Inte sedan ”Super mario bros” har väl ett tv-spel genererat lika många glåmiga imitatörer som ”Grand theft auto”. Ta bara spelvarianten av Vin Diesel-rullen ”Wheelman” – en rätt uppenbar Rockstar-klon som vältrar sig ogenerat i bilstölder, rivaliserande ligor, och uppdrag som markerats på en GTA-bekant karta över ett vidöppet Barcelona. Och även om spelet verkar vilja profilera sig som ett racingspel tvingas man vid upprepade tillfällen springa omkring till fots, vilket rent spelmekaniskt visar sig vara en ganska förskräcklig upplevelse. Bakom ratten på något kapat vrålåk fungerar spelkontrollen betydligt bättre – jag är särskilt förtjust i tacklingssystemet och den osannolika möjligheten att studsa ut ur en skenande bil och in i en annan på bråkdelen av en sekund.

Vid närmare inspektion blir jämförelsen med ”Burnout paradise” tyvärr besvärande oundviklig och får bilkörningen i ”Wheelman” att framstå som en rumphuggen nidbild. Mellan uppdragen tvingas man lyssna på Vin Diesel – bara en sån sak – när han stönar fram töntiga one-liners i filmklipp som inte tycks leda någonvart överhuvudtaget. Vilket förresten sammanfattar det här banala spelet ganska bra.