Apropå guld och gröna skogar; Det sockrade förhandssnacket kring det här spelet har till och med fått mig – en luttrad och förbittrad gammal spelrecensent – att dregla otyglat framför det ena förskönade filmklippet efter det andra.
Med facit i hand vet jag att jag blivit ordentligt duperad. Efter de första tio makalösa minuterna, där ”Prototype” nästan lever upp till alla mina förväntningar, tar spelet en ledsam vändning och ställer sig längst bak i ledet av samtida, GTA-typiska sandlådefloskler á la ”The Incredible Hulk” och – inte minst – Activisions egna ”Spider-man: web of shadows”.

”Prototype” är kort och gott ett Marvel-spel utan Marvel-figurer.
Manhattan? Check.
Klättra på skyskrapor? Check.
Uppgradera dina fysiska företräden? Check.
Avancera i storyn genom att beta av uppdrag som dyker upp på skärmen? Check.
Och även om utgångsläget hade kunnat vara värre känns ”Prototype” som ett betydligt äldre spel än det egentligen är. Framförallt är det svårt att leva sig in i en spelvärld som gör anspråk på att vara realistisk, samtidigt som den förblöder av tekniska blessyrer, ålderdomlig grafik och allmänt slarv.

Enligt Radical Entertainment bor det exempelvis tio glåmiga individer på hela Manhattan. Dessa har sedan klonats oändligt många gånger vilket i praktiken innebär att du sannolikt kommer att möta femton medelålders asiatiska kvinnor i identiska täckvästar på samma gatstump.
Och när en stor grupp vuxna människor ertappas med att vandra runt, runt en klätterställning mitt i natten tätnar mysteriet ytterligare. Artificiell intelligens, någon?
Och varför sjunker egentligen huvudpersonens ben ibland ner genom asfalten och andra solida underlag? En och annan medryckande actionsekvens åsido; Don’t believe the Protohype.