Girl gone wild

Maffig inledning där den enorma videoskärmen illustrerar insidan av en katedral. En tekniskt fulländad käftsmäll med munksång som slår visuell knock när golvet börjar få eget liv och ramper sänks upp och ner. Men låten håller inte riktigt.

Revolver

Soundet blir hårdare, liksom grafiken. Till ljudet av avskalad electro slår Madonna an en hotfull pose samtidigt som skärmarna blinkar med eleganta bilder av vapen som avfyrar kulor som spränger olika föremål i luften. Lil Wayne gästrappar på vita duken.

Gang bang  
Det här är senaste albumets sämsta spår, kom inte och säg något annat. Och låtsas inte som att det är coolt när Madonna dansar sexigt med en revolver och skjuter sin dansare medan hjärnsubstans och blod flyter på videoskärmarna.

Papa don't preach

En klassiker förstås, men vad händer? Jo, en grotesk wall of sound av syntstråkar tränger sig in i ljudbilden och förstärker bilden av ett havererat omarrangemang. Och när man hoppas att låten ska ta fart, då tar den slut i stället.

Hung up

Den här en gång så oemotståndliga hitsingeln från 2005 bygger på en fiffig sampling av "Gimme gimme gimme". Kan vara värt och påminna om, eftersom Abba-hooken gömts långt bak i låtens discobeat. Madonnas autotunesång är ett dåligt substitut.

I dont give a...     

Kvällens första exempel på vilken klumpig gitarrist Madonna är. Hon spelar inte fel, det är inte det. Det är helt enkelt inte hennes instrument. Hon borde på sin höjd spela trummaskin. I stället blir det skränig grungerock utan hjärta. I en redan klumpig låt.

Express yourself

Har en tacksam plats i låtlistan och fyller den hyfsat. Madonna byter kostym (cheerleader-milf) och humör (megasprallig) medan bananer och annat tecknat visas på storskärmen. Mot slutet byter hon även låt till Lady Gagas "Born this way"; låten som lånat såväl sound som attityd som ackord från "Express yourself".

Give me all your luvin

Huvudnumret i Madonnas Super Bowl-show är sig likt; överladdat med dansare och visuella detaljer. Flygande trum-slagarpojkar sänks ner på scenen sam-tidigt som dansarna utför cirkustricks runt stjärnan. Men av melodin blir det bara ett trummande myller av muller.

Turn up the radio 

Inleds som en förinspelad mixtape med hitversionerna av "Music", "Get into the groove", "4 minutes" med flera. Sedan sabbar Madonna stämningen med att komma in och hamra fult på sin metal-gitarr. "Turn up the radio"? Turn down the guitar. Och höj blicken, Madonna.

Open your heart

Ja! Den här! Nej, så roligt ska vi inte ha det. I stället för att höja tempot och få styrfart på konserten så framför Madonna sin gamla (fina!) Billboardetta mestadels a capella. Samtidigt som tre trumslagare som kallar sig Kalakan Trio bankar omotiverat hårt på sina instrument. Kanske för att överrösta falsksången?

Sagara jo 

Obegripligt låtval. Låter fortfarande som om Kalakan Trio gör en misslyckad cover på årets sämsta pausnummer i Eurovision. Samtidigt som publiken framgångsrikt imiterar besvikna fågelholkar. Magnifikt ointressant. Och tänk på alla klassiker Madonna kunde kastat in i stället.

Masterpiece

Madonna har spelat in några ljuvliga filmlåtar - "Live to tell" är min favorit. Det här är hennes senaste, och även om den inte lever upp till sin titel utgör den en viss uppryckning. Men arrangemanget är lite för akustiskt och tillbakahållet för att det ska blåsa upp till känslostorm.

Vogue

Videoskärmen visar en förinspelad version av "Justify my love" som känns lång som en evighet. Sen blir det "Vogue", och det är inte så dumt. Om det inte vore för att det fortfarande känns lika förinspelat. Madonna kör dock sin berömda dans, i strutbehå och allt – och publiken kommer på fötter igen.

Candy shop

Jazzig loungeversion som effektivt dödar det föregående publikfrieriet. Madonna tar på sig rollen som dominatrix och sätter högklackarna i ryggen på de stackars halvnakna dansarna. Det blir även några rader "Erotica" innan sexklubben stänger, men sexigt blir det inte.

Human nature  

Superstjärnan kastar in en liten striptease och dansarna kladdar för fullt på Madonnas vältränade kropp. Kul för dem. Vad som är mindre kul för publiken är det såsiga chill out-arrangemanget av den låt som jag håller som hennes blekaste singel från 90-talet.

Like a virgin 

Det här är bara så konstigt. Madonna ligger mestadels ner på scengolvet och åmar sig som en gammal tysk kabarettransa. Samtidigt är musiken - kom ihåg att vi talar om det stora popgenombrottet nu - omarrangerad till en nedtonad pianovals i moll. Konstigt!

I'm addicted

Kläderna åker på igen - en avancerad guldstass som ser ut som om den designats av en mentalpatient utklädd till Jean-Paul Gaultier - men partyt har redan slocknat. Ett helt igenom meningslöst rnb-rejv utan refräng eller hookar.

I'm a sinner 

Det som är mest synd med den här låten är att Madonna hänger på sig sin elgitarr igen. Mycket dåligt val av instrument. Inte minst ovanpå det osynkade hindupoparrangemanget. Dåligt val av låt också, för den delen.

Like a prayer

Madonna har saknat den här klassiska refrängen hela kvällen. För första gången sedan introt utbryter något som liknar party hos fansen när dansarna låtsas vara gospelkör på rad bakom stjärnan. Visst, Madonna har gjort den med större tryck, men här sprakar kvällen till.

Celebration 

Låten inleds med att Madonna gång på gång säger "Lets get this started". Ja, men det är så dags nu. Men för all del. I slutändan blir det, trots skruttig sånginsats, en rätt festlig houseversion där stjärnan rusar fram och tillbaka över scenen i ett alldeles för sent utbrott av inspiration.