Bilden av den 86-årige David Atten­borough kliande en trevlig trubbnos­hörningshanne med ena handen, medan han mellan den andra handens tumme och pekfinger håller upp en liten ­fäktande noshornsbagge, illustrerar hur viktigt det är att inte vara ett ryggradslöst kräk.

I två timslånga program i SVT har den mästerlige naturciceronen gjort en snabbresumé av 500 miljoner års utveckling av biologiskt liv på det jordklot som den mest avancerade däggdjurs­arten nu gör allt för att utplåna på desto ­kortare tid.

Med hjälp av datoranimeringar kan gamla fossil förvandlas till otäckt naturtrogna ­varelser som kommer att hemsöka tittaren i nattens drömmar.

Så lyckas Atten­borough och hans medarbetare kombinera naturens och teknikens under till en nästan religiös upplevelse, långt märkligare än de torftiga fantasierna om ett liv efter detta.

Jämfört med det livet är också en tillvaro i Tyringe att föredra. Men Martin Huss dokusåpa "Hem till Tyringe" i TV4 om den lilla tätorten västerut i Hässleholms kommun sneglar lite för mycket mot en annan liten ort österut i samma kommun.

Dokumentären "Plötsligt i Vinslöv" (1999) har blivit en mall för hur den svenska, i synnerhet skånska, landsorten ska skildras - lite löje­väckande, gärna med några genuina original i centrum.

Den bilden är falsk. Jag bodde i Hässleholm i mina tidiga tonår. Mina klasskamrater kom från både Tyringe och Vinslöv. Det var ingenting vare sig löjligt eller originellt med dem.