När Sissela Kyle fortsätter framgången från Stockholm till Göteborg är "Dina dagar är räknade" lätt omdressad för Göteborgspubliken. Någon klubb där, någon adress dit har fått byta geografisk ort och namn. Snyggt och enkelt.
Och när hon bjuder på sitt livs revy från barndomens Partille är hon ju väldigt mycket på mammas och pappas gata.
Det är också då hon är allra som bäst. När hon är generös med berättelser och inblickar. När hon bjuder på scener från sitt liv - hemma, sökandet till scenskolan, uppgörelsen med den politiska teaterscenen på 70-talet, mötet med farskungen Olle Kinch på 80-talet, farsens estetik genom alla dessa dekader, inspelningen av "Koops" på 2000-talet och så vidare.

Då speglar hon inte bara sig själv, sin oro, framgång, humor och allvar utan samtidigt alla andras. Det blir ett effektivt spegelspel där skratten är både avväpnande och uppmuntrande. Stor komik med hjärta och hjärna.
Men Mona Sahlin som första nummer i andra akten haltar. Inte för att den inte är satiriskt korrekt, utan för att där tappar Sissela Kyle föreställningens röda tråd. Precis som i monologen "Fjollig men inte mesig" där hon gör schlagerbögen Karl-Magnus. En allvarsstund som förlorar sin poäng eftersom den hamnar utanför den tråd som "Dina dagar är räknade" är gjord av.

Men. Sissela Kyles föreställning är varm, in- och igenkännande. För generationskamrater är den här föreställningen ett måste. För andra bara väldigt underhållande. Det räcker ju alldeles utmärkt väl.

Bilderna från ”Koops”.
Blues och bögmonologer är inte Kyles starkaste kort.