Eric Idle gjorde Broadway-musikal av Monty Python-filmen, som drev svårt med kung Arthur och hans riddare kring runda bordet. Men han kunde liksom inte låta bli att samtidigt driva med hela musikalgenren.
Personligen är jag, som kan min Monty Python och sett en och annan musikal, mycket road av "Spamalot".
Här finns en mördande drift med musikalens svag - heter, överdrifter och klichéer. Här finns också de flesta musikalsorter parodierade, från traditionellt judiskt till pumpande gaydisko.
Det är Monty Python-humor, trams och fåniga vitsar, men när det görs med kompetens och distans, då blir det roligt. Och så gillar jag när scenkonstens regler punkteras med sådant allvar, som i Anders Albiens regi, där inget, absolut inget, är på allvar.
Henrik Dorsin har huvudrollen som kung Arthur, men inte de flesta skratten. Han spelar rakt, sjunger bra och har fint samspel med sin väpnare, den utmärkte sång-och dansmannen Kim Sulocki, som sköter klappret av hästhovar.
Mina favoriter är två:
Damen i sjön, den magnifika Nina Söderquist i rollen hon gjorde redan i London. Hon har komisk nerv, det finns humor i hennes fantastiska röst.
Ängslige Riddar Robin, spelad av Johan Glans, var en succé i Malmö-versionen och även här lyfter han föreställningen, när han förklarar hur man får en succé på Broadway.
Och så kommer man inte undan musikalens stora nummer, "Always look on the bright side", där salongen inte sjunger utan visslar med.