"Lady Marmalade" var videon som liksom inte gick att skrapa från näthinnan år 2001. Den bestod av fyra hyfsat framgånsriska unga sångerskor, utklädda till prostituerade Barbies, och en idiotsäker cover som fastnade som öronvax i hörselgången.

Pink var långt från störst

Man kunde inte komma undan. Dansgolven var invaderade. Och det rapporterades om knappt skolmogna ungar som klädde ut sig i strumpeband och trallade "vill du ligga med mig i kväll", fast på franska då.
Sångerskorna var Christina Aguilera, Lil' Kim, Mya, Pink, och Missy Elliott, som höll sin skyddande hand över den fiktiva bordellen.
Då det begav sig var Pink långt i från storheten i det här sällskapet. Den nykläckta sångerskan hade precis släppt sitt första album, och lanserades som ännu en r'n'b-tjej med sting.
I videon till "There you go" (2000) är hon pimpad i päls och sjunger som om hon ansökte om medlemskap i gruppen TLC.

Sniffar armhålorna

Så i "Lady Marmalade" får vi för första gången se Pink som vi är vana att se henne - det vill säga nästan avklädd. Sånär som på några klassiska rockattribut. Hon bär hög hatt, svarta spetsar, och blottar äntligen sin skrovliga rockröst.
Succén är ett faktum. Till nästa album "Missundaztood" (2001) har Pink helt omfamnat den nya stilen. I videon till "Get the party started" partydansar sångerskan och sniffar sig i armhålorna, som det anstår en rockdonna. Albumet är fortfarande Pinks bäst säljande någonsin.
Vilket inte betyder att de senare framgångarna uteblivit. Förra året var Pink den femte största liveartisten i världen. Enligt Billboard var bara U2, Madonna, Bruce Springsteen och AC/DC större. Med andra ord artister, tjugo år äldre än Pink, med betydligt större potential att nå ut till den penningstarka medelålderspubliken.

"Pink är en underdog"

Svenske låtskrivaren och producenten Niklas Olovson har jobbat med Pink ända sen 2003 och albumet "Try This". Han har bland annat varit med och skrivit låten "Stupid Girls", som sägs vara en känga riktad mot Paris Hilton, Lindsay Lohan och Jessica Simpson, samt "Bad Influence" från senaste plattan "Funhouse".
Olovson är inte det minsta förvånad över sångerskans lysande karriär:
- Pink är en underdog, en fantastisk sångerska med en fantastisk utstrålning. Ett fullblodsproffs, och det är ett måste för att lyckas hålla sig på banan i dag.
Vilken roll tror du att "Lady Marmalade" och Pinks tydliga stilbyte har spelat för hennes karriär?
- Det spelar en väsentlig roll. Då kommer det ju mer från henne, är mer äkta. I den konkurrens som råder, så måste man ha en passion för det man gör.
Och för Pink har den här känslan av äkthet, tveklöst varit viktig att markera. På låten "Don't Let Me Get Me" (2001) sjunger hon om hur LA försökte göra om henne, så att hon skulle kunna bli popstjärna.

Gjort samma val som Robyn

Man kan säga att Pink delvis gjort samma val som vår svenska Robyn: Hon har tagit avstånd från r'n'b-prinsessan för att i stället satsa på en personligare stil. Och precis som den jämnåriga Robyn blir Pink bara större och större.
Turnéintäktarna rasslar in. "Funhouse Summer Carnival Tour" som i kväll kommer till Göteborg är en fortsättning på förra årets "Funhouse". Tillsammans har turnéerna dragit in cirka 830 000 000 kronor, enligt Billboard. En hisnande summa som förklarar varför amerikanska tidningen Forbes i juni placerade Pink på plats 27 över världens mäktigaste personer.
Och det var det väl knappast någon som trodde om Pink 2001 när hon väste "voulez-vous coucher avec moi ce soir?" in i kameran?