Det finns knappast något område som folk har så tvärsäkra åsikter om som skolan. Oftast står tvärsäkerheten i omvänd proportion till kunskaperna och den praktiska erfarenheten. Det är därför den svenska skolpolitiken har förvandlats till ett mischmasch av ständigt nya reformer som förvirrar både elever och lärare. Med ännu sämre skolresultat som följd.

Min egen tidigare tvärsäkerhet är nu bara ett pinsamt minne. Det enda jag fortfarande är övertygad om är att motivationen är helt avgörande för studieprestationerna. Och att motivationen måste komma inifrån eleverna själva. Hur man skapar denna motivation har jag däremot ingen aning om.

Efter ha sett reportaget i "Vetenskapens värld" om "världens bästa skola", nämligen den i Sydkorea – med horribelt långa skoldagar som i huvudsak består av ren innötning av utantillläxor – kan jag dock säkert säga att den inte kan tjäna som förebild i Sverige. Inga svenska elever skulle gå med på att plugga på sådana villkor. Inga föräldrar skulle acceptera det. Till och med sydkoreranska pedagoger har börjat dra öronen åt sig.

Många kloka ord om inlärning och utbildningstraditioner yttrades av pedagoger, neurologer och idéhistoriker. Men de tvärsäkra fick inte mycket vatten på sina kvarnar. Och inga politiker fick staka ut sina visioner med viftande pekpinnar. Det var ett vettigt val av redaktionen för "Vetenskapens värld". Skolan är alldeles för viktig för den sortens charlataner.