Yrkessåpan är numera stapelvara i programskafferiet. Som tittare har vi redan fått följa bland annat advokater, diplomater, kustbevakare, modeller, ambulanspersonal och veterinärer.

Vanligen framställs huvudpersonerna som vardagshjältar. Med ett undantag: Hantverkaren.

Johnnie Krigström och Mattias Särnholm har visserligen fått fridlyst passage från "Roomservice" till "Sofias änglar". Men det är program som "Byggfällan" och "Fuskbyggarna" som dominerar bilden. Nära en miljon såg förra veckan Martin Timell och Lennart Ekdal jaga fula fiskar.

Det är väl bra.

"Fuskbyggarna" känns gediget med en tydligt folkbildande ambition.

Även om jag stundtals blir galen på Martin Timells snusförnuftiga "Bullen"-tonfall, så har jag efter senaste avsnittet fått en ny förståelse för hur farlig el kan vara i en bostad. På köpet har en familj fått hjälp och en fuskare åkt fast.

Ändå är jag glad över att själv inte vara hantverkare. De rötägg som visas upp i tv blir snabbt representanter för en hel yrkeskår, och inte blir det bättre av att skurken i går hette Reza. Medan de som sen kom till räddning gick under de betryggande namnen Emma, Stefan, Kurre och Lasse.

Utan att jag egentligen vill det växer misstänksamheten mot den invandrade entreprenören.

Och det är då det slår mig: Att hantverkarna är den enda yrkesgrupp som framställs så här. Att de inte finns några dokusåpor om advokater eller läkare som bedrar.

Skulle någon försöka sig på att göra en sådan... Ja, då skulle de upprörda protesterna troligtvis inte låta vänta på sig.