I en intervju i mansmagasinet Slitz, ger skådespelaren Ulf Brunnberg feminismen skulden för att en ung, kvinnlig fångvårdare misshandlades till döds av en fånge på häktet i Flemingsberg.

Riktigt lika kreativ var inte fantasin hos dem som "Uppdrag granskning" ställde mot väggen i säsongens första program. Alla skyllde på andra och andra skyllde på varandra.

Ändå är ju saken solklar, nedskrivet svart på vitt i kriminalvårdens reglemente. Karen Gebreab skulle aldrig ha tillåtits gå ensam till en cell som inhyste en notoriskt våldsbenägen brottsling. Varför så ändå skedde är ett ansvar som delas mellan över- och underordnade i flera skikt.

Om det var svårt att hänga med på alla turerna i häktesreportaget, så blev det etter värre i det efterföljande reportaget om vad som kan hända den pensionär som en gång har satt sitt kryss i fel ruta. Den gamle betongarbetaren i reportaget, som ändrat sin ursprungliga plan att gå i pension vid 65 och beslutat jobba vidare till 67, blir plötsligt insnärjd av diverse fordringsägare med sina blodsugande tentakler. Kafka i folkhemmet.

En efter en släpper de dock greppet och de orimliga skulderna skrivs av. Kvar till slut står bara en enda fordringsägare, ironiskt nog Byggnads A-kassa. Här vägrar man benhårt att tumma på regelverket. Lagt kort ligger. Satt kryss sitter.

Att pensionsreglerna är svåra att få grepp om ska man dock inte lasta reportern Josephine Freje för. Här lanserar "Uppdrag granskning" morgondagens stjärnreporter.