Daniel Plainview (Day-Lewis) är en man med all smärta inkapslad och som ständigt ser till att förpassa övriga världen i hans skugga.
Plainview är den ensligaste av de ensamma och isolerar sig än mer i sitt elfenbenstorn när han – av misstag – stöter på en ocean av olja.
Vi får följa honom under de första årtionden på 1900-talet då det karga (det tar 20 minuter till den första repliken!) och hårda landskapet liksom sugs upp av Plainview och blir en del av hans själ och psyke. En total hänsynslöshet blir följden.
Det den sparsmakade Day-Lewis gör i ”There will be blood” är storartat och nästan i klass med Cate Blanchetts förvandlingsnummer i ”I’m not there”. Oscarstatyetten lär sitta som en smäck på söndag.
En bitvis hisnande vacker historia – ett riktigt muskelflexar-projekt – som dock har en tendens att bli statiskt, de nästan tre timmarna blir understundom en prövning.
Så trots full beundran för att man aldrig har Paul Thomas Anderson där man sätter honom:
There will be…besvikelse.