Aladeen är diktator med monstruösa porträtt av sig själv överallt och en livvaktsstab av bystiga kvinnor. Han avskyr västvärlden och hans mål är att skaffa kärnvapen men när forskarteamet vaskat fram ett underkänner han stridsspetsen eftersom den inte är spetsig...

För att behålla sin ställning som envåldshärskare tvingas han till möte i FN. Han tar sig till djävulsstaten USA och där går allt på tok.

Sacha Baron Cohen har tillsammans med sin parhäst Larry Charles (som även gjort fenomenala "Religulous") åstadkommit en hyfsat traditionell film den här gången. De sketchartade scenerna och låtsasdokumetära anslaget i "Borat" och "Brüno" har fått ge plats åt en ganska vanlig historia.

Kvar är den bitvis vassa humorn som riktar sig mot både folkgrupper och företeelser vi alla är bekanta med, till och med Foppa-toffeln får sig en släng av den Cohenska sleven.

Var ytterst skeptisk till "The Dictator" efter att ha genomlidit "Brüno" men jag är road största delen av filmen. Här finns bland annat scener som kan bli klassiker - när Aladeen likt Roger "Verbal" Kint i "The Usual Suspects" hittar på, i det här fallet, fiktiva namn baserade på toalettskyltar och brandinstruktioner liksom den obetalbara tortyrscenen.

För en som inte bekantat sig med Sacha Baron Cohens figurer föreslår jag ett möte med Aladeen.

För de redan frälsta är det här säkert en fest från början till slut. Men hade jag fått bestämma skulle jag hellre skjutit bort några av underlivsskämten än de funktionärer som stryker med under Aladeens olympiska spel...