I första avsnittet presenterade sig Johan Häggblom som "en glad skit", och redan då ringde varningsklockor.
En humörhöjare kan behövas i ett läger där alla är hungriga och trötta. Men en fanatiskt positiv person gör ingen glad.
Jag vet inte hur det är med er, men om jag kräktes stekt, okänd växt i djungeln så skulle jag inte uppskatta att någon sa "Men vi vann och vi har eld".
Och om jag hade uppdraget att tävla för mitt lag och förlorade, så skulle jag inte säga: "Vi gjorde ett svinbra jobb".

Man kan komma långt på att tänka positivt när det är tufft, men man ska passa sig noga för att vara äppelkäck när andra mår dåligt.
Nästa gång Johan utropar "fantastiskt" riskerar han att få en kokosnöt i huvudet. Eller bli utröstad. Då kommer han att tacka för alla underbara röster i örådet. "Fantastiskt!"
Att Angelica fick ge upp och åka hem i går var däremot en förlust för programmet. Hon snackade också mycket, men sa helt enkelt vad hon tyckte och tänkte om allt och alla. En sådan typ är nödvändig för den här sortens underhållning.
Vi får hoppas på Hasse Besserwisser och Skara-Sanna i stället. Eller arga Annika som inte tål sina manliga lagkamrater.
Att Snygg-Simon blev utröstad var helt rätt. Om man oroar sig för att få ärr av myggbett när man är utan mat på en öde ö, då är man ingen Robinson.