Jag skulle kunna skriva en bok om kanalernas somriga repris-bonanza och jag tror bestämt att jag nämnt mitt agg i den här spalten förut. I går hoppade jag mellan kanalerna som en toka och härligast var det att slutligen få stifta bekantskap med "Kokvinnorna".
Två dokumentärer under en och samma kväll. Det var inte i går eller jo, det var precis just så det var. I SVT1 började det med ett evigt flaxande. Vi fick följa med på flyttfåglarnas resor över världen. "Flyttfåglarna" utlovade fantastisk teknik och jag är beredd att hålla med.
Men för mig, som gått från att gilla film till att få ett starkt tv-serieberoende, blev dokumentären för lång. Jag pallar bara ett visst antal minuter av gåsflyg vare sig de flyttar eller inte. Därav hoppandet mellan kanaler.
"Någonstans går gränsen. Det kan bli lite tjatigt". Herregud så rätt av Gekås vd Boris Lennerhov att sätta stopp för fler avsnitt av "Ullared" i Kanal 5. Det stoppar visserligen inte kanalen från att sända säsongen en gång till, men vetskapen om att Ola-Connys brödavdelnings-herravälde inte kommer att dokumenteras mer känns bra.
I SVT1 avlöste dokumentärerna varandra. Efter fåglarna kom kossorna och det blev en dokumentär för mycket. Det hade varit bättre om tranorna flyttat till annan dag.
Fina "Kokvinnorna", två systrar och en drös med kor. Britt älskar kreaturen och Inger är dötrött på dem. Damerna närmar sig åttio år och kossorna ställer till det. Syrrornas tajta relation och dispyterna om handmjölkningen gjorde min kväll. Trots att det var en repris.
