”Punk Britannia” är en dokumentär är världens punkigaste dokumentär. Går på BBC Four. Tredje och sista delen visades i fredags (med repris i morgon). Men den nedrans kanalen är irriterande nog inte tillgänglig over here. En gång ramlade jag in på en kanal helt ägnad julpyssel men juvelen i kanalkronan, BBC Four, håller britterna hårt i. Inte heller playfunktionen på hemsidan funkar. Inte ens min engelske granne - som spenderat en smärre förmögenhet på paraboler - får in kanalen. Och enligt uppgift kan heller inte SVT visa serien. Detta på grund av upphovsrättsliga skäl. Räddningen heter You Tube där han kan klicka sig fram mellan uppstyckade kvartar.

Det var Rod Stewarts fel att det blev punk 1976. Inte sedan Louis XIV hade någon varit lika hatad av engelsmännen som den slemmige jetset-liraren. Punken var en motreaktion och startade när PR-mannen Malcolm McClarren formade Sex Pistols efter New York Dolls. Men i dokumentären menar man att det började flera år tidigare när Eggs Over Easy började lira gammal rock på Londons pubar.

”Punk Britannia”, som ingår i BBC-fyrans Britannia-serie, är full med obetalbara filmbilder på sunkiga punkare och rätt värdelösa band (Paul Weller berättar bland annat att Jam hånades för att de hade fräckheten att stämma instrumenten). Men som reaktion mot den pretentiösa proggrock, som försatte publiken i något slags komaliknande tillstånd, var den tämligen oslagbar.

Idag framstår forna rebeller som Johnny Lydon (då Rotten) och Mick Jones närmast som fromma män som är en del av det etablissemang de en gång revolterade mot.