Då var yrkessåporna ännu inte påtänkta. I dag skulle ingen tv-producent nöja sig med att skildra polisyrkets vardag i mindre än tio timslånga avsnitt. Fast om tjugo år kommer nog ingen på tanken att följa upp vad som hänt med de deltagande poliserna sedan dess.

Det är vad Svensson gör i "Polisskolan - 20 år senare", när hon återvänder till en handfull av de då mycket unga eleverna. De flesta är kvar i yrket men har flyttat in från gatan till olika skrivbordstjänster.

Man anade att flera av dem är mera kritiska mot den pågående byråkratiseringen av polisen än de valde att uttrycka. Den timslånga filmen kändes lite summarisk, ungefär som en polisiär snabbutredning av ett brott som inte kommer att leda till åtal.

På 90-talet stod Björn Ranelid på bokmässan i Göteborg och förkunnade föraktfullt att om han var chefredaktör för Expressen skulle han avgå på kortare tid än fem sekunder.

Numera använder han kvällstidningarnas löpsedlar som megafon för sitt eget martyrium. Hans aktuella lidanden i samband med Melodifestivalen ventilerades i går i SVT:s "Debatt". Meningsutbytet var så oengagerat att den ena talaren inte ens iddes avbryta den andra.

För 25 år sedan läste jag Ranelid och tittade på Melodifestivalen. De har båda utvecklats i en riktning som gjort mig komplett likgiltig.