Star Wars och dansk hårdplast är en kombination som onekligen gått hem ute i stugorna. "Lego Star Wars" borrade sig in i folks hjärtan som en sockerinjektion den där våren 2005, och sedan dess har vi också fått spela igenom den lastgamla originaltrilogin samt tagit ytterligare en vända i en grafiskt uppdaterad samlingsutgåva. Mycket "Lego Star Wars" har det blivit, och jag var mätt redan efter det första spelet. För lika humoristiskt och mysigt som det var, lika långtråkigt var det att faktiskt spela det. Och när sedan Traveller’s Tales fortsatte i samma utslagna hjulspår och stuvade om både Indiana Jones och Batman enligt samma trötta recept, blev det bara för mycket.
Alltså är det inte underligt att jag fick akut panik när jag startade "Star Wars: The Clone Wars: Republic Heroes" och insåg att detta är LucasArts och Krome Studios svar på – just det – "Lego Star Wars".

Precis allting känns igen, sånär som på avsaknaden av Lego-klossar. Vi snackar om ett saligt hopkok av ljussabelstrider, barnvänlig pussellösning och taffliga plattformsmoment sett ur ett bökigt isometriskt kameraperspektiv. För att beskriva det kort: det fungerar inte bra alls.
Att spela co-op är, liksom i inspirationskällan, det största dragplåstret. Men det tillför lika lite i sammanhanget som den fula serietidningsestetiken eller det skrattretande röstskådespeleriet (Yodas senilitet når nya oanade höjder).
Hur tröttsamma Traveller’s Tales Lego-spel än blev i längden så hade de i alla fall den oemotståndliga charmen och humorn att luta sig tillbaka mot. Någon sådan livlina har inte "Star Wars: The Clone Wars – Republic Heroes", och det är därför det faller så mycket hårdare.