Har du tur?

Du kan bli miljonär. Ta chansen här!

Böcker & boktips

Här hittar du de hetaste böckerna.

Storlek på text:
Skriv ut text
STORA FÖRVÄNTNINGAR. U2:s tolfte studioalbum, som släpps 2 mars, är en ojämn historia. Själva tror The Edge och Bono att de kommer att skriva historia. Foto: AP STORA FÖRVÄNTNINGAR. U2:s tolfte studioalbum, som släpps 2 mars, är en ojämn historia. Själva tror The Edge och Bono att de kommer att skriva historia. Foto: AP

Ska skriva historia

Annons:
FAKTA

Expressen har tjuvlyssnat på nya skivan - Så låter den


LONDON. 2 mars släpps U2:s nya album "No line on the horizon".  Det bästa med U2:s nya cd: Kritiserade singeln "Get on your boots" är verkligen det i särklass sämsta spåret. Men irländarnas tolfte studioalbum är en ojämn historia. Expressens musikredaktör Anders Nunstedt har tjuvlyssnat.

"No line on the horizon"
Full fart från start. U2 öser på i en låt som försöker vara rå som "Vertigo" men som låter påfallande omodern. Rätt anonym, frånsett ett snyggt stick.
"Magnificent"
Här väntar en bekant gitarrslinga à la "The unforgettable fire".
Ett synnerligen bekant sound som 1) redan är remixat av Black Eyed Peas Will.I.Am och 2) utsett till albumets tredjesingel. "Moment of surrender"
Det här kan vara U2:s största stund på 00-talet. En sju minuter grandios gospel som börjar som Springsteens "Streets of Philadelphia" och avslutas som en soulvariant av bandets egna "One". Vacker värre. Enligt Bono till och med den bästa låt han någonsin skrivit.
"Unknown caller"
Det här är inte en låt. Det är en trumloop. Med en ytterst tveksam text om en man som, när han ska hänga sig, får en rad anonyma sms om att han borde tänka om och gå vidare...
"I'll go crazy if I don't go crazy tonight"
Soundet säger "Achtung, baby!". Melodin säger Irland i schlager-EM. Låten i stort säger att U2 förmodligen lyssnat lika mycket på Glasvegas som Glasvegas lyssnat på U2. Nästa singel. "Get on your boots"
Som sagt: U2 försöker gå på knock, men albumets förstasingel känns som ett slag i luften. En osynkad mix av grungeriff och electrobeats med en förbluffande bedrövlig text.
"Stand up comedy"
The Edge riffar loss i en melodi som lyssnat en del på Beatles "Come together" innan den snöat in på "The Fly". En så kallad rocker.
"Fez - being born"
Ett maskinellt new wave-groove plus ännu en fotbollsrefräng. En bra idé som inte riktigt lossnar.
"White as snow"

En finstämd akustisk ballad med en allvarlig Bono som framstår som tämligen banal i texten.
"Breathe"
Arenarock med gospelfeeling, så intensiv att den kommer att välta kor under kommande turnén. Det modernaste spåret på hela albumet.
"Cedars of Lebanon"
En filmisk, atmosfärisk ballad som förblir ganska anonym rakt igenom.

LONDON. U2 är tillbaka.
Fast beslutna att skriva om rockhistorien.
Men frågan är om de inte slagit knut på sig själva den här gången.
U2 tillhör den kategori superstjärnor som blivit så stora att de kan släppa väder och folk kommer ändå att hylla dem för deras genialitet.
Den här gången handlar det dock inte om väder. Det handlar om irländarnas tolfte studioalbum, "No line on the horizon", som släpps den andra mars.
Bono hävdar att bandet kommer att skriva historia den här gången - också.
Men ännu så länge är det bara ord.
Ord lika ihåliga som lanseringen av deras kommande cd, som inleddes under pompösa former i konstgalleriet Saatchi gallery i fashionabla Chelsea i går.
Efter rigorösa säkerhetskontroller - samtliga inbjudna fick lämna ifrån sig ungefär allt utom kläderna i återvinningsbara kartonger redan i entrén - slussades världspressen in i en gigantiskt ljussal med vita väggar och vitt tak.
Sen bjöds alla kritiker på fria drinkar, gigantiska oblat med parmesansmak och lyxiga meze-rätter innan det var dags för den exklusiva uppspelningen.

Dessvärre är
konstgallerier sällan anpassade för musik.
Medan snyggt gryniga Corbijn-bilder projicerades på väggarna var ljudet - trots allt det viktigaste - en smärre katastrof.
Jag satt bredvid en tjeckisk journalist. Han gillade inte heller akustiken, men han tyckte om alla snabba låtar.
Själv föredrog jag balladerna, om man ska göra en sådan uppdelning.
Men framför allt kände jag en stor tveksamhet, inte bara beroende på den skräniga ljudbilden.

U2 dök aldrig upp.
I stället stod en skivbolagssnubbe och deklarerade att detta var bandets bästa album på 2000-talet: "Utmananade, tufft och provokativt", sa han. "Ett konstverk", lade han till.
Vilket känns som väldigt stora, och samtidigt osäkra, ord.
Som om det ska behöva skrivas på näsan.
Ungefär som Bonos citat i brittiska Q:
- Om vi får ihop det här kommer 2009 att tillhöra oss.
Och, om kommande turnén:
- Vad vi planerar har aldrig någonsin gjorts förut. Vi har jobbat på det länge. Det är genialt. En teknisk revolution.
Anar man en viss brist på tilltro till det nya materialet? En allmän tveksamhet?
Eller är det bara jag?
MEST LÄST PÅ EXPRESSEN.SE/NÖJE
Annons:
Annons:
SPELA SPEL
Senaste nytt
WEBBTEST
Annons:
MEST LÄST I DAG
Annons:
MEST SETT I DAG
Annons:
WEBBTEST
WEBBTEST
WEBBTEST

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Din rättelse:
Ajax loader

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Din rättelse:
Ajax loader