"Taken" (2008) kom som en käftsmäll - den pensionerade CIA-agenten Bryan Mills desperata jakt på dottern och hennes kidnappare var spännande, brutal och lite överrumplande. Det var kul att se Liam Neeson lite coolt långsam och okuvlig med nävar av stål, stenhård blick och sliten look.

Jag hade gärna lämnat honom där, lite upphöjd, och med familjen i säkert förvar. Men popularitet har sitt pris och en uppföljare ser nu dagens ljus. Bland smala gränder och mörka källarvåningar blir det åka av i Istanbul när albanska skurkar från förra filmen kräver Mills huvud på ett fat.

Här serveras i strid ström bil­jakter och slagsmål - inget särskilt uppseendeväckande fartigt eller snyggt men på actionmanér och med Neesons trötta kropp i centrum. Bäst är dottern Kims väg från hotellet över hustaken till pappas fängelsehåla - en språngmarsch kantad av granater och försvinnande lite tid.

Den parallellhistoria med den franske kollegan som fanns i förra filmen har här ersatts av en ljummen återföreningssaga. Men relationsbiten är krystad, alla känns besvärade och Liam Neeson, som vanligtvis aldrig gör bort sig, leverar inte i de här scenerna.

Det är ingen dålig actionrulle, bara en trist upprepning av något som var riktigt bra.