Jag vet att du vill veta, och därför säger jag det direkt; ”NHL 10” är årets bästa sportspel – föga förvånande med tanke på att EA:s långkörare har slipats till perfektion i närmare två decennier. Vissa år har tekniken tagit sjumilakliv i helt rätt riktning, andra år knappt märkbara babysteps. Ibland har framstegen i princip uteblivit, men med källmaterial av den här kalibern har serien alltid bibehållit en för genren oöverträffad nerv, intensitet, detaljrikedom och trovärdighet. ”NHL 10” har av förklarliga skäl inte fallit särskilt långt från trädet – föregångaren är fortfarande ett utmärkt spel – men är ändå den definitiva versionen, både för dig som följt serien sedan det pixliga nittiotalet, och för dig som snörar på dig skridskon för första gången. Huruvida du uppskattar eller ens märker nyheterna i den här finslipade och bänkpressade uppföljaren handlar antagligen främst om hur mycket vikt du egentligen lägger vid detaljerna, något som ”NHL 10” fullkomligen briserar av. Det splitternya sargspelet fungerar utmärkt, förstapersonsslagsmålen är underbart, skäggigt brutala och för första gången kan du helt hoppa över NHL och i stället delta andra ligor, förslagsvis Elitserien. I det överambitiösa manager-läget ”Be the GM” tappar jag däremot intresset helt och hållet, men jag har å andra sidan aldrig varit kalenderbitartypen. Överlag är ”NHL 10” en så komplett ishockeysimulator att jag tvingas inse att jag överhuvudtaget inte längtar efter någon uppföljare, vilket naturligtvis väcker en ganska avgörande fråga; Behöver vi verkligen årliga ”NHL”-spel, eller är det rentav dags för en slutgiltig version med nedladdningsbara uppdateringar och expansions-paket i stället?