Takida - The darker instinct

Takida bildades 1999 och debuterade 2006 med albumet ”…Make you breath”. Andra skivan, ”Bury the lies”, kom året därpå och sålde platina. Singeln ”Curly Sue” sl og rekord på Tracks med sina 50 veckor på listan.

Som en sur uppstötning från de mörka postgrunge-åren kommer nu ännu en skiva av Takida.
Enligt gruppen själva har de utforskat sina mörkare sidor den här gången.
Det får vara hur det vill med den saken. Det enda mörker de kommer med är tanken på att det finns människor här i landet som faktiskt väljer att lyssna på den här musikaliska styggelsen.

En låt som ”As you die” gör mig visserligen rädd för döden, men mest för att jag inser att rockrecensenternas eget lilla helvete antagligen ackompanjeras av just den här skivan. Och det vore ett fruktansvärt straff. Lite evighetseld och en gnutta svavel vore ett behagligt bastubad i jämförelse.
Nu är Takida i och för sig inte obegåvade, de saknar bara a lla ansatser till något som över huvud taget skulle kunna kallas god smak. I stället har de gjort en häxblandning på Nickelback, Staind och Linkin Parks ångestpekoral kryddat med lite gothrockigt kajalpyntat svårmod och äktsvensk duktighet.

Problemet är att de inte riktigt lyckas leva upp till pretentionerna. Det låter så tryggt och helgjutet och stabilt att det bara blir teater av det hela. Man tror inte ett dugg på sångaren Robert Pettersson och hans band. Så i slutändan är ”The darker instinct” inget mer än en pint proteindrinksrock som antagligen specialkomponerats för att förpesta alla Sveriges träningslokaler under det kommande året. Man skulle därmed utan att överdriva kunna kalla Ångegruppens senaste album för en fara mot folkhälsan.

Av Klas Ekman