Spåret" någonsin

Grattis SVT, som lyckats att förnya och föryngra sin fredagsunderhållning. Jag var mycket tveksam till Kristian Luuk. Att låta en sval ironiker ta över efter en varm glädjespridare, det kunde bara bli fel. Men så kom Fredrik Lindström ombord som domare och han hade massor av värme i bagaget.
Spänt i de första avsnitten i december. Man nästan hörde Göteborgs-tv:s förmaningar: Skräm nu inte bort våra två miljoner tittare.
Luuk gick försiktigt in i sin nya roll, inga verbala efterslängar och noga med fakta, ned till varje poäng. Bubblade över gjorde i stället Fredrik Lindström, som blev den trivsamme akademiske domaren.
Lägre tittarsiffror, en kvarts miljon första tiden, men stabilt. Göteborgs-tv andades ut. De hade i alla fall inte sänkt flaggskeppet.
Förra veckans semifinal drog i väg över två miljoner tittare och nu är "På spåret" tillbaka i rätt nivå.

Finalen i går var riktigt bra underhållning. Det var svårt, det var duktiga lag, det var koncentration och kvalificerade gissningar, som förbluffande ofta var rätt. Aldrig har jag sett så tända lag.
I början försökte båda lagen vara lite underhållande, men snart svartnade Marcus Birros italienska ögon och Johanna Koljonen drabbades av matematiskt sammanbrott.
I andra laget gav Helen Benno ständiga exempel på nervöst fnitter och Peter Apelgren, han verkligen försökte sjunka genom golvet när han missades sista resans slutmål - Göteborg.
Mest skruvade ledtråd:
Massa tjusigt.
Slutmålet var Boston i amerikanska delstaten Massachusett.
Massatjusitt. Massa tjusigt.