Jag måste säga att jag är kluven inför ”Gran Turismo” till PSP. Å ena sidan är det ett ganska imponerande litet hopkok. Polyphony Digital har lyckats pressa in hela 800 – mycket snyggt återskapade – bilar på den lilla UMD-skivan, som man sedan kan ta ut på sammanlagt 70 banor i en rad varierade miljöer och tukta asfalten på. Allt flyter dessutom på i silkeslena 60 bilder i sekunden, vilket gör bedriften än mer anmärkningsvärd med tanke på konsolens begränsningar.

Å andra sidan lyser seriens karaktäristiska karriärläge ”GT Mode” med sin frånvaro. Det blir lite som att Gran Turismos själva grundstomme saknas. Man kan tjäna pengar genom att köra vanliga ”snabbrace” och det går fortfarande att köpa på sig alla möjliga vrålåk för dessa, men allt det där andra har skalats bort. Sedan är inte fartkänslan mycket att hurra över (åtminstone inte i tredjepersonsvyn), vilket även gör det mindre lockande att bara nöta varvtider.

Så jag måste säga att ”Gran Turismo” till PSP är ett ganska svårt spel att förhålla sig till som recensent. Visst är det på många sätt och vis ett komplement till kommande ”Gran Turismo 5” (man kan till exempel överföra bilar mellan spelen), men nu har ju inte alla en PlayStation 3 och på egna ben står spelet inte särskilt stadigt. Det är absolut inte dåligt, men känns ändå oväntat tomt och primitivt för att vara en del i Sonys framgångsrika bilspelsserie. Och i ärlighetens namn är det inte särskilt njutbart att sätta sig i en vrålande monsterkärra signerad Ferrari när hastigheten snarare för tankarna till en flakmoppe.