"Dressed for success"
Marie står koncentrerad, som för att sjunga rätt hellre än att röja... I den här partyröjaren?
"Sleeping in my car"
Gessle sätter upp dojjan på en högtalare och riffar powerrefrängen i hamn.
"Opportunity nox"
One-off-singeln låter väldigt mycket som Gessle solo. Men den är... rivig.
"The big L"
Roxettes band fortsätter beslutsamt att rocka röv.
"Wish I could fly"
Blek ballad som framförs av Marie själv. Melodin känns rätt urvattnad.
"She doesn't live here anymore"
Gessles tur att få sköta leadsången. Inget av Roxettes större nummer.
"/Twenty7"
Rätt anonym popstänkare nummer 87. Låter återigen som solo-Gessle, inte Roxette.
"Perfect day"
Avskalad ballad med Marie. Känns som ett nummer taget ur "Roxette - The Musical".
"It must have been love"
Inleds försiktigt, akustiskt. Sedan tar publikens allsång över. Avslutningen är vacker karaoke.
"Stupid"
Trist 60-talsrock hämtad från Gessles första engelska soloplatta. Märklig parentes som tillför... ingenting.
"Do you wanna be my baby?"
Marie är förpassad till kulisserna medan Gessle plockar fram ännu en sololåt. Bättre
drag här, i alla fall.
"Silver blue"
Marie tillbaka på scenen i den här lätt tassande balladen. Det är hennes sång som gör låten.
"Fading like a flower"
80-talsnostalgi med kraftfull refräng men utan den gamla spänsten.
"How do you do!"
Det är förvisso en nonsenstext, men även melodin saknar riktning och innehåll ikväll.
"Dangerous"
"Dangerous"? Totalt harmlöst.
"Joyride"
Den gamla hiten förses med tunga gitarrer. Kanske därför den aldrig lyfter.
EXTRANUMMER:
"Listen to your heart"
Det fina pianointrot möts av ett jättejubel. Men Marie klarar inte av att sjunga igenom den som förr.
"The look"
En väldig besvikelse: Trög, trött och tråkig. Saknar all den färgglada spänst som fick Roxette att regera topplistorna i slutet av 80-talet.
"(I'm not your) Steppin' stone"
Monkees-cover som Gessle även körde på sin senaste soloturné. Då satt den bättre.
"Church of your heart"
Akustisk barfotaversion av en av "Joyrides" stillsammare nummer med munspelsolo från Gessle. Gulligt snarare än bra.