SVT:s australiska dokusåpa "Flyktingar, åk hem" som avslutades i går är ett skolexempel på hur lätt det är att förfuska och sentimentalisera en högst påtaglig realitet.

Sex vita, hyggligt välbärgade australier skickas till Afrika och Mellanöstern för att i några veckor "leva flyktingliv" och under uttryckande av vederbörliga klagomål över de primitiva förhållandena i tältlägren förväntas öka förståelsen för dem som söker asyl i det allt främlingsfientligare Australien.

"Det kunde lika gärna vara vi", var säkert grundtanken hos den där antirasistiska idésprutan som kläckte programkonceptet på planeringsmötet för några år sedan. Visa upp några "vi" som mot god betalning och lukrativ kändisexponering utsätter sig för det "livs- farliga" uppdraget att agera "de andra" inför ett vaksamt kameraöga. Då vänder vi främlingsfientligheten på en kafferast. Bingo!

I själva verket är hela grundidén närmast pinsam i sin omedvetna rasism, sin naiva flirt med det främmande och sitt uppenbara publikförakt. Som om vi, blekhyllta idioter, inte kan förstå mänskligt lidande om offren bär en annan hudfärg än vår egen.

Tänk i stället att man gjorde verklig "reality" av alla dessa miljoner reellt existerande flyktingar med fel hudfärg som bor utanför täckningsområdena för både tv-kameror och mobiltrafik.